Fortsätt till huvudinnehåll

Bubblig och härlig!

Förra året jobbade jag mycket med mig själv tex på min självkänsla men det är ju en process. Den fortsätter detta året och forever. Jag jobbar mycket med mina tankar och mitt beteende. Kommit så oerhört långt och varje vecka är det som ytterligare en pollett trillar ner. Jag landar i olika saker och lär mig nya hela tiden. På sistone har det handlar mycket om min kropp och hur den ser ut. Tro den delen av processen verkligen tog fart i alla klänningsinköp inför drömjobbet. Att jag hittade så fina kläder som satt som en smäck var en otrolig upplevelse för mitt självförtroende och självkänsla - att inse hur långt jag kommit.

Plus alla selfies i spegeln där jag faktiskt tittar på mig själv och min kropp. Japp lite saker och ting som buktar ut där jag helst sett en slät yta. Eller att jaha där är låren och rumpan igen som sticker ut. Men för varje dag och varje vecka som gått så har jag mer och mer accepterat att såhär ser min kropp ut. Japp I got booty men jag har börjat uppskatta den. Tackar Kardashian-klanen och att jag förstått att det finns de som jobbar hårt i gymmet för något som jag är född med. Eller ja mina lår är väldigt bubbliga och ja det finns lite volanger men de är mina bubblor och volanger.

För några veckor sedan fick jag även en kommentar på min facebook-sida som först gav mig en märklig känsla. Egentligen konstigt för det var en komplimang. Det var mer min reaktion att våga tro på det som skrev. Lite sorgligt också att jag reagerar med misstro när avsändaren menade väl dvs att hon strävade efter en klänningskropp som min. What tänkte jag är hon insane den är verkligen inget att sträva efter för den ser ju inte perfekt ut. Men där såddes ytterligare ett frö till acceptans. Hallå jag har jobbat otroligt hårt för den kropp jag har idag och den är stark! Kommer aldrig se ut som en modell men vill jag verkligen det? Näe jag vill ha min kropp och den duger alldeles utmärkt som den är! Jag gillar mina former!

Ytterligare ett steg i processen har varit att de dagar som jag känt mig svullen eller inte på topp - även då sätter jag på mig en tajt klänning. Dels för att känna att de fortfarande passar och dels för att inte lura mig själv att ta på något löst och slappt. Nope då helt plötsligt blir det mer och mer bekvämt och det är så vågen visar på en högre och högre siffra. Då bor jag i mjukisleggings och en lös topp/klänning till. Och så vips passar inget i garderoben längre och jag går bara och slår på mig själv för allt fint jag inte kan ha på mig. Icke denna gången!

Men vet ni hur jag verkligen landade i min kropp om jag kan uttrycka det så? Häromdagen när jag köpte mina första färgglada träningstights eller snarare när jag tog på mig de rosaste tightsen någonsin till gympan. För det första så har jag aldrig ägt ett par träningstights i färg än mindre provat några. Nope svarta är det enda som jag kan ha med min rumpa och mina lår. Vill ju inte skrämma slag på de andra i gymmet... Provade lite olika och vissa ratades för jag vågade helt enkelt inte. Men sen så slog jag till och köpte några olika.

Men tillbaka till de rosaste av rosaste tightsen som åkte på förra torsdagen till gympan. Först fick jag nästa slag när jag tittade i spegeln. Tänkte att aldrig i livet jag går utanför dörren i dem. Min underkropp ser ju enorm ut och jag kommer bli utskrattad. Fast då var det som något klickade i hjärnan. So what om mina lår ser stora ut jag tänker inte gömma mig längre. Vem blir inte glad av en rosa hoppetossa som njuter av livet istället för en svartgrå mus som smyger längs väggarna. Nä no more hiding! Jag är bubblig men härlig. Nu tänkte jag vara stolt över min starka kropp och mina former. If I like it I am gonna wear it!

Tror minsann jag ska ta mig tillbaka till Kappahl och införskaffa dessa som jag inte vågade köpa. Hallå jag kommer ju rocka dem fett!!!

Kommentarer

  1. Hipp Hurra vad du är bra Tina.
    Du är en underbar förebild / Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha tack så mycket M! Kram på dig!!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Poof drömjobbet is gone!

Igår blev hela mitt team inkallade till ett möte med chefen. Inget konstigt med det men några minuter senare vart det konstigt. Vårt team kommer att upplösas och arbetsuppgifterna flyttas till EMEA-teamet i Bryssel. Say whay??? Fattar ingenting just nu. Har gått från att ha häcken full och oroa mig över hur jag ska hinna med att leverera till alla deadlines till att nu ska jag lämna över mina arbetsuppgifter. Så nu ska tre av oss som är provanställda sluta, två konsulter får sluta på dagen och fyra som vart fast anställda ska få nya arbetsuppgifter. Vår sista arbetsdag blir den siste juni :-(

Känns väldigt märkligt och just nu känner jag mig mest tom, ledsen, deppig, nedstämd, orolig och nervös inför framtiden. Inte kunde jag väl tro att man startar ett team och satsar för fullt för att sedan stänga ner det cirka 6 månader senare. Trodde ju att jag skulle vara kvar på Securitas i åtminstone ett par år och inte som nu söka nytt jobb. Jättetråkigt eftersom jag lagt ner mycket tid och ut…

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…