Fortsätt till huvudinnehåll

Lärare Per är förbannad!

Fortfarande lite trött. Inte så mycket i kroppen faktiskt - då vart det sju resor värre efter kettlebellshelgen. Nej mer väldigt trött i huvudet utav tankar, funderingar, känslor, kunskap och att det varit en väldigt hektisk och intensiv vecka eller veckor. Jag har liksom lite svårt att ta in att den drömmen jag satte upp för nästan två år sedan och som var årets mål är nu förverkligat. Något jag har kämpat så hårt för...

När jag träffade PT-Malou för första gången i slutet av förra året så valde jag henne pga att hon gått denna utbildning och att hon om någon borde veta vad som väntade mig. Åh jisses vad denna underbara människa har drillat mig väl utan att jag ens visste om det. Jag tror att ca 95% utav alla övningar i gymmet vi har gått igenom denna veckan har hon kört med mig. Jag kände igen namn som Smith, frivändningar, knäböj, svingar, hammercurls, räckhäv och jag vet inte allt tack vare henne. Tack från djupet av mitt hjärta PT-Malou!!!!!

Det jag varit så nervös inför fixade jag om jag får säga det själv galant. Både vad det gäller teori och det praktiska i gymmet. Jag var ju den enda i gruppen som inte skulle läsa vidare till PT så för de andra i gruppen var detta ett delmål på väg till deras dröm - att utbilda sig till PT. Men för mig var ju detta drömmen. Och ibland har jag nästan fått nypa mig själv i armen för att förstå att det verkligen vart sant. Ibland vart tårarna nära när jag insåg att jisses jag är här och jag gör det...

Inför den personliga utvärdering med lärare Per igår så sa jag till maken att fasiken också jag känner på mig att jag kommer börja gråta. Dels så är man så himla trött så av bara det blir man blödig :-) Och dels för att detta är så STORT för mig och jag har känner alla möjliga känslor som glädje, skräck, tomhet, stolthet, lycka - ja allt på en gång! Och det tog inte många minuter förrän tårarna kom. Och då blev stackars lärare Per också lite blödig.

Egentligen borde man ju spela in sådana här utvärderingar för efteråt så undrar man alltid om man verkligen kommer ihåg vad som sas. Men följande tar jag med mig från Per: att jag har en unik förmåga och personlighet att kunna bemöta olika typer av människor på deras nivå och anpassa träningen därefter, att jag har väldigt bra teknik och träningskunskap, att jag ska vara stolt över min insats och hur långt jag har kommit.

Sen sa han att han funderat på vad jag sagt när han frågat mig varför jag inte skulle fortsätta på PT-delen. Mitt svar var att jag inte kände mig redo utifrån min kapacitet att klara övningar etc. Då sa han att han var förbannad på mig. Oops tänker du nu men nej inte på det sättet. Vad han menade var att jag skulle bli en grym PT och att sådana människor som jag med min erfarenhet behövs i träningsvärlden och att det var synd att att jag inte kände mig redo för enligt honom är jag definitivt redo.

Han sa att det var inte min kropp som satte mina begränsningar. Utan att det jag måste jobba med är min självkänsla. Och det är så sant som det bara kan bli. Han är en väldigt bra människokännare den där Per :-) Jag måste verkligen jobba på min självkänsla vad det gäller min kunskap om träning och vad jag kan utföra rent träningsmässigt. Jag måste ta in allt jag åstadkommit och vara öppen för det jag kan åstadkomma. För det är bara jag själv som sätter de begränsningarna och ingen annan. Jag måste helt enkelt tro på mig själv och att jag kan, jag vill och jag vågar!

Han sa också att jag inte skulle begränsa mig själv i min träning utan vara öppen för allt och ge mig själv en bredd. Och det har också fått mig att fundera på kommande äventyr. Jag vet inte om jag vill bli PT för det har ju inte varit mitt mål eller dröm. Likaså jag kan inte se mig själv jobba med träning på heltid och försörja mig på det. Då är det ju lite dyrt att satsa mycket mer pengar på att utbilda sig som PT. Men samtalet avslutades med att när jag är redo så ska jag ringa Per så kommer han ta sig an mig och ge mig kunskapen till att förverkliga en eventuell PT-dröm :-)

Jättestort tack till dig Per för att du tror på mig och för du så ödmjukt delat med dig utav din fantastiska kunskap under dessa dagarna!!!

Tänk att jag har med träning, kost och jävlar anamma gått från detta...

  ...till detta

Bästa gruppen - kommer sakna dessa underbara människorna!!!

Kommentarer

  1. Sparar en stol till dig i januari ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja gör det man vet ju aldrig :-)

      Radera
  2. Svar
    1. Du Camilla - jag har kommit till insikt att jag faktiskt är det! Tack!

      Radera
  3. Här har vi en till som blir blödig Tina. Svårt att hålla tillbaka tårarna när man läser det här. Åh vad du är bra, finns inte ord tillräckligt att berömma din prestation. Och jag varnade dig, minns du när jag sa att du med all sannolikhet kommer att få mersmak och vilja gå enda vägen till PT efter du avslutat denna del? :) OM du bestämmer dig för det, är jag med glädje med vid din sida för att förverkliga det precis som Per :) Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha alla blir blödiga i min närhet :-)Ja lite sugen blir man ju men känner att jag måste få smälta allt. Tack finaste PT-Malou - det här hade inte varit möjligt utan dig ska du veta!!! KRAM

      Radera
  4. Stort GRATTIS Tina!!! Vilken resa!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Pia - ja det har det varit :-)

      Radera
  5. du är fantastisk. och per verkar rätt fantastisk han med!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Poof drömjobbet is gone!

Igår blev hela mitt team inkallade till ett möte med chefen. Inget konstigt med det men några minuter senare vart det konstigt. Vårt team kommer att upplösas och arbetsuppgifterna flyttas till EMEA-teamet i Bryssel. Say whay??? Fattar ingenting just nu. Har gått från att ha häcken full och oroa mig över hur jag ska hinna med att leverera till alla deadlines till att nu ska jag lämna över mina arbetsuppgifter. Så nu ska tre av oss som är provanställda sluta, två konsulter får sluta på dagen och fyra som vart fast anställda ska få nya arbetsuppgifter. Vår sista arbetsdag blir den siste juni :-(

Känns väldigt märkligt och just nu känner jag mig mest tom, ledsen, deppig, nedstämd, orolig och nervös inför framtiden. Inte kunde jag väl tro att man startar ett team och satsar för fullt för att sedan stänga ner det cirka 6 månader senare. Trodde ju att jag skulle vara kvar på Securitas i åtminstone ett par år och inte som nu söka nytt jobb. Jättetråkigt eftersom jag lagt ner mycket tid och ut…

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…