You can call me tönt!

Började som skrivet nytt jobb förra måndag och första dagen var man väl så speedad att man inte kände det riktigt. Men på tisdagen och framför allt onsdagen så hade jag så himla ont i högerörat och kunde knappt höra något. På torsdagen stod jag inte ut utan fick en akuttid hos farbror doktorn.

Han konstaterade svår öroninflammation (hur fasiken en sådan kan vara svår...) och skrev ut örondroppar och pencillin. Till saken hör att dropparna ska in i örat sedan ska man täppa till med fetvadd för att de ska bli inne i örat. Fick sätta plåster ovanpå så ploppen inte trillar ut. Med resultatet att ens nya kollegors första intryck av en är mindre smickrande.

Helgen tillbringades i horisontellt läge skiftande mellan sängen och soffan. Lite lagom ynklig så man blir uppassad av honom man delar kylskåp med. Söndagkväll kom och denna bloggerskan kände att va sjutton I think I am back. Vad händer då?

Jo måndagmorgon vaknar man med vrålande smärta i vänsteröra istället. Så nu har jag knappt någon hörsel, ont som fan, fetvadd och plåster på båda öronen. Samt ytterligare 7 dagars penicillin plus nässpray att intaga. Därför känner jag mig som värsta tönten och kommer för evigt vara känd som "hon den där med öronlapparna" på nya jobbet. Härligt!