Butterflytina - från puppa till fjäril

I förra veckan var det 1 års återbesök på Aleris som ingick i det paketet som jag betalade för i samband med min gastric bypass den 8 april 2019. Så egentligen 10 månader för min del. Fick dock inte träffa det teamet som opererade mig då de idag är på GB Obesitas . Skulle infinna mig kl 08.30 för invägning m.m. med sköterskan, samtal med läkare samt föreläsning/dela med sig av erfarenheter med alla kallade. Totalt skulle det ta cirka 4 timmar. Haha vi kan väl sammanfatta det som lamaste återträffen i världshistorien... Jag var där lite innan tid. Tydligen först på plats. Sköterskan kom och hämtade mig. Hälsade knappt och inget "small talk" där inte. Upp på vågen och mått av midjan. Tog kanske 2 minuter. Så säger att jag vi blir nog lite sena och startar om 30 min för det är inga andra som kommit ännu. Jag bara jaha jaja det skulle ju ta 4 timmar så jag väntar... Satte mig i grupprummet. Efter 5 minuter kom ytterligare en kvinna och 5 minuter senare nästa. Där satt vi och v...

I veckan gjorde jag en inventering i garderoben. Tänkte jag testar och helt plötsligt så har jag en helt ny garderob. Eller snarare kläder som hängt där i 4 år men som inte passat. Kommer inte i allt ännu men det är nära... Till vad undrar du? Jo tills jag kommer i alla fina klänningar som har hängt där sedan våren 2016. Längtat, längtat, längtat att komma i dessa igen. Och snart är det dags. Typ 2 kilon kvar men de rackarna sitter på höfterna så jag får på mig dem men... Fast det var väldigt mycket som passade. Men ovant att allt sitter tajt eller snarare passar perfekt. Har ju varit några månader nu men ganska så luftiga blusar/toppar. Och jag har ju bott i leggings i flera år. Så att ha tajta jeans eller byxor på känns lite konstigt. Lite nykär dock och öppnar dörrarna titt som tätt bara för att titta på allt fint jag kan ha på mig. Tjoho känns som jag shoppar nytt varje dag :-) Känner mig så fin! Ut med de gamla tälten som jag haft dag ut och dag in. In med nytt eller snarare det...

Senaste veckorna har jag märkt att mina kindben blivit tydligare, nyckelbenen framträder, fingrar och händer har blivit knotigare... Okej det lät kanske inte så positivt men innan har ju allt detta varit gömt i fett. Den senaste månaden har jag minskat 1,9 kilo och landade på 80,9 imorse vilket innebär att 65% av min övervikt nu är borta! Jag är så nöjd med senaste månaden med tanke på hur mycket jag jobbat och lite jag tränat. Hade detta varit för ett år sedan hade jag inte rört mig alls, ätit ännu mera skräp och gått upp 5 kilo på samma tid med samma förutsättningarna. Totalt har jag nu gått ner 31,4 kg sedan start av diet inför operation (början på mars 2019). Senaste månaden har ytterligare 13 cm har försvunnit från kroppen och tex har jag nu ett midjemått på 80 cm. Det har varit ett av mina mikromål på vägen. Läs mer här varför:  https://www.1177.se/Skane/liv--halsa/sunda-vanor/sa-bedomer-du-din-vikt/   Jag har minskat totalt under resans gång 20 cm i midjan. Likaså öve...

Cirka 3 månader efter min gastric bypass så typ över en natt kändes det som så började håravfallet. Visste ju att det kunde hända och förväntade mig det men blev ändå lite chockad. Som tur är har jag (hoppas jag även sen...) tjockt hår. Nu är det halverat!!! Dock inga bold spots men det känns. Och jag får typ göra en liten comb over dvs hämta hår bakifrån så inte sidorna ska bli helt platta ;-) Men nu har det slutat trilla av utan är mer konstant. Men även kvalitén är förändrad - sprödare och torrare. Plus det som växer ut är väldigt lockigt. Hoppas nu bara att det kommer tillbaka... Så här känns det... Ser ni lock/vågen som är omöjligt att bemästra oavsett vilka produkter jag använder. Precis som håret lever sitt eget liv just nu :-) Puff utåt precis som Farrah Fawcett i Charlie´s Angels... Så likt!!!

