Varför valde jag att göra en Gastric Bypass?
I mars 2019 så gjorde jag en del inlägg om "Mitt varför" dvs varför valde jag att göra en Gastric Bypass på Instagram. Väljer att skriva lite mer om det även här i bloggen i ett litet annat format. En del av informationen nedan är hämtad från informationsmaterial från Aleris där jag opererades.
Mitt största varför var - jag vill leva och jag vill vara så frisk jag kan under tiden. Jag kände att jag kommit till vägs ände och verkligen provat det mesta som erbjuds inom viktminskning. Läs mer om det här. Men jag har liksom aldrig gett upp. Jag har kämpat på och kämpat på och kämpat på. Det vet nog alla som följt mig under åren då jag varit väldigt öppen med min kamp. Kan ju bara kika här på bloggen så ser man mina försök gång på gång. Men för ett år sedan så hamnade jag på bottens djup. Jag såg ingen utväg. Antingen accepterar jag läget och äter ihjäl mig sakta men säkert. Eller så ta jag till allt jag kan och får hjälp på något sätt.
Det var bara en tidsfråga innan jag skulle bli rejält sjuk och det som också skrämde mig var att även min kropp började ge upp. Jag började få svårt att gå, att träna var inte längre en möjlighet, ont i leder, tryck över bröstet och alltid andfådd m.m. Och detta fick mig att tänka och fundera. Vad har jag för möjligheter? Vad är det jag behöver hjälp med? Som jag skrivit i ovanstående inlägg så har jag kommit så långt t.ex. mentalt. Jag har full insikt i mitt beteende och rannsakar mig själv. Jag vill leva ett aktivt liv med mycket träning som får mig att må så bra. Framför allt jag vill leva så frisk som möjligt så länge som möjligt.
Det var verkligen ett wake-up call och jag började googla som en galning. Det jag landade i var att undersöka möjligheten för en fetmaoperation/magoperation (eller vad det nu ska kallas). Innan jag beslutade mig för att göra en gastric bypass så var det ett par månaders research. De som känner mig väl vet att jag inte gör något halvdant. Jag går all in och blir som en svamp som bara suger åt sig kunskap. Jag har ägnat oändligt många timmar åt att leta och läsa alla typer av material. Alltifrån artiklar, poddar, bloggar, hemsidor, videoklipp, konferensmaterial och jag vet inte allt. Finns nog få saker jag inte vet om detta områden by now :-)
Det jag lärde mig var bl.a. att övervikt kan utvecklas till kronisk övervikt dvs en biologisk sjukdom. Du kan läsa mera här: https://lakemedelsboken.se/kapitel/nutrition/fetma.html och nedan har jag gjort vissa utdrag:
"De flesta vuxna med fetma kan gå ner i vikt under en kort till medellång period. Svårigheten är att långsiktigt bibehålla en reducerad kroppsvikt. Långtidsstrategier är därför det centrala. En övergående viktminskning botar fetma lika lite som en övergående blodtrycks- eller diabetesbehandling botar hypertoni eller diabetes."
"Det finns ett gott vetenskapligt stöd avseende initial effekt och medicinsk säkerhet för att använda VLCD/LCD under 12−16 veckor inom ramen för ett genomtänkt långsiktigt behandlingsprogram. De initiala viktnedgångarna under en sådan VLCD-kur kan uppgå till 20−25 kg. Den stora utmaningen blir att bibehålla viktnedgången långsiktigt med hjälp av förändrade kost- och motionsvanor och eventuellt tillägg av läkemedel. Vissa patienter lyckas helt eller delvis men majoriteten fjädrar tyvärr tillbaka till ursprungsvikten. I klinisk rutin används VLCD i Sverige idag nog huvudsakligen som förbehandling inför laparoskopisk obesitaskirurgi. Den snabba viktminskning som uppnås reducerar det intraabdominella fettet och gör de tekniska kirurgiska förutsättningarna bättre."
"Under flera decennier har verkningsmekanismen för gastrisk bypass tillskrivits en kombination av "restriktivitet" (oförmåga att kunna äta stora mängder) och "malabsorption" (minskat näringsupptag från tarmen). Studier av gastrisk bypass visar dock snarare att mag-tarmkanalens kommunikation med hjärnan i den så kallade mag-hjärn-axeln ändras. Neurala och hormonella signalvägar som påverkar regleringen av kaloriintag och kroppsvikt förändras vilket möjliggör etablerandet av en ny och lägre viktnivå."
