Två bröllop och en viktminskning

Maken och jag har de senaste veckorna diskuterat vårt bröllop (eller egentligen är det plural...) och viktminskning. Varför? Jo för varje dag går vi förbi detta fotot från vårt första bröllop den 10 juni 2006 på Trolleholms slott...

Stategisk placering utav frugan i sidled så att en del utav kroppen döljs...

Och nästan varje dag säger vi samma sak - var jag verkligen så rund i tex huvudet? För visst är det märkligt vad man vänjer sig vid vissa saker både vid en viktuppgång och en viktminskning. Lika svårt som jag idag kan se hur jag ser ut ibland lika svårt är det att titta på gamla bilder och försöka minnas hur man kände då. Jag vet ju tex att jag inte ville ha en vit klänning för att för det första skulle inga kläningar i vanliga bröllopsaffärer passa mig än mindre sitta smickrande. 

Det enklaste var att få uppsytt en överdel och en kjol som passade min kroppsform. Plus att jag passar väldigt bra i hallonrött och skulle vi ändå inte göra som alla andra kan man väl lika bra slå på stort :-) Och jag vet att jag kände mig fin i min bröllopsstass men jag kände inte mig FIN if you know what I mean. Största anledningen till det var ju inte outfiten utan att jag inte var bekväm i min kropp och att jag skulle stå i fokus.

Speciellt att gå upp för gången och alla skulle titta på min gumpande rumpa. Därför var ett kyrkobröllop out of the question plus att jag har en megastor släkt så antingen körde vi på bröllopsstorlek a la kungligheter eller så gjorde vi det i ett nättare format. Därav bidde det ett mindre borgligt bröllop med de närmast sörjande. Tänk att begränsas utav sin bakdel i ett sådant beslut - sorgligt...

Men vi ville ändå göra något festligt med kompisar och lite flera från släktsidorna. Så när det dök upp att det skulle vara Riddarspel på Jakriborg som vi då bodde på tänkte vi vilket ypperligt tillfälle. Då kan vi bjuda dem på Riddarspelen med mat så blir det lite festligt. Dock fick man bara köpa typ 10 biljetter och vi ville ha 100 så det fick bli en specialförfrågan. När jag då berättade att vi ville köpa så många för att vi skulle bjuda till "bröllopsfest" fick vi frågan om vi inte ville gifta oss som en del utav Riddarspelen...

YIKES  fy sjutton nej tänkte jag. Inte i mitt liv att jag ska göra det inför en massa främmande människor. Åter igen tex den där jäkla rumpan - ska jag gå med baksidan mot alla på torget??? I don't think so. Jag vet inte riktigt vad jag tror - att rumpan inte syns framifrån och om jag bara gör allt i min makt att bara visa fronten så  är det ingen som kommer märka baksidan... Överhuvudtaget vill man inte vara i fokus som överviktig punkt slut.

Men maken blev ju eld och lågor och tyckte det kunde ju vara en kul grej. Plus att utmana den fega dåvarande fästmö Jensen att gå utanför bekvämlighetslådan. Hmm man vill ju göra sin blivande make glad och man lever ju bara en gång eller? Vem mer än jag kan säga att jag är både slottsfru och riddarefru... Eller att man gift sig med typ 20 dagars mellanrum med samma man men utan en skilsmässa...

Sagt och gjort så den 10 juni gifte vi oss på slottet med ca 20 gäster och åkte sedan på bröllopsresa. Under tiden syddes klänningen eller snarare överdel om. Mamsen och svärföräldrar fixade ärenden och ett par dagar efter vi kommit hem så var det dags för riddarbröllop med halva Hjärup, press och ett torg fullt med människor. Varav vi kände ca 100 stycken... Maken och jag skojar om att tredje gång gillt blir det Vegas, bara vi två och drive in med Elvis :-)

Och i helgen tittade maken och jag på fotona från båda bröllopen och bröllopsresan. Ojojoj om jag tyckte min rumpa gumpade på stegevideon så var det inget emot hur den gumpade i bröllopsvideon uppför torget... Ser ut som jag har en fåtölj under kjolen eller något. Usch dåliga minnen poppar upp i huvudet och panik att hur fan gick det till att få en sådan stor rumpa och sedan ignorera den så länge. Eller snarare må så jäkla dåligt över sin kropp men ändå fortsätta äta... Ryser och kryper ihopa framför datorn bara av att skriva detta.

