Du vaknar inte upp med en hälsosam livsstil...
Bara för du gör en operation såsom gastric bypass så vaknar du ju inte upp efter narkosen med en hälsosam livsstil. Det är därför jag säger det är ingen quick fix. För varje dag måste jag göra medvetna val vad det gäller maten. Varje dag måste jag se till att äta 5-6 måltider som ska ta minst 20 minuter. Varje dag måste jag ta mina vitaminer och kosttillskott. Varje dag måste jag se till att få i mig ca 2 L vatten mellan målen. Varje dag bör jag få in vardagsmotion och/eller 30 minuters träning. Varje dag måste jag jobba med huvudet - både vad det gäller kroppsuppfattning och hur jag hanterar mina tankar/känslor.
Det är alltså inte något som en operation fixar att jag helt plötsligt skuttar till gymmet varje dag, alltid väljer ett kokt ägg framför chips, inte äter upp mina känslor, inte blir sugen på choklad och älskar att äta nyttig mat till varje måltid. Detta är något jag måste jobba på. Det operationen kan hjälpa mig med är att ta bort symptomen av kronisk övervikt dvs att hunger och mättnadshormonerna stabiliseras så jag inte känner konstant hunger och ingen mättnad. Och att rent tekniskt kan jag ju inte äta lika mycket.
Men det betyder inte att jag inte kan missbruka mitt verktyg. Nej man töjer inte ut magsäcken vid en gastric bypass (kan ske vid gastric sleeve men är ytterst lite) utan ens matvanor gör att tarmarna vänjer sig vid att ta emot mat snabbare. Till exempel om jag dricker till en måltid eller direkt efter så töms ju magsäcken och då kan jag ju äta igen. Flytande mat är lättare och går snabbare igenom systemet. Medans mer protein och fiber tar längre tid. Så har jag ätit för lite protein känns det tomt i magen och bubbligt i kroppen. Fyller jag då på med tex ägg så blir kroppen nöjd medans mer kolhydrater späder på känslan och jag känner mer hunger.
En annan aspekt som också spelar in är att vi är individer. Det betyder att en individ kan sköta sig till punkt och pricka men går bara ner tex 10% av sin övervikt. Medans en annan individ kan missköta sig och inte träna alls men rasar i vikt. Det är ens kropp och biologi som bestämmer resultatet på stålplattan i slutändan. Men det jag kan påverka är mitt välmående och min hälsa genom medvetna val vad det gäller kost och rörelse. Blir inte perfekt varje dag men det är inte heller meningen. Utan att hitta en balans som jag kan hålla på lång sikt.
Innan jag började läsa på om viktoperationer så tyckte jag det var konstigt att de som gjort en operation gick på Viktväktarna eller något annat i mina ögon viktminskningsprogram, eller låg i hård träning med PT eller jagade steg via dagliga promenader eller vad det nu kunde vara. Varför gör hen det när man opererat sig? Då får man ju allt gratis så varför anstränga sig? Eller misstankarna mot de som gått upp alla kilon igen. Hur är det möjligt? Hur mycket måste man missköta sig för det? Eller jaha det är ju beviset för att det ändå inte fungerar med en operation. Idag har jag en helt annan bild som jag med detta inlägget vill försöka förmedla.
Anledningen är just att operationen inte löser allt dvs inte är en quick fix. Utan du måste hitta din väg till en hälsosam livsstil och vad du trivs med. Jag gillar styrketräning och hatar löpning men för en annan kan det ju vara precis tvärtom. Eller att promenader är det som funkar och man vill inte alls vara på gymmet. Eftersom man inte vaknar upp och älskar broccoli så kanske det underlättar att följa Viktväktarna eller använda en app som Lifesum för att ha koll på kosten. Och att träna med PT ger en extra motivationsboost eller en utmaning att dricka mer vatten de kommande 30 dagarna eller vad det nu kan vara. Det vill säga hitta sin balans och väg i den snåriga hälsodjungeln som alla andra oavsett om man gjort en operation eller inte.
Min tanke kring detta är också att de som gjort en viktoperation och som väljer av olika anledningar att inte hitta en hälsosam livsstil är de som inte kommer må riktigt bra både kroppsligt och knoppsligt på längre sikt. Man kanske inte orkar ta tag i sina tankar eller mår så dåligt att man inte kan. Psykisk ohälsa är ju tyvärr inget som det pratas så mycket om. Och jag vet för mig alla fall så var (och är i viss utsträckning fortfarande) mat/socker en snuttefilt för att hantera känslor - att skapa lugn i kropp och knopp. Så jobbar man inte med det mentala så kommer det tillbaka som en boomerang.