Så när ens övervikt har utvecklats till en kronisk övervikt så är det ca 3% som lyckas med en långvarig viktminskning och oftast till en hög kostnad. Är ju inte för inte som de få Biggest Loser deltagarna som lyckats behålla sin minskning idag lever på en strikt diet och utbildat sig till PT. Eller ligger där en förklaring till att efter ett till flera år efter så väger de samma kilon igen om inte lite mer och då väljer att göra en gastric bypass eller sleeve… Den listan är ganska så lång om man börjar luska lite i sociala medier. Eller som jag skrev häromdagen för 7 år sedan var jag på löpsedeln med min lyckade viktminskning. Undrar hur många som varit i samma sits idag skulle platsa på samma löpsedel… Men självklart finns det de som lyckats dvs de få % ovan och oftast när man gått upp tillfälligt i vikt t.ex. slutat röka, graviditet, sambokilo så kan ett bantningstillfälle vara lyckat. Då svarar kroppen och grattis till dig! Men om det blir en jojo av det då är det dags att tänka till.
En fråga jag fick innan operationen var: "Är du inte rädd för komplikationer?" Självklart jag var livrädd . Och det som var jobbigast var att hantera alla "tänk om". Tänk om jag inte vaknar ur narkosen. Tänk om något går fel under operationen. Tänk om jag mår jättedåligt när jag vaknar (ni ska då veta att är det något jag absolut avskyr och hatar mer än något annat så är det att kräka - I HATE IT!). Tänk om jag får en blödning. Tänk om jag får allergiska utslag av tejpen/agrafferna (japp jag är ju allergisk mot bl.a. tejp). Tänk om såren inte läker som de ska.Tänk om jag får problem med gallan/tarmvred. Tänk om jag är en av dem som inte svarar på operationen. Tänk om jag får näringsbrist. Tänk om jag går upp allt igen... Tror mig jag har tänkt allt detta och lite till :-) Därför kommer detta i ett eget inlägg framöver.
Men min operation gick galant och so far mår jag oerhört bra. Vad framtiden innebär vet jag inte och jag tar en dag i taget. Fast sammanfattat på bilden ovan så kände jag att risken för komplikationer om jag inte gör operationen är större än vid operation. Men det beslutet måste vara och en överväga för ett ingrepp innebär alltid risker. Så tillbaka till mitt varför som kan sammanfattas i: "Personer med fetma löper en ökad risk att dö i förtid." Män löper högre risk än kvinnor men bilden nedan är ganska så jobbig att ta in när man är 46 år, har ont överallt, noll livsglädje och med en sjuklig fetma. Då börjar man fundera...
Likaså när man ser detta: "En viktnedgång bidrar till att fetmarelaterade hälsoproblem som diabetes typ 2, högt blodtryck, höga blodfetter, hjärtkärlsjukdom, sömnapné, depression och ledvärk antingen reduceras eller försvinner helt. Andra fetmarelaterade sjukdomar som reflux, polycystiskt ovariesyndrom, migrän, astma och inkontinens förbättras också hos de allra flesta som opereras med gastric bypass. Många kan sluta med sina mediciner när vikten reduceras. Flera studier visar att livskvaliteten ökar efter en gastric bypass operation."
De åkommor som jag själv hoppades skulle förbättras var bl.a. dålig sömn pga obekvämt att ligga samt snarkningar, nedstämdhet/livslust, ledvärk och allmän smärta i kroppen (om du inte visste det så kan utspänd hud göra fruktansvärt ont t.ex. gick det inte att röra huden på mina höfter för det gjorde så ont), min astma/allergi, huvudvärk, inkontinens. Och eftersom min pappa gick bort i hjärtattack några månader innan han hann fylla 60 år och min mamma har högt blodtryck + diabetes (plus massa andra som har diabetes i släkten) så var jag rädd för att drabbas av detsamma. Blir ju inte mindre risker med åldern i heller. Och jag vill faktiskt leva livet med glädje, rörelse och energi. I och med min operation ser jag ljuset i tunneln och ett hopp om att detta ska ske! Det mina vänner är mitt varför och alla är välkomna till sin åsikt och tyckande. Men jag är trygg i mitt varför och det står jag för!