I onsdags var det 9 månader sedan jag gick in till operationsbordet och ett fantastiskt team tog hand om mig. Men denna veckan har det varit full fokus på jobb och jag glömde mäta mig, Så gjorde det i morse istället. Resultatet blev att den senaste månaden har jag minskat 2,4 kilo och 14 cm på kroppen. Och det på för mig den tuffaste månaden - december... Det sista är från midjan och neråt där de flesta återstående överviktskilona befinner sig. Totalt har jag då gått ner 29,8 kilon och minskat hela 157 cm från kroppen!!! Och jag skulle säga att det är den senaste månaden som jag hajar till när jag ser mig i spegeln och inte riktigt känner igen mig (men på ett positivt sätt). Likasom det är precis som kroppen ändrat sig så helt plötsligt känns det mesta i garderoben för stort bara över en natt. Dock väntar ju andra halvan av garderoben som kommer börja passa om 3,5 kilo. Japp vet exakt för jag vet vad jag vägde när jag köpte de kläderna. Det var förra gången när jag aldrig mer skul...

Har tipsat om denna bloggportalen tidigare och för en tid sedan dök detta inlägget upp: https://www.levdittliv.se/blogg/dr-goran-lundegardh/blir-man-lattare-alkoholberoende-som-overviktsopererad/ För min del är det nu över ett år sedan jag drack någon form av alkohol. Och sedan min operation i april så har jag gjort ett aktivt val att endast dricka vanligt vatten (ibland med saft i a la Fun light - främst första 6 månaderna när jag fick ont i magen av vanligt vatten) och te. Dels vill jag inte få i mig kalorier i flytande form och dels att jag inte känt ett behov att dricka något annat. Kanske ändras eller inte. Åh kom på en faktor till - jag är orolig för hur minimagen ska reagera så tänker så länge jag är nöjd varför utmana? Men tidigare har jag inte heller varit så intresserad av alkohol. Drack kanske en total mängd av en vinflaska per år :-) Så ingen större uppoffring att vara utan... Och jag är bara glad att alkohol inte lockar mig. Men jag har också gjort ett medvetet val f...

Hmm hade en intressant tanke som slog mig häromdagen. Alla tidigare år så långt jag kan minnas så var det alltid dags att starta en diet vid denna tiden. Mitten på november och december är den absolut största utmaningen för mig vad det gäller socker och frestelser. Tidigare år har jag typ ätit så jag mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Känt mig totalt misslyckad men ändå pepp på att nu jäklar ska det bli annorlunda. Denna gången för 157:de gången ska jag lyckas. Det gäller bara att vara envis och ha pannben. Jag kör 12 veckor på pulver sen är det klart! Och jag har lyckats otaliga gånger att gå ner i vikt men att bli viktstabil och inte gå upp igen. ALDRIG! Och tanken som slog mig är att detta är första gången som jag bara ska do as I have done efter min gastric bypass. Det vill säga 5-6 måltider per dag, fokus på protein, mycket vatten men inte till måltid och 30 min efter, käka mina vitaminer och röra på mig. Jag har faktiskt börjat fylla i allt jag äter i appen Lifesum. Inte så...

Bara för du gör en operation såsom gastric bypass så vaknar du ju inte upp efter narkosen med en hälsosam livsstil. Det är därför jag säger det är ingen quick fix. För varje dag måste jag göra medvetna val vad det gäller maten. Varje dag måste jag se till att äta 5-6 måltider som ska ta minst 20 minuter. Varje dag måste jag ta mina vitaminer och kosttillskott. Varje dag måste jag se till att få i mig ca 2 L vatten mellan målen. Varje dag bör jag få in vardagsmotion och/eller 30 minuters träning. Varje dag måste jag jobba med huvudet - både vad det gäller kroppsuppfattning och hur jag hanterar mina tankar/känslor. Det är alltså inte något som en operation fixar att jag helt plötsligt skuttar till gymmet varje dag, alltid väljer ett kokt ägg framför chips, inte äter upp mina känslor, inte blir sugen på choklad och älskar att äta nyttig mat till varje måltid. Detta är något jag måste jobba på. Det operationen kan hjälpa mig med är att ta bort symptomen av kronisk övervikt dvs att hunger...

Hög igenkänningsfaktor i Naggie´s berättelse. Att mat och i mitt fall främst socker blir en snuttefilt för att hantera livet. Och att det inte finns någon mättnad bara hunger, hunger, hunger.  Jag är också väldigt glad att jag gått igenom min resa och bearbetat mycket psykologiskt. För det tror jag gjorde mig bättre förberedd inför operationen plus lättare att hantera situation nu efter. Dock är det ett ständigt arbete tror jag för att må sitt bästa så det är work in progress men varje steg framåt är en vinst i sig! Därför fortsätter jag att läsa på och söka information om tex hälsa, kost och träning, gå på intressanta föreläsningar och träningsevent, prata och skriva om min situation.

