Nä vet ni vad...
... det börjar bli högt tid att ta itu med extra kilon som helt plötsligt hoppat på denna kropp. Förresten plötsligt och plötsligt... Snarare sakta men säkert där denna förnekat vad som sker. Eller snarare har inte orkat att ta tag i det. Men nu får ursäkterna och halvklena "omstartsförsök" vara nog. Det räcker att skylla på jobbsituationen eller semestern eller att alla andra kan ju äta godis utan att bli fet eller jäkla hormoner som inte samarbetar eller det är synd om mig för att... Ja listan kan göras hur lång som helst men det förändrar inte situationen att sedan förra sommaren ligger jag nu 15 kilo plus.
Japp nästan alla kilon jag gick ner på Itrim har jag nu ätit upp mig igen.* Jodå jag tränar hårt men tror mig jag är ännu bättre på att trycka i mig ofantliga mängder socker och skräpmat. Och min kropp är en fantastisk manick så suger åt sig allt. Nu är det stopp. Nu väljer jag att göra något åt det hela. Nu räcker det att känna att kläderna inte passar. Nu räcker det med att gå och köpa ett plagg i större storlek för att ha något att ha på sig till nya jobbet. Nu räcker det att känna att kroppens former sväller. Nu räcker det att känna sorg och tårar över vad jag gjort. Nu räcker det att trösta sig med mat. Nu räcker det att känna att gamla krämpor kommer tillbaka tex ömma fötter. Nu räcker det att känna igen gamla situation såsom att bilbältsfäste gräver in sig i sidfläsket och gör ont.
NU RÄCKER DET! Jag vill inte må så här längre. Jag vill ha den starka och glada kropp som jag förtjänar. Inte en däst och ledsen. Samtidigt är min kropp och mitt pannben otroligt. Tänk att jag orkade cykla så många mil i 40 graders värme med ett underrede som skavts sönder med alla extra kilon och ett glatt humör där jag kunde peppa andra. Tänk så stark jag är i gymmet och jag känner verkligen att Olgas träning gjort skillnad. Tänk att jag äntligen börjat acceptera min kroppsform - jag kommer aldrig se ut som Malin Ewerlöf eller springa som hon men hon kommer aldrig se ut som kurviga jag eller vara stark i gymmet som jag.
Jag har ju mitt facit vad som funkar för mig. Jag kan detta. Jag ger aldrig upp! Inte lönt att gråta över spilld mjölk. Gjort är gjort och den enda som kan göra något åt saken är jag själv. Första steget var att rensa ut sockret. Äter jag socker så blir det mer och mer för varje dag och garanterat 10 kilo plus på vågen. Acceptera det Jensen! Idag har jag varit sockerfri i 36 dagar (undantag någon läsk/saft som slank ner under Frankrikeresan efter 6 timmars cykling i stark sol då räckte det liksom inte med vatten). Detta är jag väldigt nöjd med och stolt över.
Nu är det dags för nästa steg - justera kosten enligt Linnea/Olgas program. Det vill säga näringsrik mat i lagom mängd regelbundet under dagen så mitt blodsocker är jämt. Anpassat till min träning och målsättning. Detta är den absoluta största utmaningen men jag vet att jag fixar det om jag bestämt mig. Här blir det lättare för mig i och med att jag börjar jobba imorgon. Jag är en rutinmänniska. Jag mår som bäst när jag går upp samma tid, träna samma tid, äter på samma tider osv. När jag väl fått in trallen så bara matar jag på. En av mina styrkor som jag nu ska använda till min fördel.
Träningen fortsätter jag med enligt Olgas schema som jag gjort hela tiden. Så skönt att jag behållt några bra rutiner i alla fall. Kommer dock lägga till ett grupp-pass alt träna med en kompis någon gång då och då för att få en liten energiboost. Annars är det enligt nuvarande schema 4 tunga gympass och 1 intervallpass per vecka som gäller (kan ju ändras när Mamma Fitness Sweden anser att det ska ändras :-) ). Plus 10 000 steg 5-7 dagar i veckan där stegen kan bytas ut mot cykling as before och att jobba vidare med det mentala (återkommer om det). Så skönt att ha en plan och nu är det dags att ändra rutten för denna skutan!
*Samma visa som när jag åt LCHF och gick ner, samma visa när jag började träna och gick ner dvs oavsett "metod" så funkar det så länge man följer the program. Det är när man börjar jiddra hit och dit och faller tillbaka i gamla tongångar som det går att skogen. Det klassiska jojo-viktminskningen! Det handlar ju om att hitta en livsstil som funkar i många år. Det handlar om att ändra på sitt beteende och jobba med huvudet. Det handlar om insikter och vanor. Det handlar om det svåraste som finns - att ändra på sig själv...
Japp nästan alla kilon jag gick ner på Itrim har jag nu ätit upp mig igen.* Jodå jag tränar hårt men tror mig jag är ännu bättre på att trycka i mig ofantliga mängder socker och skräpmat. Och min kropp är en fantastisk manick så suger åt sig allt. Nu är det stopp. Nu väljer jag att göra något åt det hela. Nu räcker det att känna att kläderna inte passar. Nu räcker det med att gå och köpa ett plagg i större storlek för att ha något att ha på sig till nya jobbet. Nu räcker det att känna att kroppens former sväller. Nu räcker det att känna sorg och tårar över vad jag gjort. Nu räcker det att trösta sig med mat. Nu räcker det att känna att gamla krämpor kommer tillbaka tex ömma fötter. Nu räcker det att känna igen gamla situation såsom att bilbältsfäste gräver in sig i sidfläsket och gör ont.
