Sluta vara ett jäkla offer!

Hade lite terapi med mig själv imorse på löpbandet. Ett tips man har ju liksom lite tid att fördriva och vad är bättre än att försöka lösa lite funderingar. Förra veckan kände jag mig motiverad men ändå inte  Jag har skött träningen bra men det har blivit lite för mycket kolisar. T.ex. en massa mackor eller potatissallad i helgen. Imorse på terapibandet kom jag fram till varför. Jag hade tagit på mig offermössan dvs synd om mig så jag förtjänar faktiskt detta. Plus att jag tror sockerdagarna triggad igång suget som ersätts med kolisar.

Jaha så jag förtjänar att må dåligt och att inte nå mitt mål. Good thinking där Jensen. Och varför är det synd om mig? Jo socker får man avstå ifrån medan alla andra kan äta utan att må dåligt eller gå upp i vikt (jo eller hur)  plus att jag läste om kompisar som hade nått sina mål och vart så glada. Självklart unnar jag dem det men man kan ändå få en tagg av avundsjuka i hjärtat. Typ "jaha kul för dig men jag har 30 kilo kvar" eller "hur mycket jag tränar kommer jag aldrig få så snygg kropp som hon eller hon".

Amen Jensen inte jämförelsefällan igen! Du gör din egen resa och den kan inte jämföras. Jaha de som är i mål kanske hade 5 kilo att gå ner. De har inte varit glufsiga innan men det har du så då får du också betala priset dvs att det tar längre tid att nå målet. Och nej min kropp kommer aldrig se ut som någon annan för den är min och unik. Så sluta nu med jämförelser och kör ditt eget race.

Och sluta att vara ett offer. Typiskt kvinnligt tror jag att sätta sig i den rollen. Jaha om man tänker så hela tiden så löser det ingeting och man bara förhindrar sin egen utveckling. Så nej det är inte synd om mig ett endaste dugg. Jag mår bra, ser utveckling på träningen och märker skillnad på min kropp, jag äter bra mat (nä socker räknas inte i den kategorin men det är ingen förlust när jag vinner min hälsa), älskar min make, ska snart flytta till finaste huset, har ett jobb jag trivs med, roliga kompisar och listan kan göras lång.

Så offermössan packas härmed ner och nu skärper vi matintaget så att målet på 78 kilo kan nås. Ingen annan kommer att göra det åt mig förutom jag själv så det är bara att göra det! Du är väl inget offer?

Kommentarer

  1. Tack för den väckarklockan, precis vad jag behövde eftersom det är precis så jag tänker innan jag kommer igång. Skall nog skriva ut inlägget, byta ut namnet och klistra upp det på varenda spegel och dörr jag använder!!!

    SvaraRadera
  2. Ååå, du är nog min idol!=) Bra skrivet! Du är så himla duktig, jag har ju snott massa idéer från dig, haha!

    Kram

    SvaraRadera
  3. BRA JOBBAT!!! Jag behöver många kartonger till för jag verkar ha en jädrans massa offermössor ( mina är egentligen kepsar, men blyband så man mår riktigt kass oxå ) Jag ska försöka hålla koll på dig så att inte din åker på, då får vi hjälpas åt att packa den ännu längre ner!! Motivtionen är inte alltid på topp, försök inte hitta anledningen till varför, hitta allt som du faktiskt gjort ( typ faktiskt tränat en jädrans massa timmar ect ) Vi är många som står längs vägen, eller går i samma led som dej, och bara gapar av beundran av vad du satt igång. Nu är det dags att dra en " repa " till för målet syns ju därborta. Kramar

    SvaraRadera
  4. Glömde ju svara på din fråga i bloggen! Bakerix är ett sorts "mjöl" som man kan köpa på LCHF-Butiken, blandas bara med uppvispade ägg och klickas ut på plåt och bakas av i ugnen, blir goda frallor, jag gjorde pizzabotten på det också, blev himla bra!=) Kanske en smula dyrt...men man kan ju köpa nån gång ibland!=) En påse för 69 kr räcker till 8 frallor och en stor ugnsplåt pizza.

    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

Känslor på Akuten

Har du en hinklista?