Förra torsdagen så var jag på en annan föreläsning på GB Obesitas  som du kan  läsa om här:  https://www.butterflytina.se/2019/10/forelasning-psykolog-marcus-lagerstrom.html  Igår kväll var det dags igen. Ämnet var "Bästa vikten/Bästa maten: Mat, näring och måltidsplanering". Jättebra information och jag fick mig en puff i rätt riktning. Något jag tänkt på länge och funderat över. Men nu fick jag liksom ord på det hela. Skön känsla i magen och knoppen helt enkelt. Fokus igår var på maten utifrån "Best Weight" konceptet  t.ex. hur du kan strukturera dina måltider, vad bör du fokusera på tex protein och fiber, planering av matinköp och att laga maten. Detta tycker jag faktiskt att jag har väldigt bra koll på. Till exempel äter jag mina 5-6 måltider per dag och oftast var tredje timme. Att jag alltid packar med mig mellanmål och vatten t.e.x på resor eller när jag ska i väg på en aktivitet. Jag är ju utbildad kostrådgivare så jag har kunskapen med mig. Att vara e...

Igår kväll va jag och lyssnade på psykolog Marcus Lagerström på GB Obesitas i Malmö . Han pratade om "Aspekter om livet med obesitas" dvs fetma. Marcus har över 10 års erfarenhet att jobba som psykolog med KBT-inriktning mot patienter med fetma. Så han vet vad han pratar om. Första åren med KBT-fokus enbart och numera tillsammans med kirurgi. Det var en jättebra föreläsning med otroligt hög igenkänningsfaktor. Och jag gick därifrån men en ännu starkare övertygelse att jag tagit rätt beslut för mig.  Han började med en disclaimer att vi är alla individer och olika därav kommer vi alla ha olika erfarenheter och upplevelser. Och detta kan aldrig nog understyrkas. Vi ser ju inte lika ut på utsidan så varför antar vi alltid då att våra insidor fungerar på exakt samma sätt? Likaså gjorde han en jämförelse med att likaväl som vi är olika bra på att sjunga eller tävla i löpning så är vi olika bra/dåliga på att vara normalviktiga. Skillnaden är att man ofta säger när det gäller e...

I artikelserien på SVD som jag bloggat om tidigare, så publicerades även en debattartikel  den 30 juli där följande står  att läsa: "Sjukvårdens främsta och mest kostnadseffektiva behandling när det gäller fetma är kirurgi. Vi måste arbeta för att förhindra att fler utvecklar fetma. Men för dem som redan lider av fetmasjukdom behövs effektiv vård – och den finns, skriver företrädare för Svensk Förening för ObesitasKirurgi. I de pedagogiskt förklarande intervjuerna och texterna har kroppens inbyggda försvar mot viktnedgång beskrivits, vilket förklarar varför långtidseffekter av bantning tyvärr uteblir för de allra flesta. Detta är utomordentlig folkbildning vilket förhoppningsvis kan minska skuldbeläggandet av personer med fetma, som i själva verket lider av en kronisk progressiv sjukdom. Det finns dock en vetenskapligt väldokumenterad behandling mot svår fetma som inte nämns i artikelserien, nämligen fetmakirurgi. De vanligaste kirurgiska metoderna som används i dag ...

Så har det gått 5 månader sedan min Gastric Bypass-operation. Tiden går fort när man har roligt... 😊 Här hittar du mitt inlägg för en månad sedan:  https://www.butterflytina.se/2019/08/4-manader-sedan-min-gastric-bypass.html  Sedan sist så har ju inte vågen rört sig jättemycket. Typ 9 hekto ner så det där med att man rasar i vikt efter en operation kan väl diskuteras... Trodde faktiskt inte att det skulle vara så här trögt. Ja jag vet bättre för kroppen och huvudet om det går långsamt men ärligt inte ens ett kilo på en månad...  Svårt att inte jämföra sig med andra som jag följer i sociala medier som går ner detta per vecka. Men det är bara att acceptera läget och jag vet att jag kan inte göra något annorlunda. Det är kroppen som bestämmer. Dagens invägning Jag äter mina mål som jag ska dvs 6 måltider fördelat på var tredje timme, jag håller mig till portionsstorlekarna och ser till att fokus ligger på protein, jag tränar och rör på mig så mycket som möjligt, ja...

När man väl tagit beslutet att genomgå fetmakirurgi så är dyker nästa fråga upp. Vilken typ av operation ska jag välja? Så var det för mig och vad jag läst i tex andra bloggar så är det liknande upplevelser. Likaså den vanligaste frågan jag får från någon som är nyfiken på att gå igenom samma process är just denna - varför/hur valde du om du skulle göra bypass eller sleeve och vilken rekommendation kan du ge mig? Och det var precis samma frågor jag ställde själv. Först och främst bör varken jag eller någon icke-utbildad rekommendera någon annan individ vilken typ av operation som denna ska välja. Detta ska göras i samråd med den utvalda kliniken. Men jag tänkte jag kan skriva lite om min egna process i detta val. Enkelt sammanfattat så velade jag fram och tillbaka in i det sista. Ena dagen övertygad om att sleeve var rätt för mig för att nästa heja på bypassen. Men när väl beslutet var taget i samråd med läkaren på kliniken så kände jag ett lugn i att nu har jag tänkt igenom beslutet...

Vill bara tipsa om denna sajt/bloggportal  https://www.levdittliv.se/   gällande fetmaoperationer som kan ge mer information till dig som är nyfiken. Åter igen var källkritisk och självklart så blir detta en mer positiv bild av fetmakirugi men framför allt tycker jag det är intressant att följa bloggarna - mycket igenkänning!

Fått en hel del kommentarer, frågor och meddelanden angående mitt val att göra en Gastic Bypass. De flesta i all välmening men även sk vänner som sagt upp bekantskapen pga mitt val. Jopp så är det här i livet...  Men jag tänker ärlighet vara längst och de som känner till min kamp stöttar mig till 100 % - i alla fall så känns det så :-) Även om de har frågor såklart och sen vet jag inte vad som diskuteras när jag inte är närvarande. Men sånt vet man ju aldrig... J ag tänker att huvudsaken är att jag har världens bästa supporters i form av maken, mamma och svärföräldrarna.  Det är det som betyder något. Så om du själv går med dessa funderingarna så är det jätteviktigt att ha dina supporters i din ringhörna. Denna processen är svår nog och du kommer behöva allt stöd du kan få! Självklart är det en process och mina supporters jublade inte första gången jag pratade seriöst om detta som ett val. Det tog månader av processande, pratande, ifrågasättande och utvärderande. Men en nytt...

Som jag skrivit tidigare så innan jag beslutade mig för att göra en gastric bypass så var det ett par månaders research. De som känner mig väl vet att jag inte gör något halvdant. Jag går all in och blir som en svamp som bara suger åt sig kunskap. Jag har ägnat många timmar åt att leta och läsa alla typer av material. Alltifrån artiklar, poddar, bloggar, hemsidor, videoklipp, konferensmaterial och jag vet inte allt. Och här på bilden är de böcker jag köpte och plöjde igenom. Dock är det egentligen bara en som jag känner jag kan rekommendera. Och det är "Ett liv med sleeve” som är väldigt välskriven. Tänkte dela med mig av allt jag samlat på mig under min researchtid här. Och mitt tips är: LÄS PÅ! Åter igen både det negativa och det positiva. Fundera noga igenom om du är okej med tex scenariot att drabbas av en komplikation. Och nej alla dina problem och din frustration försvinner inte magiskt av en operation... Dock mitt absolut bästa tips är: GÅ INTE MED I DIVERSE FB FORUM/GRUP...

I mars 2019 så gjorde jag en del inlägg om "Mitt varför" dvs varför valde jag att göra en Gastric Bypass på Instagram . Väljer att skriva lite mer om det även här i bloggen i ett litet annat format. En del av informationen nedan är hämtad från informationsmaterial från Aleris där jag opererades. Mitt största varför var - jag vill leva och jag vill vara så frisk jag kan under tiden. Jag kände att jag kommit till vägs ände och verkligen provat det mesta som erbjuds inom viktminskning. Läs mer om det här.   Men jag har liksom aldrig gett upp. Jag har kämpat på och kämpat på och kämpat på.  Det vet nog alla som följt mig under åren då jag varit väldigt öppen med min kamp. Kan ju bara kika här på bloggen så ser man mina försök gång på gång. Men för ett år sedan så hamnade jag på bottens djup. Jag såg ingen utväg. Antingen accepterar jag läget och äter ihjäl mig sakta men säkert.  Eller så ta jag till allt jag kan och får hjälp på något sätt. Det var bara en tidsfråga...