(Bilderna i detta inlägg är tagna på de informationsträffarna på Aleris som jag deltog i. Om du inte ser riktigt kan du klicka på bilden så blir den förstorad.)
Mitt största varför var - jag vill leva och jag vill vara så frisk jag kan under tiden. Jag kände att jag kommit till vägs ände och verkligen provat det mesta som erbjuds inom viktminskning. Läs mer om det här. Men jag har liksom aldrig gett upp. Jag har kämpat på och kämpat på och kämpat på. Det vet nog alla som följt mig under åren då jag varit väldigt öppen med min kamp. Kan ju bara kika här på bloggen så ser man mina försök gång på gång. Men för ett år sedan så hamnade jag på bottens djup. Jag såg ingen utväg. Antingen accepterar jag läget och äter ihjäl mig sakta men säkert. Eller så ta jag till allt jag kan och får hjälp på något sätt.
Det var bara en tidsfråga innan jag skulle bli rejält sjuk och det som också skrämde mig var att även min kropp började ge upp. Jag började få svårt att gå, att träna var inte längre en möjlighet, ont i leder, tryck över bröstet och alltid andfådd m.m. Och detta fick mig att tänka och fundera. Vad har jag för möjligheter? Vad är det jag behöver hjälp med? Som jag skrivit i ovanstående inlägg så har jag kommit så långt t.ex. mentalt. Jag har full insikt i mitt beteende och rannsakar mig själv. Jag vill leva ett aktivt liv med mycket träning som får mig att må så bra. Framför allt jag vill leva så frisk som möjligt så länge som möjligt.
Det var verkligen ett wake-up call och jag började googla som en galning. Det jag landade i var att undersöka möjligheten för en fetmaoperation/magoperation (eller vad det nu ska kallas). Innan jag beslutade mig för att göra en gastric bypass så var det ett par månaders research. De som känner mig väl vet att jag inte gör något halvdant. Jag går all in och blir som en svamp som bara suger åt sig kunskap. Jag har ägnat oändligt många timmar åt att leta och läsa alla typer av material. Alltifrån artiklar, poddar, bloggar, hemsidor, videoklipp, konferensmaterial och jag vet inte allt. Finns nog få saker jag inte vet om detta områden by now :-)
Det jag lärde mig var bl.a. att övervikt kan utvecklas till kronisk övervikt dvs en biologisk sjukdom. Du kan läsa mera här: https://lakemedelsboken.se/kapitel/nutrition/fetma.html och nedan har jag gjort vissa utdrag:
"De flesta vuxna med fetma kan gå ner i vikt under en kort till medellång period. Svårigheten är att långsiktigt bibehålla en reducerad kroppsvikt. Långtidsstrategier är därför det centrala. En övergående viktminskning botar fetma lika lite som en övergående blodtrycks- eller diabetesbehandling botar hypertoni eller diabetes."
"Det finns ett gott vetenskapligt stöd avseende initial effekt och medicinsk säkerhet för att använda VLCD/LCD under 12−16 veckor inom ramen för ett genomtänkt långsiktigt behandlingsprogram. De initiala viktnedgångarna under en sådan VLCD-kur kan uppgå till 20−25 kg. Den stora utmaningen blir att bibehålla viktnedgången långsiktigt med hjälp av förändrade kost- och motionsvanor och eventuellt tillägg av läkemedel. Vissa patienter lyckas helt eller delvis men majoriteten fjädrar tyvärr tillbaka till ursprungsvikten. I klinisk rutin används VLCD i Sverige idag nog huvudsakligen som förbehandling inför laparoskopisk obesitaskirurgi. Den snabba viktminskning som uppnås reducerar det intraabdominella fettet och gör de tekniska kirurgiska förutsättningarna bättre."
"Under flera decennier har verkningsmekanismen för gastrisk bypass tillskrivits en kombination av "restriktivitet" (oförmåga att kunna äta stora mängder) och "malabsorption" (minskat näringsupptag från tarmen). Studier av gastrisk bypass visar dock snarare att mag-tarmkanalens kommunikation med hjärnan i den så kallade mag-hjärn-axeln ändras. Neurala och hormonella signalvägar som påverkar regleringen av kaloriintag och kroppsvikt förändras vilket möjliggör etablerandet av en ny och lägre viktnivå."
