Svårt med diet på resa...

Det är verkligen en utmaning att "hålla dieten" på resande fot i jobbet av olika orsaker. Vissa mer eller mindre försvarbara. Som till exempel att det serveras frukost med rykande färskt bröd på ett plan eller att en leverantör alternativt nya kollegor vill bjuda på lunch. Eller frestelser i en minibar på hotellrummet. Eller att gå förbi Pressbyrån på Bromma med kanelbullefläktarna på max. Eller att det finns massa kakor på kontoret eller i jobbmöten. Andra fällor kan vara att man är så trött att ögonen går i kors och att vattenintaget varit minimalt så kroppen rent fysiskt tror den behöver sockerenergi (den är lurig den...).








Säger inte att vissa av dessa scenarierna inte sker på hemmaplan tex i form av kommande middagsbjudningar, firande av födelsedagar eller spahelg. Men vissa är enklare att hantera än andra i alla fall för mig. Nä okej jag behövde inte äta frukosten på planet igår men nu blev det så. Visserligen saker som inte vart planerade i matplanen men inte all bad. Och nä tanken var att ta ett bar på lunchen men att tacka nej till att bonda med nya kollegor eller leverantör är direkt otrevligt beteende. Det vill säga för mig är det enklare att säga nej till lunch med kollegor jag träffar nästan dagligen än att göra det men en amerikansk leverantör som vill ta hand om sin kund.




Fast fasiken vad besvärlig jag känner mig när jag då förklarar att jag är på diet och var hade de tänkt sig att vi skulle käka... Something healty... Självklart så går det att lösa men det är mer hur min hjärna funkar tex på gårdagens lunchbuffe. Tänk er då två varmrätter uppdukade, soppa, diverse sallader, färskt bröd och naturligtvis efterrättsbord. Bara att ta så mycket du vill ha. Det krävs stålstyrka deluxe för mig att då plocka ihop en "lagom" tallrik med i detta fallet vit fisk, sås, potatis, hälften fylld med massa grönsaker men fallera på surdegsbrödet och mörkt valnötsbröd. Nä bonuspoäng att jag inte gick på efterrättsbordet men ibland ballar hjärnan ur.




Det vill säga då nojar jag i timmar över en extra brödskiva som fick magen att blåsa upp och värka men berömmer mig inte för at jag i alla fall inte tog chokladmousse eller sockerkaksmojängen med grädde. Eller att jaha men jag käkade ju lunch som inte vart i planen då kan jag lika bra fortsätta är tankarna kring 16-snåret. Nu ska jag minsann gå ut och handla allt jag kommer över i form av godis och kakor för att trycka i mig i en jädras fart ensam på hotellrummet. Det är jag värd och jag kan "börja om" imorgon för idag har faktiskt varit en tuff dag med tidig morgon, nya intryck, vara ensam på hotellrummet och jag är trött så det så! Hallå Jensen stopp och belägg!




Men det är här som min hjärna har ett vägväl. Den kan lika gärna bestämma sig för att ja så ska det bli som att nä fasiken i heller. Känns som hjärna kapas av någon annan och jag kan liksom se mig själv från ovan resonera med sockerdjävulen på ena axeln och nyttighetsängeln på andra. Nä tror nu inte att I am going loco jag försöker bara förklara hur det känns :-) Och 50% av gångerna vinner den ena och 50% den andra. Eller okej nu för tiden är nog ängeln lite bättre på att ta en fight så kanske 80-20 säger vi. I USA så vann inte ängeln kan vi lugnt konstatera. Okej åter igen inte all bad men 50-50 där tidigare resor det troligaste hade varit 100% skräp. Så lite plus men det var ju inte enligt PLANEN!!!




Fast det är väl här jag får inse en sak och det är att jag just nu inte kan köra "all in" dvs allt eller inget. Jag måste jobba på medelvägen och mellanmjölksvarianten av en diet som funkar. Att hitta en balans att bara för jag åt en bra lunch som dock inte vart tänkt så ursäktar det inte att äta strunt på eftermiddagen. Utan att när jag är hemma och inte är bortbjuden sköter jag maten enligt plan. Och när jag är på resor (alternativt fira makens födelsedag eller myser med honom på ett spa) kan anpassa planen tex att äta lunch med kollegorna där jag väljer ett okej alternativ. Men inte gå bananas på kvällen när jag sitter på rummet och ingen ser eller vet vad denna trycker i munnen.




Som jag skrivit tidigare, ordet lagom är min största utmaning här i livet men jag jobbar på det. För varje år ser jag framsteg i hur jag förändrar min relation till mat. Och åter igen målet i sig är inte att vara 100% nyttig vad det nu är. Utan att acceptera att livet är vad det är och att jag gör faktiskt så gott jag kan. Nähä så jag kanske inte väger in på 70:an den 9/4 men jag tänker vara damn close. Det betyder att jag får jobba på tålamodet samtidigt som jag inte ger upp bara för att det inte blev exakt som jag planerade. Ge mig själv lite credd för att jag börjat på nytt jobb, trött efter resor och intryck/möten där jag ska vara på alerten, är tillbaka efter VAM:men och att jag gör bättre och bättre matval som aldrig skedde för några år sedan. Heja mig liksom!




PS! Har också funderat mycket på min motivation men det inlägget får bli imorgon för nu ska jag njuta av Varma koppen soppa i min säng och ignorerar chipsen, sockerbilarna och hamburgaren som skriker på mig från hotellets lobby...


PS2! Plus glöm inte att bli bättre på att berömma mig själv som idag. I två timmar hade jag ett stort fat med chokladbollar, muffins och kanelbullar framför mig. Vi pratar ca 10 cm från min näsa!!! Och jag åt inget!!! Jag är ju grym ju!!!

Kommentarer

  1. Är du hungrig under dagarna? Jag har mycket lättare att stå emot alla godsaker om jag verkligen är mätt, det kan ligga hur mycket bullar som helst framför mig men nej tack, jag är mätt tänker jag. Bra jobbat att stå emot så många frestelser och det som slank ner tänker jag : "om du nu ändå ska äta det där som du vet är mindre bra för dig så njut åtminstone av det, annars är det ju helt bortkastat!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst hjälper det om jag är mätt men mycket handlar om hjärnspöken och sug. Då kvittar det hur mycket jag ätit innan. Plus att det är utmattade att utsättas för så många frestelser och till sist är det svårt att stå emot. Men jag kämpar på!

      Radera
  2. Heja heja dig! Jag vet exakt vad du menar. Det knäppa är att det kunde varit jag som skrev detta. Det jag inte har (som du har, fantastiskt) är förmågan att stoppa mig från att äta när dagen känns körd, att "jag kan lika gärna fortsätta" -känslan är så förbenat stark hos mig. Heja dig. Önskar jag vore lite mer som du. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt att veta att man inte är ensam :-) Heja oss!!! Kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass