Har jag blivit bekväm?

En tanke som dök upp i fredagsmorse när maken och jag murrade lite på att behöva gå upp kl 06. Visserligen första jobbveckan efter jul så inte riktigt på banan. Men det som vi pratade var att varför pustar jag över att behöva gå upp kl 06 för att träna. Det gjorde jag ju jätteofta förr! Nu är det mysigt att sova lite längre, ta det lugnt, äta frukost hemma, såsa runt...

Fast hallå det kan jag ju göra ändå! Jag har ju redskapen och kunskapen att träna hemma. Och det är ju bästa starten på dagen - jag får lugn, glädje och kroppen känns bra hela dagen. Efter det kan jag mysa med min "tända ljus gröt/ägg-frukost". Funderade vidare på väg till gymmet i fredags att har jag blivit bekväm? Svaret jag kom fram till var: ja faktiskt!

Tidigare fick jag kämpa för varje lite grej jag ville göra i gymmet. Det behöver jag inte längre. Jag gav fasiken aldrig upp, jag krigade på, jag gjorde min hemläxa och jag steg upp varje morgon den där förbaskade klockan ringde. Inte alltid med ett leende men leendet hade jag efter passet! Tror visserligen jag behövt en lite bekvämare period men nu så får det vara slut på att stanna vid det som är bevämt.

Fokus detta året är ju att ta det till nästa nivå - det kommer inte gratis! Jag måste kämpa för att nå mitt mål! Jag måste ge det där lilla extra! Jag måste våga utmana mig själv - både kropp och knopp - i olika övningar annars blir det ingen utveckling. Jag vill ju mer och då kan jag inte stanna i bekvämlighetsbubblan inte. Skärpning Jensen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass