De senaste 2 åren...
Sommaren 2017 tog jag ett stort beslut i mitt liv som tog mycket av min tid och energi. Jag beslutade mig för att säga upp mig från en fast anställning för att starta eget. Att jobba mer än heltid plus starta ett företag tar lite tid om vi säger så ;-) Tuff och utmanade men otroligt utvecklande. Och jag är så glad att jag tog beslutet. Idag är jag alltså egen företagare och driver Tina Jensen AB. Jag jobbar som konsult främst i en projektledarroll med fokus på Marknadsföring och IT. Bästa beslutet för mig och jag är very happy!!!
Under 2018 och första tre månaderna av 2019 jobbade jag och jobbade och jobbade lite till. Inte mycket tid över till privata Tina men viktigt att satsa på företaget för mig. Dock är det först nu jag börjar landa i hur jag vill jobba och då börjar stressen också minska. Men jag kommer alltid vara en person som går 100% in for it men nu har jag bättre balans i livet. Så den professionella delen i mitt liv har landat och det är otroligt skönt.
Fast det har gått framåt i mitt yrkesliv så har det varit ännu mer utmanade i privatlivet. Kommer inte gå in på allt här i bloggen eftersom det berör andra människor. Räcker med att jag fläker ut mig här ;-) Men detta har påverkat mig mycket och under 2017-2018 har jag inte känt mig på topp. Life helt enkelt! Träningen fick också sig en dipp under andra halvan av 2017 pga hälsporre. Den där jäkla löpningen som min kropp inte är byggd för. Kommer aldrig mer pyssla med sånt... Hade jätteont och mina älskade promenader var ett minne blott. Ett helt år tog det innan foten var bra igen. Först nu som promenaderna är tillbaka i mitt liv and I love it!
Kämpade på med träningen lite halvdant men under 2018 så gick det lite fram och tillbaka. Började träna med ny PT vilket vart kul men sen slutade hon och då tappade jag sugen samt att jobbstressen tog över. Fast jag mår så bra av att träna. Sedan från september 2018 fram till juni i år så var träningen obefintlig. Jag orkade inte varken fysiskt eller psykiskt så jag hamnade i soffan. Vad det gällde kosten och vikten under 2017-2018 så kämpade jag på och nu var det Viktväktarna som gällde.
Jag hade Viktväktarmatkassen från och till under mer än ett år. Väldigt bra och god mat. Jag använde appen och körde abonnemang online. Jag testade även abonnemang med live coach dvs invägning och möten i Lund och jag testade deras då nya koncept med Coach Online under en tid. Men jag gick upp och ner samma 3 kilon under typ 1 år. Gav inte upp utan kämpade på även under 3 veckor i Grekland ifjol med tuffa backpromenader och skötte kosten. Dock inget resultat på vågen utan skvalpade kvar kring 97 kilo till mina 162 cm. Och sådant tär på psyket.
Så augusti i fjol var det som vanligt dags att ta tag i kilona efter semestern. Denna gången kommer jag lyckas, jag är taggad och nu kommer det funka! Heja mig! Efter 1 ½ vecka så tog det stopp. Jag ORKADE INTE kämpa längre. I över 30 år har jag fightats med mitt viktspöke. Kommer ihåg invägning hos skolsyster i högstadiet när vågen visade på för många kilon. Och nej jag var inte stor men mitt ätarbeteende hade/har mig i ett starkt grepp. Även i tidiga år var socker my drug of choice. Som alltid får mig lugn, som alltid finns där och som alltid lockar. Och den ständiga HUNGERN som är omöjlig att stå emot som ständig följeslagare!
Så länge jag kan minnas så har allt handlar om min vikt och mitt ätande. Det finns inget tips, ingen diet, inget någon kan säga till mig som inte prövats. Men det som hände i augusti var annorlunda. Jag gick itu som en torr kvist under någons fot. Mitt hjärta gick i bitar. Min gnista släcktes och den där järnviljan jag alltid förlitat mig på försvann. Jag blev på riktigt rädd! Kändes som jag antingen gör ett sista försök med all hjälp jag kan få eller så äter jag mig själv till döds. Kanske kan uppfattas som dramatiskt men sant! Jag befann mig vid vägs ände och jag var psykiskt nedbruten...
