Har funderat lite på målet med min träning på sistone. Inte att jag inte är motiverad men det börjar bli tjatigt att det hela tiden rör sig om vikten. Visserligen har jag ju fokuserat mycket på min teknik, att kunna öka vikter och min rörlighet. Plus att jag mår ju så himla bra utav träningen. Så det är inte så att jag inte ser framsteg tvärtom. Men jag kan bli lite "avundsjuk" på andras mål eller fundersam om brist på detsamma kanske inte ger mig den uphfen som kanske tagit det till nästa nivå.
Till exempel att springa ett specifikt lopp eller sträcka. När människor i min närhet samt olika bloggar jag följer anmäler sig till lopp hit och dit. Tränar specifikt inför det och sedan med ett brett leende avger en racerapport samt ett foto på medaljen. Eller testar något helt nytt tex att springa ultra eller göra en triathlon. Eller som min idol Linda som precis tävlat i tyngdlyftning i Sydafrika. Hur coolt är inte det liksom? Eller lär sig en helt ny sport som cykling och sen cy…
Till exempel att springa ett specifikt lopp eller sträcka. När människor i min närhet samt olika bloggar jag följer anmäler sig till lopp hit och dit. Tränar specifikt inför det och sedan med ett brett leende avger en racerapport samt ett foto på medaljen. Eller testar något helt nytt tex att springa ultra eller göra en triathlon. Eller som min idol Linda som precis tävlat i tyngdlyftning i Sydafrika. Hur coolt är inte det liksom? Eller lär sig en helt ny sport som cykling och sen cy…