Gnällspik!
Om du följer mig på Instagram såg du kanske en bild jag la upp i måndags efter jag varit hos doktorn. Jag hade nämligen bokat tid för att kolla en leverfläck på ryggen. Har haft den så länge jag kan minnas men senaste halvåret så har den förändrats. Blivit väldigt mörk och skrovlig. Fast jag har inte haft några besvär med den eller haft ont. När jag bokade tiden så påpekade sköterskan att det kommer bara vara "en titt kontroll" dvs inget kommer göras då utan det beror ju på vad doktorn anser det vara.
Fick en trevlig doktor som i en väldig fart (inte stressat mer effektivt) undersökte mig med förstoringsglas. Snabbt konstaterade hon att det vart en godartad förändring och sa något på latin. Eller som hon sa kallas det gammelmansvårta/åldersvårta som kan komma i medelåldern. WTF sa du!!! Visste inte vilket jag skulle bli mest chockad över samtidigt som jag nästan började gapskratta. Varför kanske du undrar då? Jo för maken hade en på magen för några år sedan som jag har retat honom - snacka om att karma is a bitch :-)
Hon bad mig i ett jehu klä på mig och följa med till ett annat rum. Jag hann knappt reagera förrän jag åter låg på magen på ett undersökningsbord med en spruta i ryggen. Vilket nog vart bra för då blev det ju gjort direkt än att gå och oja sig över vad som komma ska... Tydligen så fryser man bort eller skrapar bort dessa förändringarna så att det inte ska komma tillbaka på samma ställe. Maken fick sin bortfryst med något kylspray och det funkade inte. Min doktorn gav mig två bedövningssprutor i ryggen och sen hyvlade en grop stor som en femkrona. Hon sa jag tar rejält så att den förhoppningsvis inte kommer tillbaka. Gick snabbt och kändes inget särskilt för då vart jag bedövad. Förutom rushen av hunger/sug direkt efter - klassikern för denna bloggerskan!
Men nu några dagar senare är jag inte lika kaxig fast jag känner mig som en stor gnällspik. Hallå det finns de som har det hundra resor värre och så gnäller jag över ett sår på ryggen stort som en femkrona!!! Skärpning Jensen! Fast jag gör det ändå... Tror framför allt min smärta beror placeringen och att jag inte kände av den innan. För i vanliga fall är jag väldigt smärttålig och har haft större skador på denna kropp. Såret är på höger sida precis bak på revbenen under skuldran där man kommer emot hela tiden. Och där jag numera inte har någon vaddering - skulle gjort detta för några månader sedan så kanske fettet hade gjort någon nytta :-)
Såret sitter alltså precis där bh-kanten sitter (fan vad den kan vara vass...) eller sport-bhn klämmer åt lite extra för support (AJ), precis där jag kommer emot när jag sitter ner tex på en köksstol, precis där jag lutar mig mot i en soffa eller när jag kör bil (vi ska inte prata om att köra över gupp...), precis där jag ligger när jag ska sova, precis där jag sträcker mig hela tiden efter saker eftersom jag är högerhänt ( jävla skåp och mikro varför sitter ni där ni sitter), precis där jag inte kommer åt att plåstra om mig själv, precis där jag inte riktigt kan se hur det ser ut...
Ja som ni kanske förstår så är gnällspiken not a happy camper just nu. Sitter liksom på sidan hela tiden för att inte komma emot, sover som en kratta eftersom jag inte kan sova i favve-positionen eller på rygg som gör att höger höft gör fruktansvärt ont och somnar hela tiden dvs väcker bloggerskan, var på föreläsning igår och trodde jag skulle dö pga att jag valde sport-bh som option före fria tuttar som dinglar (testade först vanlig bh - hallå what was I thinking, jag höllt på att svimma), duschar framåt lutande och träna kan jag bara glömma, kvider när underredet ska torkas efter toabesök för guess what då trycks ju hela såret ihopa för vilken hand används...
Är i händerna på stackars maken som får plåstra och tvätta vilket får göras innan han sticker till jobb så ni kan förstå den stackars känsliga VAM-frun som måste gå upp så tidigt... Fast imorse vart inget kul. Mitt i proceduren så blev jag svimfärdig och fick värsta blodsockerfallet. Jag får det ibland men främst när jag verkligen tagit ut mig rejält på träningen. Framför allt vid kondition som tex cykling så jag känner igen förloppet. Blir dock aldrig mindre läskigt för det. Helt plötsligt blir jag kritvit, kallsvettas floder, yr/svimfärdig och tror jag ska spy kaskader. Oftast direkt därefter så måste jag gå på toaletten för tvåan - precis som kroppen dumpar allt den kan bli av med. (sorry för too much info)
En kvart senare med en tugga på ett sött proteinbar, vatten, djupandning, toabesök (med en stackars orolig maken utanför) så vart pärsen över. Efter dessa episoder så är kroppen helt urlakad och idag blir det soffelocket. Inget konstigt och jag vet ju att min kropp reagerar så här men som sagt oftast vid väldigt hård konditionsträning då jag tar ut mig helt. Kan bli skakig utav låg blodsocker och vet ju att min kropp är känslig. Måste ha blivit någon kortslutning av dålig sömn, tom mage efter natten och smärta så kroppen bara fallerade. Så idag tänker jag tycka lite synd om mig själv och gnälla men imorgon så är jag back in the game igen. För hallå en sårgrop på ryggen ska väl inte ta knäcken på denna!!! Hälsningar gnällspiken som surar på soffan idag.
Fick en trevlig doktor som i en väldig fart (inte stressat mer effektivt) undersökte mig med förstoringsglas. Snabbt konstaterade hon att det vart en godartad förändring och sa något på latin. Eller som hon sa kallas det gammelmansvårta/åldersvårta som kan komma i medelåldern. WTF sa du!!! Visste inte vilket jag skulle bli mest chockad över samtidigt som jag nästan började gapskratta. Varför kanske du undrar då? Jo för maken hade en på magen för några år sedan som jag har retat honom - snacka om att karma is a bitch :-)
Hon bad mig i ett jehu klä på mig och följa med till ett annat rum. Jag hann knappt reagera förrän jag åter låg på magen på ett undersökningsbord med en spruta i ryggen. Vilket nog vart bra för då blev det ju gjort direkt än att gå och oja sig över vad som komma ska... Tydligen så fryser man bort eller skrapar bort dessa förändringarna så att det inte ska komma tillbaka på samma ställe. Maken fick sin bortfryst med något kylspray och det funkade inte. Min doktorn gav mig två bedövningssprutor i ryggen och sen hyvlade en grop stor som en femkrona. Hon sa jag tar rejält så att den förhoppningsvis inte kommer tillbaka. Gick snabbt och kändes inget särskilt för då vart jag bedövad. Förutom rushen av hunger/sug direkt efter - klassikern för denna bloggerskan!
Men nu några dagar senare är jag inte lika kaxig fast jag känner mig som en stor gnällspik. Hallå det finns de som har det hundra resor värre och så gnäller jag över ett sår på ryggen stort som en femkrona!!! Skärpning Jensen! Fast jag gör det ändå... Tror framför allt min smärta beror placeringen och att jag inte kände av den innan. För i vanliga fall är jag väldigt smärttålig och har haft större skador på denna kropp. Såret är på höger sida precis bak på revbenen under skuldran där man kommer emot hela tiden. Och där jag numera inte har någon vaddering - skulle gjort detta för några månader sedan så kanske fettet hade gjort någon nytta :-)
Såret sitter alltså precis där bh-kanten sitter (fan vad den kan vara vass...) eller sport-bhn klämmer åt lite extra för support (AJ), precis där jag kommer emot när jag sitter ner tex på en köksstol, precis där jag lutar mig mot i en soffa eller när jag kör bil (vi ska inte prata om att köra över gupp...), precis där jag ligger när jag ska sova, precis där jag sträcker mig hela tiden efter saker eftersom jag är högerhänt ( jävla skåp och mikro varför sitter ni där ni sitter), precis där jag inte kommer åt att plåstra om mig själv, precis där jag inte riktigt kan se hur det ser ut...
Ja som ni kanske förstår så är gnällspiken not a happy camper just nu. Sitter liksom på sidan hela tiden för att inte komma emot, sover som en kratta eftersom jag inte kan sova i favve-positionen eller på rygg som gör att höger höft gör fruktansvärt ont och somnar hela tiden dvs väcker bloggerskan, var på föreläsning igår och trodde jag skulle dö pga att jag valde sport-bh som option före fria tuttar som dinglar (testade först vanlig bh - hallå what was I thinking, jag höllt på att svimma), duschar framåt lutande och träna kan jag bara glömma, kvider när underredet ska torkas efter toabesök för guess what då trycks ju hela såret ihopa för vilken hand används...
Är i händerna på stackars maken som får plåstra och tvätta vilket får göras innan han sticker till jobb så ni kan förstå den stackars känsliga VAM-frun som måste gå upp så tidigt... Fast imorse vart inget kul. Mitt i proceduren så blev jag svimfärdig och fick värsta blodsockerfallet. Jag får det ibland men främst när jag verkligen tagit ut mig rejält på träningen. Framför allt vid kondition som tex cykling så jag känner igen förloppet. Blir dock aldrig mindre läskigt för det. Helt plötsligt blir jag kritvit, kallsvettas floder, yr/svimfärdig och tror jag ska spy kaskader. Oftast direkt därefter så måste jag gå på toaletten för tvåan - precis som kroppen dumpar allt den kan bli av med. (sorry för too much info)
En kvart senare med en tugga på ett sött proteinbar, vatten, djupandning, toabesök (med en stackars orolig maken utanför) så vart pärsen över. Efter dessa episoder så är kroppen helt urlakad och idag blir det soffelocket. Inget konstigt och jag vet ju att min kropp reagerar så här men som sagt oftast vid väldigt hård konditionsträning då jag tar ut mig helt. Kan bli skakig utav låg blodsocker och vet ju att min kropp är känslig. Måste ha blivit någon kortslutning av dålig sömn, tom mage efter natten och smärta så kroppen bara fallerade. Så idag tänker jag tycka lite synd om mig själv och gnälla men imorgon så är jag back in the game igen. För hallå en sårgrop på ryggen ska väl inte ta knäcken på denna!!! Hälsningar gnällspiken som surar på soffan idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar