Befriande!

Under hösten har jag tänkt mycket på min pappa av någon anledning. Min älskade pappa som hastigt lämnade oss 2005 alldeles för tidigt. Vad jag menar är att självklart tänker jag på honom ofta men de senaste månaderna mer än tidigare. Kan inte sätta huvudet på spiken exakt varför men det var precis som jag behövde tänka. Kanske för att jag detta året jobbat mer med mig själv än jag har gjort i hela mitt liv. Kanske behövde jag sortera tankar och sorg för att kunna komma vidare.

De senaste veckorna har jag dock kunnat släppa de sorgsna tankarna lite och jag tror de befriande orden kom från maken. Nämligen när vi i minneslunden på Fars dag la blommor och tände ljus. Då kramade maken om mig och sa "Snuttis (jag kallade min pappa det) hade varit så stolt över dig och hur långt du kommit på din resa". Wow det var nog precis det jag ville och behövde höra. Att min älskade pappa, om han varit här, hade tjoat och hejat på mig i alla mina träningsutmaning och varit så stolt över mig för det jag åstadkommit med mig själv, min hälsa och min kropp.

Livsnjutaren som älskade att ligga i en Baden-Baden och sola!
Och som hellre prioriterade ledig tid än pengar och status.

Livsnjutaren som tog varje chans till att vara ute med husvagnen och att grilla (oavsett väder)!

Den sociala och omtyckta av alla som alltid sträckte ut en hjälpande hand! Här med min älskade farbror Bror på hans födelsedag. Pappa hjälper till med drickan och jag med skorna (inte min bästa sida...).

Han som alla ungar var stormförtjusta i!

Och en sista bild på finaste föräldrarna i världen!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass