Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober 24, 2011

Alltid ett tecken

Jag vet alltid när jag har ätit för mycket skit. Njurarna börjar värka. Kan låta dumt för någon men trust me I know. T.ex. när jag går på sockeravgiftning efter mina sockerdagar så får jag alltid jätteont strax ovanför rumpan i längdryggen. Och den känslan har infunnit sig de sista dagarna.

För mig är det alltid ett tecken på att nu får det räcka - det är dags att återgå till det som funkar. Dvs de sista 3 veckorna har det blivit för mycket av de bad i form av kolisar som pommes och pizza och kroppen skriker efter en förändring. Så livet på den rätta vägen har börjat och from efter flytten so går jag hardcore dvs ingen skräpmat och LCHF matlådorna återinförs.

Tillbaka på löpbandet

Okej när klockan ringde 06.00 så rullade jag väl inte ur sängen med ett leende på läpparna. Men sometimes you gotta to do what you gotta do. Så upp, tvätta gruset ur ögonen och på med träningsoutfiten. Pussa adjö på maken och ut i mörket. På vägen hinkade jag i mig en Celsius för att vakna och sedan checkade jag in på gymmet.

På med de lila löpardojorna och det rosa iphone-fodralet. Spotify i öronen och en klunk vatten. Tur allt sådant här går på autopilot för egentligen är man ju inte riktigt vaken. Körde ett lugnt pass idag för jag vill ju inte hetsa tillbaka förkylningen. Fast det kändes bra. Bara de sista 10 minuterna som det blev tungandat but what's new liksom. Alltid mina luftrör som ska göra sig hörda.

Men jag måste avsluta med en fråga: Om man kommer på sig själv med ett stort leende på läpparna när svetten lackar klockan 6.45 på morgonen är det då dags att beställa tid för en undersökning? Eller går det under "fysjuttonvadjagtyckerdetärkulattträna"-syndromet?

Hur många dagar är det kvar?