Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från april 17, 2013

Jag är perfekt...

...eller ja idag tycker jag det :-) Precis hemkommen efter mitt Itrim-möte med Caroline dvs hälsouppföljningen efter 12 veckor vilket bidde 15 veckor :-) Strunt samma för det är resultatet som räknas! Resultatet från mina första 12 veckor a la bloggen kan du läsa om här: http://www.butterflytina.com/2013/03/12-veckor-med-itrim.htmlTillbaka till dagens möte...

Efter lite prat om hur det har gått, om det finns några issues samt kommande förbättringar så togs blodtrycket, midjan mättes samt den där stålplattan besöktes. Trycket är som jag skrev förra veckan perfekt! Midjemåttet är spot on dvs 80 cm. Det är liksom värdet man helst inte ska överstiga  (startade på 90 cm). Och stålplattan visade åter igen på normala resultat dvs jag har behållit alla mina muskler och tappat i fett. BMI från fetma till överviktig. Så idag anser jag mig vara perfekt i alla möjliga aspekter!!!

Nästa coachmöte är bokat till exakt om en månad den 17 maj. Fram till dess äter jag Varierat enligt 2 vanliga mål mat …

Oops jag råkade shoppa igen

Men jag behövde faktiskt en blå tröja att ha under koftor och hoodies till mina nya jeans... Och så hittade jag ett fint halsband från Pearls for girlssom jag inte kunde lämna. Tyckte orden var så fina - Always Love Life - visst vart det bra?

Hmm kass bild but you get the picture (eller ja kanske inte...)

Hur går det för Emma?

Här kommer Emmas nästa Vår Ruset rapport från St Hansbackar... Och glöm inte att kolla hennes blogg!

"Tredje veckan, då blev det äntligen gruppträning. Har aldrig tränat löpning i grupp tidigare. Om man inte räknar handbollsträningarna, men de skedde förra seklet och är därmed preskriberade. Inte heller räknas träningarna med Maken, för två löpare gör ingen löpargrupp.

Som uppladdning inför denna träning hade jag frotterat mig med Mr Grey. Eller Herr Grå som Storasyster kallar honom. Det var nämligen vi två som tillsammans tog oss an honom. Även om Storasyster inte såg samma tjusning i remmarna som jag.

Väl i backen var det adrenalinpåslag. I alla så länge jag stod på marken. Adrenalinet hjälpte nog även till första vändan i backen. Efter tre rundor började jag flacka med blicken. Funderade på att fråga var den där busken var, den som man skulle kräkas bakom. Men insåg ganska snabbt att jag nog inte skulle öppna munnen. I alla fall inte förrän jag hittat den där busken.

Det redde…

Dagens motto