Fortsätt till huvudinnehåll

Tackar du?

Som människa är man väldigt snabb till att klaga och vara missnöjd. Över till exempel service på en restaurang. Och visst är man inte nöjd så självklart ska man säga ifrån. Men hur ofta säger vi tack, ger beröm eller bara det där lilla extra som kan göra en annan glad? Inte så ofta skulle jag säga. Man kanske tänker det men hur ofta tar man sig den där lilla minuten extra att säga - det där vart bra!

Och hur glad blir man inte om någon gör det mot en själv? Man kommer ju ihåg den människan för "alltid" och blir glad. Dagen är liksom gjord och inget kan stoppa en när man fått det där extra peppet utav en medmänniska. Man kan nästa gå på vatten och allt är möjligt.

Den senaste tiden har jag verkligen jobbat med att göra mig själv medveten om när jag ska säga tack. Låter kanske löjligt men jag tror på att för att förändra sitt beteende måste man bli medveten och sedan agera aktivt. Likaväl som jag gör ett val att gå upp kl 06 för att gå till gymmet måste jag göra ett val att säga några berömmande ord.

Det tar ju inte så mycket tid/energi från mig men fördubblas på något sätt i kommunikationen med den människan du ger det till. Till exempel som att köpa lite blommor och tacka för ypperlig service, eller tacka fotografen som tog fina bilder på mig i fredags eller ge servitrisen lite extra dricks och berömma henne eller att skicka ett mail till Camilla Thulin och tacka för en underbar klänning som jag gjorde i fredags.

Nu precis fick jag ett glatt mail tillbaka och med frågan om de fick publicera det på sin hemsida. Självklart för har man gjort det hårda jobbet ska man också får berömmet. Alla blir ju glad och minst en halvmeter längre utav beröm. Och jag tror de i sin tur ger något positivt vidare så tänk på det nästa gång du borde säga "bra jobbat - tack"!

PS! Och jag ska verkligen tacka alla för pepp, hejarop, kommentarer, gillande, mail, sms - you name it! Utan allt det hade jag aldrig nått så här långt. Nu tar vi det till nästa nivå! Kram från en oerhört tacksam bloggerska!

Kommentarer

  1. Rätt inställning. Positiv attityd och positivt tänkande sprider sig som ringar på vattnet. Ett leende smittar alltid av sig. Allt börjar i tankar. Det är bara att bestämma sig för att förändra. / Margaretha

    SvaraRadera
  2. Visst är det så Margaretha!!! Ett leende är smittsamt för ler du så automatiskt ler den personen tillbaka! Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…

Nu är jag sur!

Ja min kropp is amazing men just nu är jag lite sur på den... Kämpar som en galning med att träna, jaga steg, sova bra, äta bra, undvika socker. dricka morgonshots med gurkmeja och jag vet inte allt. Nähä men då visar vågjäveln bara på massa plus och andra i hushållet (nämner inga namn men vi är ju bara två då det är han som jag delar säng med...) får minus trots pizza och ingen träning.

SUCK säger jag! Och nä kom inte med skit i vågen eller du som tränar så mycket borde kunna unna dig eller whatever. Nä det är bara denna kroppen som är helt fantastisk på att lägga på sig kilon och behålla dem. Jag är som en kackerlacka och kommer överleva alla den dag Armageddon comes to town. Och då kommer denna...


PS! Fast igår bröt jag ihop fullständigt och tryckte i mig en massa kakor. Jo för det hjälper ju fru Jensen det hjälper jättemycket. NOT! Idag back on track!

I will own the beach!

Igår när jag "bara skulle" till Synsam för att justera mina glasögon så jag faktiskt ser på höger öga också så råkade jag go a little crazy. Hade först en tanke att hitta en ny bikinitopp för oftast det som är lättast för mig att hitta än den där underbrallan. Och jag måste ha en topp med lite mellanrum mellan tuttarna dvs så lite tyg som möjligt för annars får jag bara värmeutslag som kliar något fruktansvärt. Nog om mina krämpor och kroppens egenheter och över till shoppingen...

Gick först in på Change som ligger precis bredvid Synsam. Har aldrig varit därinne tidigare för att haft känslan att det inte finns något som passar denna kroppen ändå. Men hittade något att prova och då var det som något flög i mig. Blev så jävla trött på min inställning att nä jag vill inte prova för det kommer aldrig passa. Eller jag ska köpa en riktigt fin bikini när jag nått min målvikt eller när jag gått ner x antal kilo eller nästa sommar minsann när jag är i min livs form ska jag köpa. Och …