Tänkte på en sak efter min kväll med Bokklubben i onsdags att jag är så tacksam för allas förståelsen för mina matvanor. Även om det alltid finns ett trugande element :-) Vad det gäller förståelse så menar jag inte bara de underbara tjejerna i Bokklubben utan tex släktkalas, familjemys eller kompisfikor. Ena gången har jag med mig matlåda, för att nästa dricka pulver, för att nästa tömma brödkorgen, för att nästa inte äta efterrätt, för att nästa tömma godisskålen, för att i nästa inte äta pasta, för att i nästa... Ja ni hör ju och jag är väldigt trött på mig själv faktiskt. Men jag kämpar verkligen med mitt ätarbeteende och vill gärna landa i något som fungerar. Är väl därför jag inte heller ger upp utan gör nya försök att hitta en balans. Det är här jag tänker mycket på Mindful Eating och att komma tillrätta med mitt sockerberoende. Fast även som maken sa att min jobbsituation de senaste åren har ju påverkat mig väldigt mycket negativt vilket inte har underlättat. Mycket att tänka