Sveriges största viktminskningsblogg?
Idag blir det 4 veckor sedan jag började mitt projekt "Viktminskning för sista gången". Som jag skrev häromdagen så kan jag ju inte göra samma sak en gång till och förvänta mig andra resultat. Fast det känns som jag omprogrammerar mig för varje runda så att jag blir mer och mer långsiktigt hälsosam. Dvs fler och fler nyttiga vanor läggs till och ovanorna bryts. Dock handlar det hela tiden om att jobba med knoppen. Huvudsaken är att jag inte ger upp utan fortsätter att jobba mot min vision hur min kropp ska fungera och må.
Det som känns otroligt skönt är att för varje kilo som lämnar kroppen så försvinner krämporna. Det är precis som det för förprogrammerat. "Jaha nu har du nått 80 kilo då lägger vi på denna smärtan och jaha nu är det 85 så då slår vi till med detta..." Idag vid veckoinvägningen så visade stålplattan på minus 10,3 kilo sedan start den 2 januari. Det är jag jättenöjd med men jag har också slitit för det. Nöjdast är jag med att min vänsterhäl känns bättre, min hud är inte lika torr och eksemet är borta, känns lättare att jaga steg och jag blir inte lika andfådd längre, inflammationerna i muskelfästena börja ge med sig och det känns inte som knivar i rumpan längre. Plus att kläderna sitter lite bekvämare dock inte jeansläge ännu.
Jag har satt mitt huvudmål gällande vikten till midsommar och det går ju alltid snabbare i början. Men det är inte så att det inte finns att ta på... Jag har 20 kilo kvar till mitt viktmål så det är bara att fortsätta jobba med kosten. Som skrivet nu gäller det att äta sig ner i vikt. Egentligen borde jag lägga till "Sveriges största viktminskningsblogg" som titel. Jag menar "alla andra" skriver ju " Sveriges största hälso/tränings/kost/inspirations-blogg". Jag är fasiken en Sveriges största experter på viktminskning :-) Har ju prövat det mesta, har alla tipsen och om man bara ser till antal kilo så har jag ju snart gått ner ett ton :-) Borde kvalificerar mig direkt eller?
_______________________________________________________________
PS BRASKLAPP!
Undanber mig käcka kommentarer som "skit i vågen", "strunta i vikten", "inte ska du gå ner Xkg till". Anledning: Det är INTE hälsosamt att släppa på för många kilo för jag pratar inte om 5 kg trivselkilo eller inte - jag pratar om 30 kilos övervikt på en kropp som är 162 cm dvs i klass med Biggest Loser. Nä min vikt och vad stålplattan visar definierar mig inte som person men det är bara ett mått på en viktminskning - jag tar även foto, mäter, känner på hur kläderna sitter, smärtor som minskar, hur jag mår m.m. TACK på förhand!
Det som känns otroligt skönt är att för varje kilo som lämnar kroppen så försvinner krämporna. Det är precis som det för förprogrammerat. "Jaha nu har du nått 80 kilo då lägger vi på denna smärtan och jaha nu är det 85 så då slår vi till med detta..." Idag vid veckoinvägningen så visade stålplattan på minus 10,3 kilo sedan start den 2 januari. Det är jag jättenöjd med men jag har också slitit för det. Nöjdast är jag med att min vänsterhäl känns bättre, min hud är inte lika torr och eksemet är borta, känns lättare att jaga steg och jag blir inte lika andfådd längre, inflammationerna i muskelfästena börja ge med sig och det känns inte som knivar i rumpan längre. Plus att kläderna sitter lite bekvämare dock inte jeansläge ännu.
Jag har satt mitt huvudmål gällande vikten till midsommar och det går ju alltid snabbare i början. Men det är inte så att det inte finns att ta på... Jag har 20 kilo kvar till mitt viktmål så det är bara att fortsätta jobba med kosten. Som skrivet nu gäller det att äta sig ner i vikt. Egentligen borde jag lägga till "Sveriges största viktminskningsblogg" som titel. Jag menar "alla andra" skriver ju " Sveriges största hälso/tränings/kost/inspirations-blogg". Jag är fasiken en Sveriges största experter på viktminskning :-) Har ju prövat det mesta, har alla tipsen och om man bara ser till antal kilo så har jag ju snart gått ner ett ton :-) Borde kvalificerar mig direkt eller?
_______________________________________________________________
PS BRASKLAPP!
Undanber mig käcka kommentarer som "skit i vågen", "strunta i vikten", "inte ska du gå ner Xkg till". Anledning: Det är INTE hälsosamt att släppa på för många kilo för jag pratar inte om 5 kg trivselkilo eller inte - jag pratar om 30 kilos övervikt på en kropp som är 162 cm dvs i klass med Biggest Loser. Nä min vikt och vad stålplattan visar definierar mig inte som person men det är bara ett mått på en viktminskning - jag tar även foto, mäter, känner på hur kläderna sitter, smärtor som minskar, hur jag mår m.m. TACK på förhand!
Minus 10,3 kilo sedan 2 januari, det var inte dåligt. Hur har du burit dig åt, frågar jag som inte går ner ett gram hur jag än bär mig åt? Du är fantastiskt duktig, ambitiös och har verkligen en järnvilja. / Kram M
SvaraRaderaJag kör matersättningar som jag gjorde med Itrim men på mitt eget sätt. Så det är ju alltid den där maten som ställer till det :-) Kram!
RaderaDu kanske skrivit om det, men vad är orsaken till att du går upp igen?
SvaraRaderaMin dietresa började i mellanstadiet och slutade vid 38. Jag har provat allt och kan det mesta som har med viktminskning att göra. Gick ner massa kilon och upp igen. Kände mig totalt misslyckad och trodde jag saknade karaktär. När jag var 38 insåg jag att jag är sockerberoende och då menar jag på riktigt, inget sådant som Aftonbladet eller Expressen skriver om, utan på riktigt. Jag gick då en kurs hos Bitten Jonsson. Hon har skrivit en bok som heter Sockerbomben. Läste även en blogg som heter Vitt Begär. Fick lära mig att jag kan inte hantera vissa livsmedel. Slutade med dessa och slutade även gå på diet/viktminskning. Fick en matplan utifrån detta och jag gick ner 20 kg på ett år, utan att banta någonting överhuvudtaget.
Nu två år senare har jag insett att jag även har överätningsproblematik.
Oavsett så är jag så mycket lyckligare och tillfreds än de 30 år innan då jag konstant levde för nästa minus eller nästa gång jag skulle träna. Mitt liv är så mycket mer idag och jag är bra som jag är.
Ville bara berätta min historia, det kanske inte ger någonting för dig eller så kan det väcka några tankar. Du gör ett bra jobb som orkar kämpa så. Kram
Hej Katja! Stort tack för att du delar med dig. Ja jag har bloggat en del om det och jag har noga analyserat varför. Största anledningen har varit min jobbsituation och hur jag hanterar stress. Därav min VAM-period för att prioritera min hälsa och mig själv ett tag. Kram!
Radera