Från puppa till fjäril
I slutet på förra året bestämde jag mig en gång för alla att ta kontroll över mitt liv och framför allt min vikt. Jag har aldrig varit trådsmal utan kurvig men nu kunde jag inte heller blunda för sanningen - jag var/är överviktig! I denna blogg kommer jag ge dagliga betraktelser över hur min resa fortlöper men först tänkte jag ge er en kort bakgrund.
I slutet på januari 2006 började egentligen min resa men fram till detta årskiftet vart den lite ofokuserad. Då 2006 fick jag "diagnosen" laktosintolerant efter 7 år med konstig mage... Låt mig bara säga så här: jag vet var alla toaletter i Malmö/Lund finns ;-) Det var vid detta tillfället som jag ställde mig på vågen på många år och den visade otroliga 111 kg till mina 162 cm. CHOCK! Jaja självklart fattade jag att jag inte hade storlek 36 men ändå. Dessa två faktorerna fick mig att inse att jag måste göra något åt min situation. Det hjälper ju inte heller att på både min mammas och pappas sida så finns det diabetes, hjärtsjukdomar.
Under 2006 lyckades jag gå ner 14 kg och mådde hyfsat men så blev jag bekväm igen. För nu hade jag ju liksom varit så duktig så nu kunde jag väl ändå unna mig... Under våren 2007 började jag träna så smått på gymmet - ligger 5 min från lägenheten så det finns liksom ingen ursäkt - trodde jag ;-) Men som vanligt så tar min arbetsnarkomani över dvs jobbet styr all och resterande livstimmar justeras enligt jobbet. Inte bra och definitivt inte hälsosamt om man som jag reser mycket i jobbet med många frestelser.
Under 2007 så har jag gått upp 4 kg av de 14 men gått ner och upp, ner och upp så totalt har jag nog gått ner 25 kg... Känns det igen? Under hösten så var jag tillbaks på mitt gamla beteende; snacks, choklad, läsk, ingen träning, fast food, mycket jobb och ingen Tina tid. Och fy sjutton vad dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och min stackars laktosmage protesterade vilt. Trots detta om min släkttavla så är suget efter sött starkare än det sunda förnuftet - helt otroligt men tyvärr sant! I slutet på förra året började mitt beslut mogna och jag insåg att jag skulle inte klara detta själv men vad är lösningen? Operation, piller eller vad?
För min del (om detta är verkligen individuellt för alla som är på sin viktresa) så kände jag att operation och piller kändes inte helt rätt när jag inte gett ett annat alternativ en ärlig chans dvs rätt mat och träning funkar det verkligen? Jag förstod också att jag måste ha extern hjälp och att vara så öppen som möjligt med mitt beslut att sätta min hälsa före allt annat. Jag satte 1 jan 2008 som startdatum för min resa från puppa till fjäril.
I denna bloggen kommer jag skriva om denna resa och de betraktelser jag gör på vägen som ett steg att vara öppen med mitt beslut och för att söka andra i samma sits för stöd. Hoppas du vill vara med mig på min resa och kanske kan vi göra den tillsammans?
I slutet på januari 2006 började egentligen min resa men fram till detta årskiftet vart den lite ofokuserad. Då 2006 fick jag "diagnosen" laktosintolerant efter 7 år med konstig mage... Låt mig bara säga så här: jag vet var alla toaletter i Malmö/Lund finns ;-) Det var vid detta tillfället som jag ställde mig på vågen på många år och den visade otroliga 111 kg till mina 162 cm. CHOCK! Jaja självklart fattade jag att jag inte hade storlek 36 men ändå. Dessa två faktorerna fick mig att inse att jag måste göra något åt min situation. Det hjälper ju inte heller att på både min mammas och pappas sida så finns det diabetes, hjärtsjukdomar.
Under 2006 lyckades jag gå ner 14 kg och mådde hyfsat men så blev jag bekväm igen. För nu hade jag ju liksom varit så duktig så nu kunde jag väl ändå unna mig... Under våren 2007 började jag träna så smått på gymmet - ligger 5 min från lägenheten så det finns liksom ingen ursäkt - trodde jag ;-) Men som vanligt så tar min arbetsnarkomani över dvs jobbet styr all och resterande livstimmar justeras enligt jobbet. Inte bra och definitivt inte hälsosamt om man som jag reser mycket i jobbet med många frestelser.
Under 2007 så har jag gått upp 4 kg av de 14 men gått ner och upp, ner och upp så totalt har jag nog gått ner 25 kg... Känns det igen? Under hösten så var jag tillbaks på mitt gamla beteende; snacks, choklad, läsk, ingen träning, fast food, mycket jobb och ingen Tina tid. Och fy sjutton vad dåligt jag mådde både fysiskt och psykiskt och min stackars laktosmage protesterade vilt. Trots detta om min släkttavla så är suget efter sött starkare än det sunda förnuftet - helt otroligt men tyvärr sant! I slutet på förra året började mitt beslut mogna och jag insåg att jag skulle inte klara detta själv men vad är lösningen? Operation, piller eller vad?
För min del (om detta är verkligen individuellt för alla som är på sin viktresa) så kände jag att operation och piller kändes inte helt rätt när jag inte gett ett annat alternativ en ärlig chans dvs rätt mat och träning funkar det verkligen? Jag förstod också att jag måste ha extern hjälp och att vara så öppen som möjligt med mitt beslut att sätta min hälsa före allt annat. Jag satte 1 jan 2008 som startdatum för min resa från puppa till fjäril.
I denna bloggen kommer jag skriva om denna resa och de betraktelser jag gör på vägen som ett steg att vara öppen med mitt beslut och för att söka andra i samma sits för stöd. Hoppas du vill vara med mig på min resa och kanske kan vi göra den tillsammans?
Kommentarer
Skicka en kommentar