Kan ju inte dö nyfiken...

Okej nu får jag ta tag i den där gropen för så här kan jag inte fortsätta... Ja man måste får deppa ihop och sura ner sig. Ja man måste vara snäll mot sig själv och ge sig den tiden som behövs. Ja man kan inte vara 100% alltid. Men ju längre ner jag gräver mig och ju längre jag går och tycker synd om mig själv desto svårare är det att komma upp på banan. Gropen är redan jäkligt djup!

Helt plötsligt så visar vågen ännu mycket mera och då kanske man sin vana trogen säger - skit samma det är ju inte lönt. Fast det är det ju! Jag vill ju mycket mer! Jag är inte färdig! Jag vill inte ge upp! Och det är nog så att man måste ta en hälsoresa i etapper och vid olika tillfälle behöver man olika typer av hjälp/verktyg. Kanske därför som jag känner att nej nu har jag mjölkat det jag kunde från Itrim?

Eller är det så människan är med sitt attention span? Det vill säga man måste testa nya vägar/metoder vid olika tillfällen. Man orkar nog bara köra på en viss tid innan man tar en break och sen på det igen. Sen visst man ska ju hitta det långsiktiga så det blir hållbart i längden. Och det känner jag faktiskt att jag har gjort tex med träningen/stegräknaren, så ren mat som möjligt, svackorna blir kortare, jag vräker inte i mig lika stora mängder, jobba med mina känslor och faktiskt analysera inte bara äta för att döva.

Jag har ju testat allt ifrån pulverdiet via Itrim till LCHF. Om vi säger så här - allt har funkat på mig. Vid den perioden och med det syftet/målet jag hade då. Jag tror på att oavsett vilken metod du väljer så kommer den funka om du följer den helhjärtat. Det är när du börjar labba och modifiera som det sakta men säkert "går utför". Eller när du känner att nej nu passar inte detta riktigt pga X eller Y. Eller att du har hittat din balans just för dig dvs här är du nöjd och belåten, här vill du vara, här är allt bra!

So Sickan vad är planen? Jag har den senaste tiden känt att jag vill ta det till nästa nivå för mig. Jag vill hitta min balans mellan tung intensiv träning och hur jag ska äta optimalt för det. Jo jag vill gå ner de sista kilona och se den där 7:an. Men framför allt vill jag forma om kroppen dvs om jag känner mig fin i ett visst par jeans så betyder det mer än exakt vad stålplattan visar. Jag vill ha en stark och smidig kropp! Jag vill mata min kropp med rätt bränsle för att uppnå det!

Och för att uppnå detta mål/balans så behöver jag hjälp. Som jag skrev tidigare i veckan så har jag teoribitarna. Jag är utbildad kostrådgivare och träningsinstruktör. Det är inte det som är problemet. Det är praktiken som är bekymret. Jag behöver någon som kan stötta mig och pusha mig. Som har erfarenhet och kunskap. Någon som har verktygen för min nästa nivå helt enkelt. Jag behöver rapportera till någon och få feedback. Någon som håller mig i handen så jag inte vacklar.

Så nu har jag gjort slag i saken och ska jag testa något jag varit nyfiken på länge. Med start den 16 april har jag signat upp mig för 3 månader (95 dagar för att vara exakt...) med MammaFitness PT Online. Nope jag är inte mamma men jag är kvinna som jag slinker med på det kriteriet :-) Finns många olika "leverantörer" utav denna typen av tjänster. Anledningen till mitt val var: jag kände att Olga och hennes team kan kvinnokroppen, no nonsense mentalitet, jag har följt Olga på bloggen och facebook länge, de har kört onlineverksamhet ett tag så förhoppningsvis är barnsjukdomarna i systemet färre.

Tricket nu är att hålla motivationen och ånga uppe tills starten om 24 dagar. För som skrivet ju djupare jag gräver diket desto längre blir uppförsbacken. Planen är därför att ta en dag i sänder. Varje dag ska maten planeras och följas. Tänker inte köra jättestrikt men planera och prioritera mitt intag. För det är när jag ska freestyla som helt plötsligt allt möjligt slinker ner. Fortsätter med stegen och min träning. Kommer nog öka träningsdosen lite av en enda anledning. Jag behöver göra av med negativ energi och tanka endorfiner istället för att sitta i soffan och äta. Hoppas på att träna mig ur krisen än äta mig ur den liksom :-)

As usual så följer bloggen med på äventyret! Har du erfarenhet utav PT Online? Och vet du någon annan som bloggat om sin resa? Har letat och letat men det är några dagar hit och dit men inte hela tiden man signat upp sig för. Förstår jag att det inte är en dans på rosor och att det kommer bli tufft. Därför kanske som många bloggar i början men sedan sakta men säkert blir inläggen färre. Det är ju därför jag vill vara ärlig här att varje dag är inte solsken utan vissa dagar är det jäkligt regnigt och grått. Hoppas du vill följa mig vidare på min hälsoresa fast det kanske inte är pepp varje dag.

Kommentarer

  1. Hej! Jag bloggar inte man körde tre månader med Olga förra sommaren som en del av min resa mot ett friskare, piggare och lättare liv. Jag hade styrketränat en del innan dess (inspirerad av Olga på facebook), men det var först när jag började med PT online som jag började fatta hur allt hänger ihop. Jag har fortsatt att styrketräna sedan förra månaderna med Olga och är i bättre form än nånsin (och jag är inte heller mamma). Det jag vill säga är iaf att motivationen går upp och ner, jämt. MEN efter ett tag blir träningen en vana, kosten blir en vana, och man mår så jäkla bra. Håll ut! Och går allting åt helvete en dag, ta tag i det igen nästa dag. Det är ingen resa som går på räls ;) Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Anonym för din kommentar och ditt pepp! Den gjorde mig glad! Nu kör vi :-)

      Radera
  2. Åh vilken bra inställning, precis som du skriver känner jag med. Man måste hitta det som passar en själv och som man motiveras av just DÅ i det skedet man är i livet för tillfället. Ibland är det inte siffrorna på vågen man ska fokusera på utan hela alltet, att må bra, sen kan man ta tag i det igen. Så har det varit det senaste halvåret (ja lite mer än så), tyvärr har det gjort att jag gått upp 10kg av de 35 jag hade gått ner, men nu känner jag mig redo att ta tjuren vid hornen igen, och det rejält! Lycka till nu! Jag har hört massa bra om PT Online så det kommer säkert bli super! )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Rundamamman! Alltid skönt att höra att man inte är själv :-) Lycka till!!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass