Kostregistrering - en students vardag!

Japp det är vid köksbordet jag hänger eller ska vi numera säga pluggebordet? Idag tänkte jag slutföra den kära bloggerskans mors kostregistering. Under en hel vecka fick mamsen fylla sitt intag av föda altifrån frukostgröten till de upphittade Marianne-godisarna i en låda. Papprena ni ser till vänster är de hon har fyllt i. Ett blad per dag och måltid för måltid. Nu matar jag in dem i det kostprogram som min utbildning använder. Fanns en köpeversion och en gratis version där jag valde den sistnämnda då planen är inte att arbeta med kostrådgivning nästa vecka och då kändes det onödigt med en licens som kostar.

Väldigt spännande är dock resultatet utav registreringen och allt som programmet kan spotta fram. Alltifrån energifördelningen i procent per protein, fett och kolhydrater till vilka vitaminer och mineraler som ingått. Oerhört intressant för mig och jag lär mig väldigt mycket. När alla måltider är inlagda ska jag sedan utvärdera mammas intag jämfört med behov, ligger intaget enligt rekommendationer tex utifrån socker och fiber, hur ser måltidsordningen ut (dvs hur ofta och när man äter), fördelningen av fettsyror, vilka rekommendationer/förbättringar vill jag föreslå och hur kan jag motivera dem. 

Ni kan tror att hjärnan går på högvarv där än den ena rekommendationer dyker upp och än den andra. Baserat på sjukdom (i detta fallet diabetes typ 2), ålder, fysisk aktivitet till exempel. Eller att jag tycker att frukosten var väldigt snålt tilltaget energimässigt och borde boostas upp med mer proteiner och kolhydrater i form av bär. Eller att oops saltet ligger högt eller att mellanmålen bör kanske ändras lite. Eller att det kanske borde vara lite mer fisk och mindre rött kött samt mackor. Ja ni hör ju jag är inte lätt att ha att göra med just nu när jag snöar in på alla detaljer. Undrar just hur jag hade rådgivit mig själv...

Förresten har du genomfört en kostregistrering någon gång? Så här står det i min kurslitteratur om detta ämne (dock förkortat): "Utgångspunkten är att deltagarna skriver upp vad de äter och dricker. Perioden under vilken deltagarna registrerar sina matvanor kan variera i längd. Portionsmängden kan uppskattas eller vägas. Även noggrannheten i beskrivningen av livsmedel och maträtter varierar. Det finns med andra ord många varianter av registreringsmetoden. Med denna metod finns risk för påverkan på matvanorna att deltagarna äter annorlunda under sin registreringsperiod. Det krävs ett visst antal dagar för att ge en bra bild av matvanorna och metoden är arbetsam och tidskrävande både för deltagarna och för forskarna. Ofta används registreringar för att utvärdera andra metoder till exempel för att validera ett frekvensformulär (FFQ).

Ett problem vid matvanemätningar är att det är svårt för deltagarna att komma ihåg allt de äter. Vid matvanemätningar är det vanligt att deltagarna rapporterar att de ätit mindre än de i verkligheten gjort. Felrapporteringen kan ske både medvetet (att deltagaren avsiktligt utelämnar att registrera vissa livsmedel eller äter nyttigare än de brukar) och omedvetet (att deltagaren glömmer bort att registrera vissa livsmedel). Ett problem är att de livsmedel som allmänt anses vara ”onyttiga” (exempelvis godis, läsk, kakor) underrapporteras mer än ”nyttiga” livsmedel (exempelvis grönsaker) och det är svårt att justera för detta. Alla metoder brottas med bekymret kring felrapportering av energi, allra vanligast är underrapportering. För att minska effekten av underrapportering används statiska modeller för energijustering. Det finns också skillnader i hur olika personer underrapporterar. Flera studier visar till exempel att överviktiga underrapporterar mer än normalviktiga." Hmm den sista meningen...

Pluggcentralen!