Vågar jag hoppa?

Något jag funderat på de senaste veckorna är två saker jag skrev i detta inlägget. Detta året vill jag ju hitta min balans på min hälsoresa. Visst jag kommer alltid vara en allt eller inget person och det kan jag inte ändra på. Men jag vill vässa av kanterna lite och hitta en hållbar situation som är långsiktig. Jag menar alla kan köra järnet i 10 veckor med kost och motion men sen då?

Jag är ju inne på mitt sjunde år på min hälsoresa. Det har ju inte varit en rak Autobahn i 150 km i timmen precis utan snarare en snårig landsväg där sikten är skymd... Nere och skrapat i dikena då och då men jag har lyckats att ta mig upp igen. Och det är det som det handlar upp. Att inte ge upp utan att fortsätta framåt. Att hitta sitt facit och sin balans.

Jag vet vad som funkar för mig. Jag vet hur jag bör äta för att må som bäst. Jag vet vilken träning jag gillar och utmanas av. Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv mentalt. Det känns som jag börjar hitta det där balansläget mer och mer. Fast de där dikeskörningarna kommer alltid inträffa är jag övertygad om. Livet går hit och dit. Vissa dagar är man ömkligare än andra och då kan just en påse ostbågar vara det bäst valda sättet att lösa det :-)

Men jag hittar alltid tillbaka snabbt till vägen numera. Tidigare kunde det ta månader och år. Nu pratar vi om timmar och dagar. Kan inte vara utan träningen för många dagar och mår för dåligt fysiskt för att slarva med maten för mycket. Plus jag väljer numera att leva mitt liv hälsosamt, vara mer in touch med mina känslor, lösa problem på andra sätt än socker m.m. Jag har några få kilo kvar till min målvikt och jag har kommit så oerhört långt!

De två sakerna jag funderat på och även diskuterat med maken (världens bästa bollplank och stöttepelare!) är sockerfritt till midsommar och alkoholfritt detta året. Det sistnämnda är ju inget problem för som skrivet drack jag typ totalt 5 glas vin/bubbel under förra året. Varför ska jag då sätta upp det som ett "förbud"? I typ 99,5% av fallen väljer jag ju alkoholfritt ändå så varför slösa energi på den frågan. Det är ju en icke fråga och om jag vill ha balans så är det i min värld dumt med sådana begränsningar.

Den frågan som är lite mer tricky är sockret. Om man jämför med tidigare så är jag även här kommit flera hundra mil på den där snåriga landsvägen. Men hur hittar jag balansen? Jag vill kunna vara med vid sociala tillfällen. Nu menar jag inte fredagsfikorna på jobb - de fixar jag att stå över. Likaså så andra vardagsfikor.  Jag menar mer som middag igår med makens familj eller vid kalas. Alla andra äter och som vanligt ska jag hoppa. Kommentarer, dåligt samvetes stämningen, manisk Tina som inte kan tänka på något annat i dagar efter.

Är det då bättre att faktiskt äta den där efterrätten vid kanske typ 10 tillfällen per år och sluta vara manisk? Att njuta av speciella tillfällen tillsammans med andra och ha dem "happy days" istället för att trycka i sig 4 kanelbullar i smyg? Är det då bättre att äta den där efterrätten, bli tillfredsställd och få det out of the way för att sedan sköta sig resterande vecka? Kan jag hantera detta utan att det sprider sig till fler dagar och tillfällen? Kan jag hitta en balans under detta året som fungerar för mig även i denna frågan? Är det dags att ta tjuren vid hornen? Vad säger att jag ska lyckas denna gången?

Det som är skillnaden mot förr är att jag har jobbat så oerhört mycket mer mig själv mentalt och börjar känna mig redo för att ta steget. Dock är jag inte naiv för det är socker vi pratar om. Plus jag har ju ett par kilo till jag vill gå ner för att nå mitt mål på 70 kilo. Visserligen vill jag göra det långsamt och långsiktigt. Jag vill nå detta målet i år men har inte bråttom. Jag vill ju hitta en balans mellan kosten, träningen, avslappning, det mentala och sociala i mitt liv.

Kanske är enda sättet att testa? Maken och jag pratade om att nästa lördag ska vi fira min lillebror och mammas sambo. Ska jag då go all in på festligheterna och resten av veckan sköter jag mig? Nästa lördag igen är vi bortbjudna till en av makens kompisar. Samma sak där. Då har jag två "måltider" som jag väljer att ha "fritt val" på dvs äta vad jag känner för och som jag tycker är gott. Kan jag ha detta som ett första test för att se hur jag reagerar? Hur kroppen reagerar? Blir det mindre känsloladdat då? Mindre förbjudet och frestande? Eller precis tvärtom?

Jag vet faktiskt inte svaret även om jag idag känner mig så väldigt mer stabil i denna frågan än jag någonsin gjort i mitt liv. Jag tror dock jag behöver hålla noga koll så att det inte ballar ur. Och självklart är två veckor inte en evighet men kanske som en testperiod för att se om jag har kommit så långt som jag tror. Vågar jag hoppa?

Kommentarer

  1. Som jag känner igen mig!
    Min resa har också varit lång och innehållit en hel del urspårningar men målet har hela tiden legat fast.
    Allt jag har gjort har lärt mig massor om hur jag fungerar och vad min kropp behöver. Nyttig information som hjälper mig vidare nu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Joanna det är en nyttig och lärorik resa!!! Och den ser olika ut för alla. Heja oss!

      Radera
  2. Det beror ju på. Det kanske är bättre att hålla beslutet om "sockerfritt till midsommar" för att träna på det även om det är jobbigt? Kanske lär sig din omgivning också att du hellre vill ha lite kallskuret och en paprika i stället för tårtbiten ;-)
    En annan nyckel är såklart vad du gör av dina fest-tillfällen. Klarar du att hålla det till bara EN måltid eller blir det hela dagen "för jag ska ju ändå förstöra det i kväll" - eller blir det dagen efter också för att sockersuget slår till? Och klarar du av att hålla dina festmåltider till något som fortfarande är en normal måltid men med lite extra gott eller spårar det ur till en kolhydratbonanza utan dess like?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen i min omgivning som undgått de senaste åren Pernille :-) Men det betyder ju inte att de ska stå förutan. Jag vet faktiskt inte ännu hur jag ska göra utan först och främst är det nu fokus som gäller igen. Så hoppandet får vänta lite :-)

      Radera
  3. Det låter som ett rimligt resonemang med alkoholen. Bäst att fokusera på det som kräver mer energi. Jag tror du är redo att prova på att äta "sött" någon gång då och då men jag tror också att det är en bra idé att hålla festerna måttliga och inte gå all in. Om du förbereder dig väl med bra mat innan festen kanske det blir lättare? Lycka till med balansen! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis Nellie om det är en icke-fråga varför slösa energi på den. Japp det gäller att hitta balansen och grunda med bra grejer! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...