Under 2018 och första tre månaderna av 2019 jobbade jag och jobbade och jobbade lite till. Inte mycket tid över till privata Tina men viktigt att satsa på företaget för mig. Dock är det först nu jag börjar landa i hur jag vill jobba och då börjar stressen också minska. Men jag kommer alltid vara en person som går 100% in for it men nu har jag bättre balans i livet. Så den professionella delen i mitt liv har landat och det är otroligt skönt.
Fast det har gått framåt i mitt yrkesliv så har det varit ännu mer utmanade i privatlivet. Kommer inte gå in på allt här i bloggen eftersom det berör andra människor. Räcker med att jag fläker ut mig här ;-) Men detta har påverkat mig mycket och under 2017-2018 har jag inte känt mig på topp. Life helt enkelt! Träningen fick också sig en dipp under andra halvan av 2017 pga hälsporre. Den där jäkla löpningen som min kropp inte är byggd för. Kommer aldrig mer pyssla med sånt... Hade jätteont och mina älskade promenader var ett minne blott. Ett helt år tog det innan foten var bra igen. Först nu som promenaderna är tillbaka i mitt liv and I love it!
Kämpade på med träningen lite halvdant men under 2018 så gick det lite fram och tillbaka. Började träna med ny PT vilket vart kul men sen slutade hon och då tappade jag sugen samt att jobbstressen tog över. Fast jag mår så bra av att träna. Sedan från september 2018 fram till juni i år så var träningen obefintlig. Jag orkade inte varken fysiskt eller psykiskt så jag hamnade i soffan. Vad det gällde kosten och vikten under 2017-2018 så kämpade jag på och nu var det Viktväktarna som gällde.
Jag hade Viktväktarmatkassen från och till under mer än ett år. Väldigt bra och god mat. Jag använde appen och körde abonnemang online. Jag testade även abonnemang med live coach dvs invägning och möten i Lund och jag testade deras då nya koncept med Coach Online under en tid. Men jag gick upp och ner samma 3 kilon under typ 1 år. Gav inte upp utan kämpade på även under 3 veckor i Grekland ifjol med tuffa backpromenader och skötte kosten. Dock inget resultat på vågen utan skvalpade kvar kring 97 kilo till mina 162 cm. Och sådant tär på psyket.
Så augusti i fjol var det som vanligt dags att ta tag i kilona efter semestern. Denna gången kommer jag lyckas, jag är taggad och nu kommer det funka! Heja mig! Efter 1 ½ vecka så tog det stopp. Jag ORKADE INTE kämpa längre. I över 30 år har jag fightats med mitt viktspöke. Kommer ihåg invägning hos skolsyster i högstadiet när vågen visade på för många kilon. Och nej jag var inte stor men mitt ätarbeteende hade/har mig i ett starkt grepp. Även i tidiga år var socker my drug of choice. Som alltid får mig lugn, som alltid finns där och som alltid lockar. Och den ständiga HUNGERN som är omöjlig att stå emot som ständig följeslagare!
Så länge jag kan minnas så har allt handlar om min vikt och mitt ätande. Det finns inget tips, ingen diet, inget någon kan säga till mig som inte prövats. Men det som hände i augusti var annorlunda. Jag gick itu som en torr kvist under någons fot. Mitt hjärta gick i bitar. Min gnista släcktes och den där järnviljan jag alltid förlitat mig på försvann. Jag blev på riktigt rädd! Kändes som jag antingen gör ett sista försök med all hjälp jag kan få eller så äter jag mig själv till döds. Kanske kan uppfattas som dramatiskt men sant! Jag befann mig vid vägs ände och jag var psykiskt nedbruten...
Kommentarer
Skicka en kommentar