41-års kris light?

Sedan i lördags eller egentligen fredags har jag varit lite deppig med en topp i söndags. Nedstämd, ledsen, sur, trött och bara allmänt inte på banan. Trodde först det var 41-års kris light. Så där lite effektivt att riva av det på en helg liksom... Men när jag började analysera det hela kom jag fram till att det vara snarare "snart målgång och du har inte en jävla chans in hell att ens komma i närheten" depp.

I fredags vägde jag ju in mig och jag tyckte att nu jäklar kommer det smälla till åt rätt håll. Tränat som tusan, gått mina steg och skött maten. Inte rört något extra och hade en suveränt lagom julafton. Nähä då går denna upp så jag kommer över 78 kilos strecket och maken som ätit massor och inte tränat går ner. Blir så j¤%a trött. Har dock blivit väldigt mycket bättre på att hantera vågen så jag kastar mig i alla fall inte över allt socker i min närhet när det krisar. Pluspoäng där!

Lite kvinnliga månatliga hormoner på det, födelsedag där man blir ett år äldre, baksmälla efter 2 glas vin och hjärnspöken kan ju få vilken annan kvinna ostabil :-) Trodde jag. Men sen under gruppträffen på Itrim i måndagskväll så kom jag på det. Jag var deppig för att den 3:de januari skulle ju jag gå i "mål" på min lägsta botten notering som jag varit så himla nära. I början på december låg jag ju på 74 kilo. Sedan kom en förkylning emellan och julen. Helt plötsligt kändes det som jag var MIL ifrån målet...

Självklart är ju inte det fallet men ibland får man ju deppa ihop lite när man tycker att världen motarbetar en :-) Eller som maken sa - du var "värd ett bättre resultat" som du har kämpat. Och ja det var jag faktiskt men det är kroppen som bestämmer när den vill släppa kilona och inte huvudet. Fast jag tyckte (tycker) att jag har varit så himla strong nu under december och skött mig efter bästa förmåga. Tror det har tagit mer energi än jag trott att stå emot alla frestelser så jag kanske vart lite extra skör just nu och deppade ihop.

Men jag bestämde mig på söndagkväll att nä imorgon när jag vaknar ska jag vara pigg och glad. Hjälper alltid att bestämma sig och att fake it until you make it. Jag kräkte ur mig lite till coach Therese och på gruppträffen i måndags. Ältat lite med maken och skriver nu av mig här. Så nu börjar den där offerkoftan klia i armarna och jag har börjat knäppa upp knapparna. För nähä buhu jag kommer inte sätta något rekord imorgon, midjemåttet är fluffigt, förkyld igen (tacken för att hälsa på sjukhuset men det var det värt) och jag är lite av banan.

So what get over it och ta nya tag!!! I helgen är det lösgodis planerat sedan länge för att sedan på måndag ska jag upp på banan igen. Och en vacker dag kommer jag kunna rapportera här att jag slagit världsrekord :-) Heja mig!!!

Kommentarer

  1. Hej dig!!! Du har ju slagit rekord. Var stolt över dig.
    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Margaretha för du alltid peppar!!! Kram!

      Radera
  2. Tina, det är inte många jag vet som kan göra en deppig situation rolig, för det gör du. Underbart! :) Rekord eller ej, du har ju bestigit berg detta året! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker Nellie :-) Tack för ditt pepp!!! Kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness