Dag 101 - Pusha sig själv
De senaste veckorna har det blivit tyngre och tyngre att andas. Märks att det är pollen in the air. Jaja hellre det är snö och kyla. Får bara ta det lite lugnare så går det bra att fortsätta. Gäller att pusha sig hela tiden. Är ju inte något någon annan kan göra åt en. Man måste själv utföra sina träningsminuter för än så länge har jag inte kommit på hur man kan outsourca det hela :-)
Till exempel bara för att man har PT betyder det ju inte att man inte måste göra jobbet själv. Och när man går på pass eller tränar själv så gäller det att utmana sig själv. Går man bara i trygga spår och lunkar på så ser man inte heller något resultat. Blir ibland fascinerad när människor totalvägrar att ändra på sin rutin.
Hade en sådan händelse imorse på gymmet. Där två maskiner utav typ 100 var upptagna och då valde en vuxen kvinna att blir upprörd och gå hem istället för att göra något annat i gymmet. Hon var ombytt och allt men valde att gå hem utan att ha tränat en sekund. Tror mig jag vet hur det är att känna sig "naken och utsatt" och känna sig osäker, obekväm och utan för min comfort zone. Var inte så lätt som en 117 kilos klump att träna BodyAttack. Och är fortfarande fetast på passet.
Men något jag vägra göra är att låta den känslan besegra mig. Om ett pass blir inställt så prövar jag ersättningspasset eller gör något eget i gymmet. Jag ska klara det även om jag gör det på mitt sätt. Och skulle någon annan misstycka att jag tar upp plats så är det inte mitt problem för jag har lika mycket rätt att träna. Men för en sekund imorse kände jag mig som en liten myra eller snarare som en fetknopp som borde veta bättre.
Fast jag gaskade upp mig snabbt och körde på mitt sätt. Obs vill absolut inte peka ut någon utan detta handlar om min känsla av att inte vara berättigad att ta min plats bland de som är i bättre form än mig själv. Märkligt hur fort man kan komma tillbaka till en känsla som man trodde man klarat av. Men hjärnspöken sitter i men imorgon är det jag som tar plats i gymmet igen :-)
Till exempel bara för att man har PT betyder det ju inte att man inte måste göra jobbet själv. Och när man går på pass eller tränar själv så gäller det att utmana sig själv. Går man bara i trygga spår och lunkar på så ser man inte heller något resultat. Blir ibland fascinerad när människor totalvägrar att ändra på sin rutin.
Hade en sådan händelse imorse på gymmet. Där två maskiner utav typ 100 var upptagna och då valde en vuxen kvinna att blir upprörd och gå hem istället för att göra något annat i gymmet. Hon var ombytt och allt men valde att gå hem utan att ha tränat en sekund. Tror mig jag vet hur det är att känna sig "naken och utsatt" och känna sig osäker, obekväm och utan för min comfort zone. Var inte så lätt som en 117 kilos klump att träna BodyAttack. Och är fortfarande fetast på passet.
Men något jag vägra göra är att låta den känslan besegra mig. Om ett pass blir inställt så prövar jag ersättningspasset eller gör något eget i gymmet. Jag ska klara det även om jag gör det på mitt sätt. Och skulle någon annan misstycka att jag tar upp plats så är det inte mitt problem för jag har lika mycket rätt att träna. Men för en sekund imorse kände jag mig som en liten myra eller snarare som en fetknopp som borde veta bättre.
Fast jag gaskade upp mig snabbt och körde på mitt sätt. Obs vill absolut inte peka ut någon utan detta handlar om min känsla av att inte vara berättigad att ta min plats bland de som är i bättre form än mig själv. Märkligt hur fort man kan komma tillbaka till en känsla som man trodde man klarat av. Men hjärnspöken sitter i men imorgon är det jag som tar plats i gymmet igen :-)
Jag håller med dig, jag är (troligtvis) störst på gymmet men jag om nån ska väl vara där tycker jag! Tänk alla de som skulle behöva gå dit som inte vågar. Jag vägrar låta mig ses ner på! Stolt å med rak rygg går jag för att jag vet att jag behöver det, personalen hejar så glatt på mig å pushar, de vet att jag har ett mål och jag har siktet inställt på det. Och ju mer man går desto bättre känns det!
SvaraRaderaMan får ju inte låsa sig, finns ju så himla mycket man kan göra på gymmet även om det inte blir som ma tänkte från början. Men, jag kan förstå också att folk låser sig...
Ta plats på gymmet är jag med bra på nu för tiden!;))
Ha en underbar dag!
Hej Åsa, Ja jag får också verkligen enorm stöttning på gymmet. Så jag trivs jättebra och som du skrev numera tar jag plats. Bara märkligt att vissa beteende fortfarande sitter i ryggmärgen och kryper fram då och då. Heja oss! Och du får också ha en underbar dag!
SvaraRadera