Och nä jag kommer nog aldrig riktigt 100 vara nöjd med min kropp mellan midjan och knävecken. Och jo om jag tidigare hade en Billy och idag bara två hyllplan så sitter häcken där den sitter. Därför är det stort att jag bara vågat lägga ut gumpande rumpan från stegen videon på bloggen vill jag påpeka. Och jag tycker jag har kommit väldigt långt under detta året att inse hur jag ser ut, vad jag har åstadkommit, vad jag gör och hur jag mår och framförallt inte leva efter stålplattan och begränsa mig utifrån min vikt och min kropp. 

Detta är en vinst för livet men något jag får jobba på varje dag. Därför är det oerhört bra med gamla foton även om de är få plus redigerade... Maken vet att rumpan eller bakifrån bilder är strängt verboten :-) Plus att ta nya foton hela tiden, videofilmas under träningen, titta på sig själv i spegeln samt dokumentera sina framgångar så som jag gjort/gör i bloggen. För även om inte varje foto är smickrande, varje film känns klockren, varje spegeltitt inspirerar eller varje blogginlägg handlar om en framgång så får det mig ändå ett steg vidare på min hälsoresa. Plus att jag lägger ett steg bakom mig att en Billy ska jag aldrig mer bära runt på!!! 

Men fasiken vad svårt det är att acceptera sin kropp med insikten att den kommer aldrig se ut som man drömmer om. I mitt fall under 65 kilo, inga bubblor och volanger och med muskler. Fast jag har kommit långt och idag kan jag säga att jag är stark både i kropp och själ. Och min vikt begränsar mig inte längre tex jag kan springa trots att jag har 25 kilos övervikt. Och jag tränar både hårdare och mer än många andra smalisar. Och jo jag vet att jag kan se snygg ut och är fräsch på en bra dag med mina bubblor, volanger, påsar och lite muskler som poppar upp :-) Det är högsta vinsten mina vänner!!!

Bilder från bröllop 1


Konstigt man har problem med svanskotan idag med den hållningen och sittställningen. Kommer ihåg hur ont jag hade i höfterna för jag fick inte plats i stolen. Plus ser ju ut som jag är höggravid...


Bilder från bröllop 2

The ass...

Helvetestrappan då man måste visa hela baksidan för världen


Bilder från bröllopsresan


Bilder från idag i samma outfit

Lite skillnad i midjan

Men största skillnaden är baken och höfter samt ben. 

Satt så tajt innan plus att jag hade håll-in trosor plus 2 par håll-in strumpbyxor. Jo du läste rätt... och det var jäkligt obekvämt och gjorde ont i fläsket.


Lite skillnad på armarna som också satt tajt som tusan. 

Och tuttarna men faktiskt inte så mycket dem som allt runt om dvs i sidorna, på ryggen, under bysten och ovanför bysten. Plus skillnad på axlarna.

Lite mindre i ansiktet. Dock med nyfärgade ögonbryn som måste tvättas lite på :-) 

Kommentarer

  1. BRA JOBBAT!
    Du var vacker som rund också, men nu är du strålande!
    Jag ser att du trivs bättre nu.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Klara! Precis det är den största skillnaden jag trivs nu och känner mig mer och mer bekväm! Tack än en gång för din kommentar! Kram

