Fortsätt till huvudinnehåll

Halvlek i S Utmaningen

Jisses har det redan gått 5 veckor på S Utmaningen och vi är 8 tjejer som kämpar på. Målgång är ju den 6 november då vi ska fira med lite mys i nya huset. Och om du missat Utmaningen kan du läsa lite mer här: http://butterfly-tina.blogspot.com/2011/08/utmana-mig-sjalv.html och här: http://butterfly-tina.blogspot.com/2011/08/finslipning-utav-mal.html

Idag träffades de av oss som kunde på Studio S för att ventilera lite. Framför allt kring det här med målsättning, ambitionsnivå och vilken press man sätter på sig själv. Varför är vi så rädda för att revidera mål som gäller oss själva? T.ex. vad man ska eller inte ska äta och hur mycket och vad man ska träna?

Varje dag revidera vi ju alla andra typer av mål - både på jobb/skola och privat. Och vi anpassar oss och visst ibland kan man bli frustrerad att inte saker bara kan vara bestämda/ske eller när shit happens. Men vi fixar det och ibland kan det bli lite mycket och då får man ett psykbryti ett par minuter sen kör man på igen.

Men gud förbjud att vi inte når vårt mål att träna x antal av ett specifikt pass innan onsdag då kan vi  lika bra skita i att träna över huvudtaget och äta godis hela dagarna. För jag råkade ju också äta en brödskiva till frukost och då är ju dagen ändå förstörd liksom. Och jag är en jäkla sopa som aldrig lyckas äta rätt eller träna som en athlet.

Vi är helt enkelt väldigt elaka mot oss själva. Varför? För är det en kompis som beklagar sig att attans nu föll jag dit igen - då är man ju där och peppar och tröstar. Varför är det så svårt att peppa sig själv att okej det bidde inte riktigt som jag ville för 5 veckor sedan men tänk vad jag har åstadkommit!!!

Om jag inte gjort S Utmaningen så hade jag antagligen inte tränat alls, eller kommit igång med styrketräningen eller fått sista pushen att hoppa på den där aktiviteten eller tänkt en extra gång innan chokladet slank ner. Tänk va bra det är och hur jäkla grymma vi är!!!

Och vi har ju ingen spåkula där vi kan se in i framtiden så vem vet vad som kommer hinna hända de nästkommande 5 veckorna. Men vi kan göra vårt bästa att bli mer medvetna, snällare mot oss själv och fortsätta kampen mot våra mål oavsett om vi hamnar i grentopparna eller i stjärnorna. Oavsett så vill jag bara säga - ni är grymma tjejer och jag är himla glad att ni är i mitt liv och peppar! En ära att vara er träningskompis och nu fortsätter vi!!!

Kommentarer

  1. Allt som motiverar är bra oavsett om det är en utmaning, kompis eller prylar.

    SvaraRadera
  2. Du e fanimej den bästa på att få ner det på pränt!! Det är verkligen en ära att få vara din träningskompis oxå!!! Och jag är så glad att jag lärt känna dej! Ingen som jag känner kan peppa och stötta som du! Du är min vitamin/ måbra medicin, tack snälla Tina!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…

Poof drömjobbet is gone!

Igår blev hela mitt team inkallade till ett möte med chefen. Inget konstigt med det men några minuter senare vart det konstigt. Vårt team kommer att upplösas och arbetsuppgifterna flyttas till EMEA-teamet i Bryssel. Say whay??? Fattar ingenting just nu. Har gått från att ha häcken full och oroa mig över hur jag ska hinna med att leverera till alla deadlines till att nu ska jag lämna över mina arbetsuppgifter. Så nu ska tre av oss som är provanställda sluta, två konsulter får sluta på dagen och fyra som vart fast anställda ska få nya arbetsuppgifter. Vår sista arbetsdag blir den siste juni :-(

Känns väldigt märkligt och just nu känner jag mig mest tom, ledsen, deppig, nedstämd, orolig och nervös inför framtiden. Inte kunde jag väl tro att man startar ett team och satsar för fullt för att sedan stänga ner det cirka 6 månader senare. Trodde ju att jag skulle vara kvar på Securitas i åtminstone ett par år och inte som nu söka nytt jobb. Jättetråkigt eftersom jag lagt ner mycket tid och ut…