Fortsätt till huvudinnehåll

Inte alltid så lätt

I förmiddags tog jag Rosie (dvs min fina rosalila cykel) och cyklade tvärs över hålan för att köpa det sista till kvällens grillning. Trots starka vindar så gick det väldans fort idag att cykla. Benen kändes starka och rumpan vart okej. När jag kom hem var jag glad som en lärka över att jag kunde cykla så bra och lätt.

Förstår att det kan låta konstigt att en snart 40-årig kvinna kan bli glad över några cykeltramp. Men dagens reflektion är att när låren och rumpan blir mindre är det också enklare att cykla. Likaså om man tränar och får muskler man kan använda. Vad försöker jag säga med detta inlägget?

Jo att när man är väldigt överviktig och otränade dvs ens muskler är obefintliga så är det som att bestiga Mt Everest att bara cykla några få meter eller att ta sig ner på golvet och upp eller att bara gå en promenad. Det blir ju därmed också något man undviker för det är jobbigt, obekvämt och gör tom ont.

Därför är det inte så enkelt och lätt att just do it! För en person som alltid har varit aktiv kan det ju vara svårt att förstå varför man undviker rörelse och varför man inte bara sätter fart. Jo för att det är inte bara att... För en tjockis är det ibland oövervinnligt att sätta sig på en cykel och ta sig fram.

Kommer ihåg min första cykeltur på många år (finns i gamla bloggen) och hur jag var helt slut. Hur jag fick skavsår och ont överallt - ja utav att cykla! Idag hade jag lätt kunnat göra den cykelturen på halva tiden och ändå vara fräsch efteråt. Det vill säga nu när mina lår inte gnider emot varandra, när rumpan får hyfsat plats på sadeln, när benen är starka och lungorna enklare får luft då är det att bara göra det.

Kommentarer

  1. Vad bra du skriver. Precis så där är det, att tröskeln att komma iväg och bara röra på sig blir så stor när man har mycket övervikt. Jag har själv stora problem med min rygg pga övervikt och hade därför slutat röra på mig för det gjorde ju så ont så fort jag försökte träna. Men i höstas bestämde jag mig för att röra på mig iaf, för ont hade jag oavsett om jag låg i soffan eller gick promenaden. Och det har sakta blivit bättre och jag har fått mindre ont. Men jäklar vilken tröskel det är att ta sig iväg de dagar när allt värker.

    Så heija på dig som tränar och står i, det är inte lätt när man har ont och har massa övervikt. Och se vad du uppnått, en vältränad kropp och många kilo mindre. Jag är grymt imponerad av dig och läser varje dag vad du gör. En riktig inspirationskälla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Katja! Tack för din fina kommentar! Ja precis att man måste börja någonstans trots att det gör ont, är obekvämt och jobbigt! Men som du skriver det gör ju ont oavsett och om rörelse kan hjälpa på längre sikt samt gör att man blir starkare och därmed ont så är det värd all tillfällig smärta. Men det är tröskel... Hejar på dig och lycka till!!! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Kassar, matlagning och stålplattor!

Jag är nu inne på min fjärde vecka med Viktväktarna och jag är väldigt positivt överraskad. Självklart är den stora boosten att stålplattan visar på viktminskning. Hittills 3,6 kg ner och imorgon är det dags för nästa invägning. Följ mig på Instagram så får du ta del av resultatet :-) Men jag vågar liksom inte hoppas på något resultat eller ha några förväntningar. Känner dock hur kroppen förändras och blir mindre här och där. Hoppas bara jag har styrkan och motivationen att fortsätta om ett bakslag skulle komma.

Men jag har bestämt med mig själv att jag fortsätter denna vägen hela abonnemangstiden dvs till november oavsett. För det kommer gå upp och ner och detta kommer ta tid. Påminn mig om detta när jag surar över uteblivna resultat... Jag får även jobba mycket med hjärnspökena att jo det går att äta så mycket mat om du gör bra val och samtidigt gå ner i vikt. Men det är en tankevurpa för mig och något jag får påminna mig själv om flera gånger per dag.

Fast å andra sidan är ju det j…

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…