Fortsätt till huvudinnehåll

Träning hjälper mig!

Just nu har det väl inte undgått er att bloggerskan är lite gnällig över sin pollenallergi :-) Jag sväljer dubbla doser piller, sprayar hit och dit, droppar ögon och gör mitt bästa för att get over it. Hatar speciellt att ta Bricanylen för jag blir vad jag kallar det nipprig. Hjärtklappning, skakig och typ orolig inombords. Men den hjälper så vissa dagar är det bara att get with the program. Något som också hjälper mig mycket är att träna även om det tar emot som tusan.

Tidigare när jag fick dessa attackerna så var det en signal till mig att typ inte röra mig överhuvudtaget. Då valde jag soffan med massa godsaker precis som det skulle göra saken bättre... Nu har jag lärt mig att fysisk aktivitet anpassad till förutsättningarna verkligen hjälper mig framför allt med andningen. Ja det är tungt och explosiv är det sista jag är. Tex igår på spinningen så går det inte speciellt snabbt för mig vid tempoökningar för benen är som cement. Kan ju inte syresätta kroppen tillräckligt :-(

Men efter ett sådant pass så är andningen mycket lugnar och har jag tur varar den effekten hela dagen - tjoho! Så skönt och som skrivet det gäller bara att anpassa sig att vissa dagar så är jag inte på topp men det går att göra mitt bästa ändå. Det är inte bara pollenallergin som träningen hjälper mig med. Träning i lagom dos skapar ett lugn i mig - my kind of therapy! Maken brukar skämta ibland när jag antagligen är lite annoying att ska inte du och träna?

Har även förstått utifrån kurslitteraturen som jag just nu läser på min utbildning till diplomerad livsstilsrådgivare att vara fysisk aktiv är en stor hjälp. Något som jag instinktivt kommit fram till dvs att daglig rörelse hjälper mig att må bra och orka stå emot sockerdemonerna. Första prio är maten och andra är träning/rörelse utifrån sin förmåga. I "Sockerbomben" skriven av Bitten Jonsson och Pia Nordström står det: "Men det är faktiskt livsnödvändigt att införa fysisk aktivitet i det dagliga programmet för tillfrisknande. Inte för att bränna kalorier, det är gammaldags tänkande. Det viktiga är att få kroppen att fungerar som den ska."

Så ja jag tränar/cyklar/promenerar något varje dag om så bara 5 minuter men inte för att som de skriver räkna av kalorier utan för att det ger mig glädje, lugn och hjälper mig att stå emot sockersug. Jag kommer i balans med hjälp utav träningen. Dock har jag upptäckt att det finns en gräns. Tränar jag för hårt och för länge så får jag istället ett bakslag. För mig måste därför t.ex. två timmars spinning eller flera pass per dag på t.ex. en eventdag begränsas till få tillfällen. För i 99,99% av fallen får detta mig mer uppstressad vilket leder till överätande dvs jag uppnår inget lugn i kroppen utan snarare kroppen går upp i varv. Mitt blodsocker blir otroligt lågt och hela kroppen/knoppen skriker efter socker. Det gäller att lära känna sig egna kropp för att hitta sitt facit. Känner du din kropp?

Kommentarer

  1. Byt Bricanyl mot Ventoline, ger oftast färre biverkningar. Många slipper skakningar och hjärtklappning! Bara ett tips! /Ulrika

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Poof drömjobbet is gone!

Igår blev hela mitt team inkallade till ett möte med chefen. Inget konstigt med det men några minuter senare vart det konstigt. Vårt team kommer att upplösas och arbetsuppgifterna flyttas till EMEA-teamet i Bryssel. Say whay??? Fattar ingenting just nu. Har gått från att ha häcken full och oroa mig över hur jag ska hinna med att leverera till alla deadlines till att nu ska jag lämna över mina arbetsuppgifter. Så nu ska tre av oss som är provanställda sluta, två konsulter får sluta på dagen och fyra som vart fast anställda ska få nya arbetsuppgifter. Vår sista arbetsdag blir den siste juni :-(

Känns väldigt märkligt och just nu känner jag mig mest tom, ledsen, deppig, nedstämd, orolig och nervös inför framtiden. Inte kunde jag väl tro att man startar ett team och satsar för fullt för att sedan stänga ner det cirka 6 månader senare. Trodde ju att jag skulle vara kvar på Securitas i åtminstone ett par år och inte som nu söka nytt jobb. Jättetråkigt eftersom jag lagt ner mycket tid och ut…

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…