Rörliga Tina

Just nu är det inte PT-fredag som gäller utan det kan lika gärna vara PT-tisdag på schemat. PT-Katarina pluggar nämligen till läkare och denna terminen så får vi improvisera lite. Men det är ju inga problem så länge Jensen kommer ihåg vilken dag som gäller :-) Och förra veckan gick ju det mindre bra med det där men igår så klaffade allt.

Fasar alltid lite för dessa passen för som jag har skrivit tidigare de är så himla jobbiga. Det är obekvämt, det gör "ont", det är plågsamt, hela kroppen darrar och varenda liten muskel skriker, hjärnan jobbar för högtryck men knappt en svettdroppe. Sådär som att när jag går därifrån vill jag bara gå hem och vila men egentligen är jag inte trött. Mer mjuk i hela kroppen men slut i rutan.

Fokusen på dessa pass är rörlighet. Något som jag så väl behöver men som jag aldrig blir av att göra själv. I alla fall inte på detta sättet. Perfekt då med en PT som säger till en vad man ska göra och har koll på en! Efter uppvärmning på roddmaskinen så mutar vi in vårt lilla hörn på gymmet. Just nu inte det enklaste så ni kan se på bilden nedan men vi försöker.

Igår körde PT-Katarina hårt med mig och matade på med övning efter övning. Bara att lyda, kvida lite och pusta. Fast samtidigt som jag klagar så är jag jäkligt stolt att jag infinner mig, att jag gör och att vi ser så stora framsteg. Det är grymt! Igår fotade och filmade vi en övning som innan sommaren ifjol vart totalt omöjlig för mig att utföra.

Det gick bara inte. Min kroppen bara spärrades mitt i, det gjorde jätteont i knäna och ja överallt. Plus jag var jätterädd för att våga göra övningen för jag var så rädd att jag skulle trilla och hamna på den där ömma svanskotan. Jag hade inte kontrollen över min kropp utan den var bara klumpig, orörlig och utan balans. Fortfarande en av de övningarna som jag inte älskar precis men idag är jag väldigt stolt. Jisses vad långt jag har kommit!!!

Så här såg det ut i höstas

And this is me now baby!!! Okej inte helt raka ben i stående och lite till kan jag gå ner men jag är så himla stolt!!! Och mattan är min snuttefilt för svansen :-) Skrattar varje gång jag ser blicken jag ger Katarina efteråt...

Och behöver jag påminna mig om fler framsteg så tittar jag här: http://www.butterflytina.com/2013/10/den-dar-rorligheten.html eller här: http://www.butterflytina.com/2013/11/hart-arbete-ger-resultat.html

Kommentarer

  1. Svar
    1. Och jag är stolt - vi är allt ett bra team!!! Och tänk idag 10 *2...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...