Så när ens övervikt har utvecklats till en kronisk övervikt så är det ca 3% som lyckas med en långvarig viktminskning och oftast till en hög kostnad. Är ju inte för inte som de få Biggest Loser deltagarna som lyckats behålla sin minskning idag lever på en strikt diet och utbildat sig till PT. Eller ligger där en förklaring till att efter ett till flera år efter så väger de samma kilon igen om inte lite mer och då väljer att göra en gastric bypass eller sleeve… Den listan är ganska så lång om man börjar luska lite i sociala medier. Eller som jag skrev häromdagen för 7 år sedan var jag på löpsedeln med min lyckade viktminskning. Undrar hur många som varit i samma sits idag skulle platsa på samma löpsedel… Men självklart finns det de som lyckats dvs de få % ovan och oftast när man gått upp tillfälligt i vikt t.ex. slutat röka, graviditet, sambokilo så kan ett bantningstillfälle vara lyckat. Då svarar kroppen och grattis till dig! Men om det blir en jojo av det då är det dags att tänka till.
En fråga jag fick innan operationen var: "Är du inte rädd för komplikationer?" Självklart jag var livrädd . Och det som var jobbigast var att hantera alla "tänk om". Tänk om jag inte vaknar ur narkosen. Tänk om något går fel under operationen. Tänk om jag mår jättedåligt när jag vaknar (ni ska då veta att är det något jag absolut avskyr och hatar mer än något annat så är det att kräka - I HATE IT!). Tänk om jag får en blödning. Tänk om jag får allergiska utslag av tejpen/agrafferna (japp jag är ju allergisk mot bl.a. tejp). Tänk om såren inte läker som de ska.Tänk om jag får problem med gallan/tarmvred. Tänk om jag är en av dem som inte svarar på operationen. Tänk om jag får näringsbrist. Tänk om jag går upp allt igen... Tror mig jag har tänkt allt detta och lite till :-) Därför kommer detta i ett eget inlägg framöver.
Men min operation gick galant och so far mår jag oerhört bra. Vad framtiden innebär vet jag inte och jag tar en dag i taget. Fast sammanfattat på bilden ovan så kände jag att risken för komplikationer om jag inte gör operationen är större än vid operation. Men det beslutet måste vara och en överväga för ett ingrepp innebär alltid risker. Så tillbaka till mitt varför som kan sammanfattas i: "Personer med fetma löper en ökad risk att dö i förtid." Män löper högre risk än kvinnor men bilden nedan är ganska så jobbig att ta in när man är 46 år, har ont överallt, noll livsglädje och med en sjuklig fetma. Då börjar man fundera...
Likaså när man ser detta: "En viktnedgång bidrar till att fetmarelaterade hälsoproblem som diabetes typ 2, högt blodtryck, höga blodfetter, hjärtkärlsjukdom, sömnapné, depression och ledvärk antingen reduceras eller försvinner helt. Andra fetmarelaterade sjukdomar som reflux, polycystiskt ovariesyndrom, migrän, astma och inkontinens förbättras också hos de allra flesta som opereras med gastric bypass. Många kan sluta med sina mediciner när vikten reduceras. Flera studier visar att livskvaliteten ökar efter en gastric bypass operation."
De åkommor som jag själv hoppades skulle förbättras var bl.a. dålig sömn pga obekvämt att ligga samt snarkningar, nedstämdhet/livslust, ledvärk och allmän smärta i kroppen (om du inte visste det så kan utspänd hud göra fruktansvärt ont t.ex. gick det inte att röra huden på mina höfter för det gjorde så ont), min astma/allergi, huvudvärk, inkontinens. Och eftersom min pappa gick bort i hjärtattack några månader innan han hann fylla 60 år och min mamma har högt blodtryck + diabetes (plus massa andra som har diabetes i släkten) så var jag rädd för att drabbas av detsamma. Blir ju inte mindre risker med åldern i heller. Och jag vill faktiskt leva livet med glädje, rörelse och energi. I och med min operation ser jag ljuset i tunneln och ett hopp om att detta ska ske! Det mina vänner är mitt varför och alla är välkomna till sin åsikt och tyckande. Men jag är trygg i mitt varför och det står jag för!
(Bilderna i detta inlägg är tagna på de informationsträffarna på Aleris som jag deltog i. Om du inte ser riktigt kan du klicka på bilden så blir den förstorad.)
Kommentarer
Skicka en kommentar