"Fetmaforskare: banta lika svårt som att hålla andan"
Den andra artikeln i serien publicerades den 15 juli och har titeln "Fetmaforskare: banta lika svårt som att hålla andan". Ett utdrag från artikeln:
”Jag skulle vilja jämföra utmaningen att banta med att hålla andan. Så svårt är det. Till slut tar dina överlevnadsinstinkter över och tvingar dig att andas, och att äta. Många underskattar gravt svårigheterna. Många förstår inte att vikten är reglerad av kroppen för att ligga på en viss nivå. Det är stark balans som påminner om hur kroppstemperaturen hålls kring 37 grader, säger Stephan Guyenet.”
"Enligt Stephan Guyenet är orsaken hjärnans eget vikttermostat: lipostaten. Den tolkar viktnedgång som svält och får kroppen att göra allt för att överleva. Plötsligt utsöndras mer av hormonet grehlin som gör oss hungriga och mindre av hormonet leptin som ger mättnadskänslor. ”Leptin produceras av fettceller och därför sjunker utsöndringen när du går ner i vikt. Ju smalare du blir jämfört med kroppens målvikt desto svårare att bli mätt, förklarar Stephan Guyenet.”
"Kroppens inprogrammerade idealvikt behöver dessvärre inte vara den mest hälsosamma. Kom ihåg att människan utvecklats i en miljö där brist på energi var det centrala hotet. Ett starkt sug efter kalorier ökade våra förfäders chanser att överleva. Tyvärr tyder forskningen, enligt Stephan Guyenet, på att de flesta helt enkelt inte kan gå ner varaktigt i vikt.
Men det stannar inte där. För att återta förlorad vikt skruvar kroppen efter en tid ner förbränningen.
Det märks genom att den som gått ner i vikt börjar känna sig frusen. Hjärnan försöker alltså få dig att äta mer och samtidigt går förbränningen ner. Det är kroppens sätt att återställa balansen. Det här pågår tills du har gått upp i vikt igen. Den målvikt kroppen ställer in lipostaten på tycks dessutom långsamt börja öka när vi överäter. Fettcellerna producerar då allt mer av mättnadshormonet leptin, vilket inledningsvis bromsar viktuppgången, men till slut utvecklar hjärnan leptinresistens. Följden är att man kan bli glupande hungrig trots kraftigt övervikt och att man äter mycket."
Min personliga erfarenhet är just som det beskrivs ovan. Att behålla min nya vikt har varit omöjligt. Kroppen har kämpat emot. Jag har känt konstant hunger men aldrig mättnad. Och precis som jag hamnar tillbaka på samma vikt hela tiden. För mig verkar det var kring 97 kilo vilket innebär "Överviktig, fetma klass 2" enligt BMI dvs verkligen inte hälsosamt. Men som maken och jag brukar skoja om - jag är som en kackerlacka och kommer överleva alla andra för min kropp är grym på att spara på energi ;-)
Men det är också ovanstående som forskning nu visar på är de främsta fördelarna med kirurgi. Det vill säga det är inte bara "åh pytteliten magsäck nu kan du inte äta" som är funktionen. Utan snarare att kroppen får sig en omstart vad det gäller hormonerna grehlin och leptin dvs hunger och mättnad fungerar som det ska igen. Detta har varit min största vinst med min gastric bypass so far.
Obs! Jag förespråkar verkligen inte en gastric bypass eller sleeve för alla överviktiga därute. Det är ett eget blogginlägg i sig själv. Det vill jag vara tydlig med redan nu. Beslutet om operation måste verkligen tänkas igenom och mitt bästa råd är läs på allt du kommer över - både det positiva och det negativa. Du måste vara 100% övertygad och det är ingen quick fix - du får jobba hårt så tror inte att det kommer lösa alla dina problem. Vips jag opererar mig och jag kommer aldrig mer vara sugen på godis... Sorry honey that is not the way it works.