Eller man kommer inte igång med träningen/rörelse som stärker kroppen så man känner sig sladdrig och svag. Plus att ju äldre man blir desto mer behöver man faktiskt träning (tappar muskelmassa, rörlighet och balans) men självklart utifrån sina förutsättningar. Eller man hade biologin som gör att operationen gjorde att man rasade i vikt så man kanske antog att allt löste sig i och med operationen. Men sen ett år senare kommer bakslaget kanske i form av ohälsa för man inte tar hand om sig genom medvetna val gällande kost och rörelse. Och då får man ta tag i den hälsosamma livsstilen då för det löser inte operationen automatiskt. Eller så gör man det aldrig och mår kanske inte heller någonsin på topp.
Eller de som går upp igen tappar all lust - inte ens en operation gjorde att jag lyckades så jag kan lika gärna... Men här vill jag lägga in en brasklapp. Jag tror att många som gjort en operation kommer gå upp några kilo i vikt. Första 18 månader = svältfas sedan stabliserar sig kroppen och då tror jag man får räkna med några kilo upp. Till exempel man gick ner till normal BMI men sedan när kroppen landat så går man upp en 5 kilo för det är där kroppen trivs och tänker att den nya normalvikten är. Det är då man hör kommentarer som "jo hon gjorde operationen och gick ner jättemycket i vikt men nu tycker jag hon har lagt på sig igen..." Men det är också här jag tror jakten på de kilona börjar och det kan jag se i sociala medier att "jag vill så gärna tillbaka till den formen" så nu ska jag X. Vilket absolut inte är fel men jag tror många slår på sig själv lite väl mycket och kanske skulle landa i best weight-konceptet dvs hur mycket motvind är jag villig att acceptera för att vara på en viss vikt.
Just nu räknar jag inga kalorier utan fokuserar på regelbundna måltider på ca 100-200 gram beroende på om det är huvudmål eller mellis. Fokus på proteiner. Vattnet flyter på (bokstavligen) och mina vitaminer har jag hittat ett system för så jag inte glömmer. Träningen lägger jag lite extra krut på just nu med mina #70dagarkvartillnyår dvs 70 pass innan årets slut. Ser till att prioritera sömn men blivit lite sisådär med valp ;-) Återhämtning är också viktigt och att tänka på jobb i lagom mängd för annars blir det inre stress. Så ja jag sköter mig så gott jag kan varje dag. Inte perfekt men det är inte heller målet.
Det är alltså inte något som en operation fixar att jag helt plötsligt skuttar till gymmet varje dag, alltid väljer ett kokt ägg framför chips, inte äter upp mina känslor, inte blir sugen på choklad och älskar att äta nyttig mat till varje måltid. Detta är något jag måste jobba på. Det operationen kan hjälpa mig med är att ta bort symptomen av kronisk övervikt dvs att hunger och mättnadshormonerna stabiliseras så jag inte känner konstant hunger och ingen mättnad. Och att rent tekniskt kan jag ju inte äta lika mycket.
Men det betyder inte att jag inte kan missbruka mitt verktyg. Nej man töjer inte ut magsäcken vid en gastric bypass (kan ske vid gastric sleeve men är ytterst lite) utan ens matvanor gör att tarmarna vänjer sig vid att ta emot mat snabbare. Till exempel om jag dricker till en måltid eller direkt efter så töms ju magsäcken och då kan jag ju äta igen. Flytande mat är lättare och går snabbare igenom systemet. Medans mer protein och fiber tar längre tid. Så har jag ätit för lite protein känns det tomt i magen och bubbligt i kroppen. Fyller jag då på med tex ägg så blir kroppen nöjd medans mer kolhydrater späder på känslan och jag känner mer hunger.
En annan aspekt som också spelar in är att vi är individer. Det betyder att en individ kan sköta sig till punkt och pricka men går bara ner tex 10% av sin övervikt. Medans en annan individ kan missköta sig och inte träna alls men rasar i vikt. Det är ens kropp och biologi som bestämmer resultatet på stålplattan i slutändan. Men det jag kan påverka är mitt välmående och min hälsa genom medvetna val vad det gäller kost och rörelse. Blir inte perfekt varje dag men det är inte heller meningen. Utan att hitta en balans som jag kan hålla på lång sikt.
Innan jag började läsa på om viktoperationer så tyckte jag det var konstigt att de som gjort en operation gick på Viktväktarna eller något annat i mina ögon viktminskningsprogram, eller låg i hård träning med PT eller jagade steg via dagliga promenader eller vad det nu kunde vara. Varför gör hen det när man opererat sig? Då får man ju allt gratis så varför anstränga sig? Eller misstankarna mot de som gått upp alla kilon igen. Hur är det möjligt? Hur mycket måste man missköta sig för det? Eller jaha det är ju beviset för att det ändå inte fungerar med en operation. Idag har jag en helt annan bild som jag med detta inlägget vill försöka förmedla.