      Radera
  2. Om jag tänker tillbaka till vår gymnasietid, och försöker se kritiskt, så ja visst hade du en lite större rumpa, men det var definitivt inte DEN man såg när man såg dig!Och likadant när jag ser dina bilder ovan; jag ser att du är överviktig, men jag ser inte "en överviktig tjej" om du förstår vad jag menar. Nej, istället är det ditt ansikte, och främst ögon och mun som drar blickarna till sig! Och när du ler så är det ingen som ser nått annat! Och nej, jag säger det inte för att smickra, utan jag tycker det verkligen. Då som nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Susanne tack så jättemycket för din kommentar! Ger mig lite perspektiv på saker och ting. Tänk så mycket man stirra sig blind på själv men ingen annan eller tvärtom vad man själv missar för att man tänker så mycket på det man inte trivs med... Tack än en gång! Kram

      Radera
  3. Du var så fin på bröllopet och du är så fin nu. Det viktigaste är att du trivs. Jag håller med Susanne A, man såg inte en "överviktig" tjej utan man såg dig och din personlighet. Kram fina du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och det är först nu jag börjar trivs även om jag inte är riktigt i hamn ännu men det kommer. Tack så jättemycket för din kommentar. Kram!!!

      Radera
  4. Glömde ju skriva att det var från mig.... Fniss!
    Kram Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha tackar Anonyma-Anneli :-) Är numera ditt nya smeknamn...

      Radera
  5. Jag såg dig på bröllopet i Jakriborg o inte var det din rumpa jag såg då utan en väldigt vacker o lycklig brud med en enorm utstrålning!!

    Samtidigt så kan jag inte neka till att du har gjort en fantastisk resa som är värd allt beröm!!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha va kul att du var där :-) Tack så jättemycket för din kommentar. Jag önskar bara att jag njöt mer utav upplevelsen istället för att tänka på hur jag såg ut.. Tack så jättemycket! Kram

      Radera
  6. Du är så otroligt vacker med och utan volanger. Du har en vacker utstrålning och det är det många smalisar saknar. Du är en kämpe!
    Kram på dig!
    //Jennie H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack så mycket finaste Jennie! Hoppas allt är bra med dig. Kram!

      Radera
  7. Du har gjort en sådan super fin resa och jag tycker dina bröllops bilder är super fina... du ser alltid så glad ut kram i mängder....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma Cee! Tack så väldigt mycket för din kommentar. Kram!

      Radera
  8. Tina! Verkligen imponerande vad du gör och ditt mod att dela med dig. Inspirerande också. Kanske ser du mig lufsa omkring i Hjärup? Tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Åsa! Tackar så jättemycket. Hoppas allt är bra! Har inte sett dig än men får hålla ögonen öppna :-) Ha det gott! Kram!

      Radera
  9. Din utstrålning ser ut ha varit där även innan din viktresa. Du ser verkligen strålande ut/Kram M.
    PS. Trevlig semester

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu en gång tack för dina fina kommentarer Margaretha!!! Tack så mycket ska bli skönt att komma till värmen. Saknar dig! Kram!

      Radera
  10. ja någon fotomodel blir man aldrig även om man tappat ett antal kg, för min del 65. Det hänger och slänge lite var stans.... för min del så kommer aldrig propositionerna till min "nya" mage stämma in med mina lår....vist har jag tappat där med men det hänger och slänger överflödig hud...för att inte tala om överarmarna.....

    Kämpa på Tina och jag har aldrig sett dig som överviktig, det var snarare skönt att ha en kusin som också hade lite över flödiga kg

    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja heja oss!!!! Är det inte dags att ses snart? Kram

      Radera
  11. Herregud vilken skillnad!!! Coooolt!!!

    SvaraRadera
  12. JAg förstår precis dina känslor av att inte vilja visa och hur det t o m fått begränsa valen! Men så härligt att du gick med på Riddarbröllopet trots allt :9 Oavsett storlek är DU SÅ SÖT!!! Men jag begriper likaväl att du känner dig helt annorlunda och visst finns det en annan glimrande utstrålning på "NU-bilderna" ! Du är kanonfin :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack så mycket Jenny - den kommentaren blev jag väldigt glad för! Kram på dig!

      Radera
  13. Hej! Vilken inspirerande blogg du har, väldigt kul att läsa :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass