Butterflytina - från puppa till fjäril

I förra veckan var det 1 års återbesök på Aleris som ingick i det paketet som jag betalade för i samband med min gastric bypass den 8 april 2019. Så egentligen 10 månader för min del. Fick dock inte träffa det teamet som opererade mig då de idag är på GB Obesitas . Skulle infinna mig kl 08.30 för invägning m.m. med sköterskan, samtal med läkare samt föreläsning/dela med sig av erfarenheter med alla kallade. Totalt skulle det ta cirka 4 timmar. Haha vi kan väl sammanfatta det som lamaste återträffen i världshistorien... Jag var där lite innan tid. Tydligen först på plats. Sköterskan kom och hämtade mig. Hälsade knappt och inget "small talk" där inte. Upp på vågen och mått av midjan. Tog kanske 2 minuter. Så säger att jag vi blir nog lite sena och startar om 30 min för det är inga andra som kommit ännu. Jag bara jaha jaja det skulle ju ta 4 timmar så jag väntar... Satte mig i grupprummet. Efter 5 minuter kom ytterligare en kvinna och 5 minuter senare nästa. Där satt vi och v

4 dagar med 10 000 steg och 4 träningspass denna veckan känner jag mig okej med. Dock behöver jag komma ut mer i friska luften. Men när det blåser storm och regnar småspik känns det mindre lockande. Och de dagar det varit fint har jag suttit i möten. Dålig ekvation :-) Jaja det är vad det är. Har ändå kommit tillbaka till "jaga steg"-tänket tex på flygplatsen, parkera bilen längst bort, ta en extra runda när jag ändå är på väg någonstans och har 10 minuter över eller varför inte jaga steg på tågperrongen. Kommande vecka kommer det bli mindre jobb vilket jag längtat efter. Och om jag har tur blir det två veckor nu med "bara" heltidsjobb eller mindre. Ska bli så skönt! Men det gäller att ladda om för from mars tom mitten på april kommer det vara mer än fullt ös. Då gäller det att prioritera om jag ska få till träningen och vissa dagar kommer det bli omöjligt. Kommer vissa dagar vara jobb upp till 18 timmar. Då vill man bara sova och inte träna när man kommer hem. Fa

I veckan gjorde jag en inventering i garderoben. Tänkte jag testar och helt plötsligt så har jag en helt ny garderob. Eller snarare kläder som hängt där i 4 år men som inte passat. Kommer inte i allt ännu men det är nära... Till vad undrar du? Jo tills jag kommer i alla fina klänningar som har hängt där sedan våren 2016. Längtat, längtat, längtat att komma i dessa igen. Och snart är det dags. Typ 2 kilon kvar men de rackarna sitter på höfterna så jag får på mig dem men... Fast det var väldigt mycket som passade. Men ovant att allt sitter tajt eller snarare passar perfekt. Har ju varit några månader nu men ganska så luftiga blusar/toppar. Och jag har ju bott i leggings i flera år. Så att ha tajta jeans eller byxor på känns lite konstigt. Lite nykär dock och öppnar dörrarna titt som tätt bara för att titta på allt fint jag kan ha på mig. Tjoho känns som jag shoppar nytt varje dag :-) Känner mig så fin! Ut med de gamla tälten som jag haft dag ut och dag in. In med nytt eller snarare det

Om förra veckan var ett låg märke så är jag hyfsat tillbaka in the game nu. Tom förra söndagen när jag jobbade så fick jag ihop över 10 000 steg. Och denna veckan så var det bara 2 dagar som jag inte nådde upp till det. Det känner jag mig riktigt nöjd med för denna vardagsmotion gör jättemycket för mitt välbefinnande. Så check på den denna veckan. Men okej det bidde bara 2 spinningpass dvs 2 tillfällen med träning denna veckan. Pga jobb och Kajsa-äventyr. Fast det är helt ok och jag visste att dessa veckorna skulle bli tuffa att få till. Anmälde mig till Vasaloppsspinningen i torsdags och fick lite hicka när jag läste att ifjol tog det 4 timmar och 39 minuter... Idag är det 21 dagar kvar!!! Så om 3 veckor får vi se hur det går. Men jag känner mig ändå märkligt lugn. Vet att jag har pannben för uppgiften. Rumpan börjar bli mer härdad och oavsett kommer det kännas med så lång tid på en spinningcykel. Jovisst hade jag velat få till mer träning. Framför allt längre pass men nu är det som

Senaste veckorna har jag märkt att mina kindben blivit tydligare, nyckelbenen framträder, fingrar och händer har blivit knotigare... Okej det lät kanske inte så positivt men innan har ju allt detta varit gömt i fett. Den senaste månaden har jag minskat 1,9 kilo och landade på 80,9 imorse vilket innebär att 65% av min övervikt nu är borta! Jag är så nöjd med senaste månaden med tanke på hur mycket jag jobbat och lite jag tränat. Hade detta varit för ett år sedan hade jag inte rört mig alls, ätit ännu mera skräp och gått upp 5 kilo på samma tid med samma förutsättningarna. Totalt har jag nu gått ner 31,4 kg sedan start av diet inför operation (början på mars 2019). Senaste månaden har ytterligare 13 cm har försvunnit från kroppen och tex har jag nu ett midjemått på 80 cm. Det har varit ett av mina mikromål på vägen. Läs mer här varför:  https://www.1177.se/Skane/liv--halsa/sunda-vanor/sa-bedomer-du-din-vikt/   Jag har minskat totalt under resans gång 20 cm i midjan. Likaså över höftern

Jag kan väl lättast sammanfatta veckan med ord som typ "katastrof/nu kan det bara bli bättre/dags för nya tag" eller nåt. Denna kvinnan är sliten. Jag har jobbat 23 dagar på 26 dagar och det är inga 8-5 dagar utan snarare 07.30 - 20.00 dagar som ligger bakom mig. Kulmen denna veckan då jag kände att nu börjar det ta ut sin rätt. Jag är trött och stressad. Ingen prio på mat och bara sugen på socker och mög. Orkar inte träna och även om jag vet att frisk luft är det bästa så rasar jag ner i TV-soffan. Igår var jag inbokad på först cirkelgym och sedan spinning. Men kände att jag knappt orkade gymmet och att sitta i en spinningsal med hög musik och tjoande lockade mig inte för 5 öre. Så jag tog det mogna beslutet att skippa spinningen. Helt rätt beslut! Så på träningskontot denna veckan blev ett pass. Men det är ju bättre än inget. Stegen är ett skämt denna veckan. Typ hälften av vad jag brukar och en bottennotering sedan de senaste halvåret. Helt enkelt min sämsta hälsovecka