Här hittar du mitt inlägg om första artikeln: https://www.butterflytina.se/2019/08/systemet-som-raddade-oss-driver-idag.html
”Jag skulle vilja jämföra utmaningen att banta med att hålla andan. Så svårt är det. Till slut tar dina överlevnadsinstinkter över och tvingar dig att andas, och att äta. Många underskattar gravt svårigheterna. Många förstår inte att vikten är reglerad av kroppen för att ligga på en viss nivå. Det är stark balans som påminner om hur kroppstemperaturen hålls kring 37 grader, säger Stephan Guyenet.”
"Enligt Stephan Guyenet är orsaken hjärnans eget vikttermostat: lipostaten. Den tolkar viktnedgång som svält och får kroppen att göra allt för att överleva. Plötsligt utsöndras mer av hormonet grehlin som gör oss hungriga och mindre av hormonet leptin som ger mättnadskänslor. ”Leptin produceras av fettceller och därför sjunker utsöndringen när du går ner i vikt. Ju smalare du blir jämfört med kroppens målvikt desto svårare att bli mätt, förklarar Stephan Guyenet.”
"Kroppens inprogrammerade idealvikt behöver dessvärre inte vara den mest hälsosamma. Kom ihåg att människan utvecklats i en miljö där brist på energi var det centrala hotet. Ett starkt sug efter kalorier ökade våra förfäders chanser att överleva. Tyvärr tyder forskningen, enligt Stephan Guyenet, på att de flesta helt enkelt inte kan gå ner varaktigt i vikt.
Men det stannar inte där. För att återta förlorad vikt skruvar kroppen efter en tid ner förbränningen.
Det märks genom att den som gått ner i vikt börjar känna sig frusen. Hjärnan försöker alltså få dig att äta mer och samtidigt går förbränningen ner. Det är kroppens sätt att återställa balansen. Det här pågår tills du har gått upp i vikt igen. Den målvikt kroppen ställer in lipostaten på tycks dessutom långsamt börja öka när vi överäter. Fettcellerna producerar då allt mer av mättnadshormonet leptin, vilket inledningsvis bromsar viktuppgången, men till slut utvecklar hjärnan leptinresistens. Följden är att man kan bli glupande hungrig trots kraftigt övervikt och att man äter mycket."
Min personliga erfarenhet är just som det beskrivs ovan. Att behålla min nya vikt har varit omöjligt. Kroppen har kämpat emot. Jag har känt konstant hunger men aldrig mättnad. Och precis som jag hamnar tillbaka på samma vikt hela tiden. För mig verkar det var kring 97 kilo vilket innebär "Överviktig, fetma klass 2" enligt BMI dvs verkligen inte hälsosamt. Men som maken och jag brukar skoja om - jag är som en kackerlacka och kommer överleva alla andra för min kropp är grym på att spara på energi ;-)
Men det är också ovanstående som forskning nu visar på är de främsta fördelarna med kirurgi. Det vill säga det är inte bara "åh pytteliten magsäck nu kan du inte äta" som är funktionen. Utan snarare att kroppen får sig en omstart vad det gäller hormonerna grehlin och leptin dvs hunger och mättnad fungerar som det ska igen. Detta har varit min största vinst med min gastric bypass so far.
Obs! Jag förespråkar verkligen inte en gastric bypass eller sleeve för alla överviktiga därute. Det är ett eget blogginlägg i sig själv. Det vill jag vara tydlig med redan nu. Beslutet om operation måste verkligen tänkas igenom och mitt bästa råd är läs på allt du kommer över - både det positiva och det negativa. Du måste vara 100% övertygad och det är ingen quick fix - du får jobba hårt så tror inte att det kommer lösa alla dina problem. Vips jag opererar mig och jag kommer aldrig mer vara sugen på godis... Sorry honey that is not the way it works.
Här hittar du mitt inlägg om första artikeln: https://www.butterflytina.se/2019/08/systemet-som-raddade-oss-driver-idag.html
Kommentarer
Skicka en kommentar