NU RÄCKER DET! Jag vill inte må så här längre. Jag vill ha den starka och glada kropp som jag förtjänar. Inte en däst och ledsen. Samtidigt är min kropp och mitt pannben otroligt. Tänk att jag orkade cykla så många mil i 40 graders värme med ett underrede som skavts sönder med alla extra kilon och ett glatt humör där jag kunde peppa andra. Tänk så stark jag är i gymmet och jag känner verkligen att Olgas träning gjort skillnad. Tänk att jag äntligen börjat acceptera min kroppsform - jag kommer aldrig se ut som Malin Ewerlöf eller springa som hon men hon kommer aldrig se ut som kurviga jag eller vara stark i gymmet som jag.
Jag har ju mitt facit vad som funkar för mig. Jag kan detta. Jag ger aldrig upp! Inte lönt att gråta över spilld mjölk. Gjort är gjort och den enda som kan göra något åt saken är jag själv. Första steget var att rensa ut sockret. Äter jag socker så blir det mer och mer för varje dag och garanterat 10 kilo plus på vågen. Acceptera det Jensen! Idag har jag varit sockerfri i 36 dagar (undantag någon läsk/saft som slank ner under Frankrikeresan efter 6 timmars cykling i stark sol då räckte det liksom inte med vatten). Detta är jag väldigt nöjd med och stolt över.
Nu är det dags för nästa steg - justera kosten enligt Linnea/Olgas program. Det vill säga näringsrik mat i lagom mängd regelbundet under dagen så mitt blodsocker är jämt. Anpassat till min träning och målsättning. Detta är den absoluta största utmaningen men jag vet att jag fixar det om jag bestämt mig. Här blir det lättare för mig i och med att jag börjar jobba imorgon. Jag är en rutinmänniska. Jag mår som bäst när jag går upp samma tid, träna samma tid, äter på samma tider osv. När jag väl fått in trallen så bara matar jag på. En av mina styrkor som jag nu ska använda till min fördel.
Träningen fortsätter jag med enligt Olgas schema som jag gjort hela tiden. Så skönt att jag behållt några bra rutiner i alla fall. Kommer dock lägga till ett grupp-pass alt träna med en kompis någon gång då och då för att få en liten energiboost. Annars är det enligt nuvarande schema 4 tunga gympass och 1 intervallpass per vecka som gäller (kan ju ändras när Mamma Fitness Sweden anser att det ska ändras :-) ). Plus 10 000 steg 5-7 dagar i veckan där stegen kan bytas ut mot cykling as before och att jobba vidare med det mentala (återkommer om det). Så skönt att ha en plan och nu är det dags att ändra rutten för denna skutan!
Jag vill tillbaka till denna kroppen!
*Samma visa som när jag åt LCHF och gick ner, samma visa när jag började träna och gick ner dvs oavsett "metod" så funkar det så länge man följer the program. Det är när man börjar jiddra hit och dit och faller tillbaka i gamla tongångar som det går att skogen. Det klassiska jojo-viktminskningen! Det handlar ju om att hitta en livsstil som funkar i många år. Det handlar om att ändra på sitt beteende och jobba med huvudet. Det handlar om insikter och vanor. Det handlar om det svåraste som finns - att ändra på sig själv...
Vi peppar varandra!!! Jag skall köra stenhårt nu när jag är tillbaka på jobbet! Matlådor, mellanmål, powerwalks och PT. Det finns inge mat som är värd att inte lyckas...
SvaraRaderaKram
Ja det får vi göra!!!! Lycka till med planeringen nu!!! Kram
RaderaHej Tina!
SvaraRaderaJag förstår det som att du själv är kostrådgivare inom lågkolhydratskost, stämmer det? Jag är själv utbildad kostrådgivare inom LCHF och paleo. Min fråga är hur detta fungerar i kombination med Mamma fitness? Jag är sugen på att anmäla mig till detta, men vill inte göra avkall helt på lågkolhydratskosten, och jag vet ju att Olga är emot detta, så jag ville bara höra mig för hur det fungerar för dig? Tack på förhand.
Mvh/Maria
Suck skrev ett långt svar men ser att det inte sparats. Prövar igen... Det stämmer och jag tycker det funkar väldigt bra med hur jag ska äta med Mamma fitness. Dock har jag aldrig ätit strikt lchf. Snarare fokuserat på bra kvalite utav protein, dra ner på snabba kolisar och inte vara fetträdd. Du får ett exempel på en matdag sedan väljer du själv bland recepten eller lägger in egan recept alt ingredienser. Bland recepten är det mycket fisk/kyckling/nötkött tillsammans med grönsaker. Mindre med ris och potatis och knappt pasta. Sedan har jag en procentsats att följa vad det gäller P (34%), Kh (33%) och F (33%). Vet inte om den gäller alla eller om baserat på mitt mål. Denna kan man frångå lite men får jag tex 50% F en dag så får jag en alert från systemet. Sedan hur du upplever det och hur du följer det är svårt för mig att uttala mig om. Enda svaret där är nog att testa. Lycka till Maria!
RaderaTack så mkt för svar.
RaderaMvh/Maria