Anledningen är just att operationen inte löser allt dvs inte är en quick fix. Utan du måste hitta din väg till en hälsosam livsstil och vad du trivs med. Jag gillar styrketräning och hatar löpning men för en annan kan det ju vara precis tvärtom. Eller att promenader är det som funkar och man vill inte alls vara på gymmet. Eftersom man inte vaknar upp och älskar broccoli så kanske det underlättar att följa Viktväktarna eller använda en app som Lifesum för att ha koll på kosten. Och att träna med PT ger en extra motivationsboost eller en utmaning att dricka mer vatten de kommande 30 dagarna eller vad det nu kan vara. Det vill säga hitta sin balans och väg i den snåriga hälsodjungeln som alla andra oavsett om man gjort en operation eller inte.
Min tanke kring detta är också att de som gjort en viktoperation och som väljer av olika anledningar att inte hitta en hälsosam livsstil är de som inte kommer må riktigt bra både kroppsligt och knoppsligt på längre sikt. Man kanske inte orkar ta tag i sina tankar eller mår så dåligt att man inte kan. Psykisk ohälsa är ju tyvärr inget som det pratas så mycket om. Och jag vet för mig alla fall så var (och är i viss utsträckning fortfarande) mat/socker en snuttefilt för att hantera känslor - att skapa lugn i kropp och knopp. Så jobbar man inte med det mentala så kommer det tillbaka som en boomerang.
Eller man kommer inte igång med träningen/rörelse som stärker kroppen så man känner sig sladdrig och svag. Plus att ju äldre man blir desto mer behöver man faktiskt träning (tappar muskelmassa, rörlighet och balans) men självklart utifrån sina förutsättningar. Eller man hade biologin som gör att operationen gjorde att man rasade i vikt så man kanske antog att allt löste sig i och med operationen. Men sen ett år senare kommer bakslaget kanske i form av ohälsa för man inte tar hand om sig genom medvetna val gällande kost och rörelse. Och då får man ta tag i den hälsosamma livsstilen då för det löser inte operationen automatiskt. Eller så gör man det aldrig och mår kanske inte heller någonsin på topp.
Eller de som går upp igen tappar all lust - inte ens en operation gjorde att jag lyckades så jag kan lika gärna... Men här vill jag lägga in en brasklapp. Jag tror att många som gjort en operation kommer gå upp några kilo i vikt. Första 18 månader = svältfas sedan stabliserar sig kroppen och då tror jag man får räkna med några kilo upp. Till exempel man gick ner till normal BMI men sedan när kroppen landat så går man upp en 5 kilo för det är där kroppen trivs och tänker att den nya normalvikten är. Det är då man hör kommentarer som "jo hon gjorde operationen och gick ner jättemycket i vikt men nu tycker jag hon har lagt på sig igen..." Men det är också här jag tror jakten på de kilona börjar och det kan jag se i sociala medier att "jag vill så gärna tillbaka till den formen" så nu ska jag X. Vilket absolut inte är fel men jag tror många slår på sig själv lite väl mycket och kanske skulle landa i best weight-konceptet dvs hur mycket motvind är jag villig att acceptera för att vara på en viss vikt.
Just nu räknar jag inga kalorier utan fokuserar på regelbundna måltider på ca 100-200 gram beroende på om det är huvudmål eller mellis. Fokus på proteiner. Vattnet flyter på (bokstavligen) och mina vitaminer har jag hittat ett system för så jag inte glömmer. Träningen lägger jag lite extra krut på just nu med mina #70dagarkvartillnyår dvs 70 pass innan årets slut. Ser till att prioritera sömn men blivit lite sisådär med valp ;-) Återhämtning är också viktigt och att tänka på jobb i lagom mängd för annars blir det inre stress. Så ja jag sköter mig så gott jag kan varje dag. Inte perfekt men det är inte heller målet.
Fitbit-klockan + appen som alltid på som mäter sömn, träning, vardagsmotion, puls, där jag fyller i hur mycket vatten jag dricker per dag och väger in mig varje måndag. Viktigt verktyg för mig för att ha koll.
Trött fru Jensen på gymmet idag. Satt långt inne men jag gjorde det för att jag vill må bra. Träning är lika med medicin för mig. Jag blir lugn och känner mig stark. Dock har jag lärt mig på senare år att prioritet 1 för min hälsa är sömnen sen kommer träning och kost.
Ägg, ägg,ägg älskar jag och tur är väl det. Gårdagens mellis blev ett väldigt bra val medans kvällens chokladmuffins mindre bra. Livet!
Kommentarer
Skicka en kommentar