Butterflytina - från puppa till fjäril

Igår var jag tillsammans med världens bästa Lotta-vän i Lomma kyrka. Det var nämligen "Julallsång med Gabriel Forss" på schemat. Vi hade köpt biljetter för så länge sedan att jag nästan glömt bort att vi skulle dit :-) Jättemysig stämning och vilket ös vi fick till! Så nu har vi bestämt oss för att börja sjunga i kör. Dock får det vara en kör med väldigt låga krav på sångkompetens i alla fall för mig... Att sjunga är ju en himla bra grej för kroppens återhämtning i vårt stressiga samhälle. Du måste liksom slappna av och andas för att kunna sjunga vilket gör kroppen glad. Sjunger du i kör?

Efter två fullmatade dagar i Stockholm med drömjobbet så landade jag hemma i fredagskväll. Maken överraskade med discokula i badrummet, kycklingsallad och soffmys med tända ljus. Hela helgen har sedan gått åt att förbereda inför det årliga glöggminglet samt att slutföra mitt projektarbete i skolan. Men igår eftermiddag såg det väldigt dystert ut. Min dator kraschade eller rättare sagt mitt dokument med min rapport dog. Hade sparat på vår server men senaste back-up i sep - då hade jag inte ens påbörjat arbetet. Andra kopior - nope not so much... Den stressreaktionen över att ens projektarbete till att bli Stresspedagog antagligen vart gone - inget kul :-( De följande tre timmarna när maken kämpade med att hitta lösningar på datafronten hann jag tänka många tankar. Fanns typ inte en chans att jag skulle kunna skriva om rapporten ens om jag fick förlängd deadline. Så det var bara att förlika sig med tanken att skolan vart över utan ett godkänt på sluttampen... Samtidigt den lyckan nä...

... till mig själv köpte jag också på Tehuset Java häromdagen. Inte med mig idag för jag är på väg till Sturup och storstan men sen så blir det temys i Lill-bettan på väg till jobb!

De senaste dagarna har jag haft olika utmaningar på det personliga och det professionella planen. Åh jag är så himla stolt över mig själv (och faktiskt förvånad...) hur jag hanterat dessa situationer. För ett år sedan hade reaktionerna varit totalt annorlunda och främst väldigt negativa. Både för mig själv och för min omgivning. Jag har använt ord på mina känslor, jag har gett mig själv återhämtning i form av lugna promenader, bra kost och sömn, jag har behållit lugnet, jag har reflekterat (men inte överanalyserat), jag har agerat och jag har valt att inte äta upp mina känslor. Wow vad långt jag har kommit detta året och jag är så j#¤%&a stolt över mig själv. Jag är ju grym!

Då byter vi månad och går in i årets sista månad - december! Jisses vad tiden går fort. Idag är det ju då också dags att få öppna julkalendern... Köpte en Lakrits-julkalender till maken som en överraskning eftersom han älskar lakrits. Jag ville inte ha något ätbart så kom på att Kicks kalender kan passa mig. Sagt och gjort köpte en till mig själv :-) Livet blir ju inte kuligare än vad man gör det. Startade även dagen med att titta på SVTs julkalender. Inget jag brukar göra men gillar ju Historeätarna så tänkte why not. En fråga bara - varför måste Erik vara så gapig? Min julkalender... Vad som fanns bakom dagens lucka hittar du här ! 

... kan väl sammanfatta det med att de första veckorna gick strålande och nu not so much. Vad är det med förkylning och stress som gör en galet sockersugen? Jo det är ju saker som händer rent fysiskt i kroppen men framför allt är det den där snuttefilten för knoppen. Plus när träningen uteblir så ökar förfallet och nu har jag inte tränat på 1½ vecka. Kroppen har helt plötsligt nygamla volanger och nya klänningar sitter tajt. Jaja har bestämt mig för att idag är det nya tag som gäller. Bara på det igen!

Idag skulle jag varit i kyrkan när Stefans namn läste upp. Tyvärr fick jag stanna hemma för min dunderförkylning vill inte släppa. Och om 2½ vecka är det dags för begravning. Sorgligt och för varje dag blir det mer och mer verkligt. Är så tacksam för all stöttning vi får! Från familj, vänner, kollegor, fb-bekanta och alla andra! Ni ska veta att det betyder otroligt mycket och jag säger tack från hjärteroten!!!!

I torsdags fick jag ett sms från Synsam att nu hade mina nya glasögon anlänt. Jäpp i plural för kärringen börjar bli till åldern. Ett par "vanliga" som ska användas typ alltid och som är slipade i något förstadie till progressiva. Holy crap vad jag vart yr i bollen i början och att gå i trapporna på jobb var en utmaning. Men det lägger sig väl... Och sedan på köpet beställde jag ett par läsglasögon eftersom jag sitter/ligger läser mycket så var det att rekommendera. Ojoj vad hela världen helt plötsligt blev väldigt skarp :-) Läsglasögonen... Vanliga glasögon 

Fick feedback i veckan utav lärarna på utbildningen till "Stresspedagog". Var blödig redan innan och började gråta när jag läste. Är så stolt över min personliga utveckling detta året där denna utbildningen har varit som icing on the cake eller the grand finale. Eller är ska jag väl skriva för det är ju inte riktigt över än. Även om min fokus just nu är lite splittrad ger jag inte upp utan fortsätter på mitt projektarbete i sakta mak. Det är även denna utveckling som hjälper mig igenom den tuffa tiden nu. Den gör att jag kan hantera situationen annorlunda vilket ger mig ett lugn och en trygghet. Inte varje sekund men jag märker att jag uppmärksammar, känner för att sedan bryta negativa tankar. Så stolt över dessa ord: "Du har genomfört kursen på ett utmärkt sätt. Du har svarat i tid och ditt deltagande i diskussionerna är givande då du responderar engagerat och personligt. Du resonerar både med hjärta och hjärna, och kan med lätthet få ner dina tankar i skrift. Du h...