Helgens äventyr...

Hemma igen i soffan efter en lång och intensiv helg. Tur jag kan jobba hemifrån idag med så spännande saker som marknadsbudget för 2014. För jag är trött!!! Kändes först som jag hade fått värsta förkylningen när jag vaknade imorse men är nog snarare vätskebrist och kroppslig trötthet tror jag. Gäller att fylla på med massa vatten och good food. Plus vila så mycket som möjligt. Det sistnämnda är nästan det enklaste för kroppen är så stel att den helst inte vill röra sig :-)

Fast jag får ändå säga att jag är i hyfsad shape. Okej armarna lyfter jag så lite som möjligt (eller snarare inte alls...), öm i ryggslutet och handflatorna samt rumpan och låren är möra. Men det var sju resor värre förra året efter Grundutbildningen. Då kunde jag ju typ inte röra mig på två veckor :-) Denna gången är inte heller knän slut, min häl är okej och axeln lite sliten men det är inte konstigt. Så utifrån kroppens status känner jag mig okej. Även som skrivet, nu gäller det att ladda den med vad den behöver samt låta den vila.

Hur det gick i helgen? Sisådär utav olika anledningar. Som jag skrivit innan så såg jag ju detta som the grand final utifrån hur jag har lyckats förändra min kropp och vad jag kan göra. Samtidigt är jag mätt på prestera dvs jag känner mig redan som en vinnare. Jag behöver inte bevisa något och ytterligare en papperslapp ger inte samma tillfredsställelse längre. Inte så att jag inte har fler mål med min träning för det har jag. Men det innebär inte fler diplom att jag klarat något utifrån någon annans standard. Utan snarare jag vill numera prestera för min egen skull!

Därför var planen att go with the flow och snarare notera mina egna framsteg för mig själv. Och jisses Jensen säger jag bara till mig själv. Vet ni vad jag känner mig allra mest nöjd med efter helgen? Inte något som rör en kettlebell faktiskt även om jag är väldigt nöjd med min insats. Nej jag är allra mest nöjd med att jag inte längre jämför mig med andra och min fantastiska kropp som numera är hyfsad rörlig!!! Yes hard work pays off!!!

När coach Chris tidigare har gjort sina rörlighetsuppvärmningar så har ju denna varit lost. Men inte denna gången. Jag kan stoltsera med att jag kan resa mig från liggande till stående och ner igen utan att sätta ner händerna i golvet (många gånger och åt både höger och vänster och framåt). Jag utmanade mig själv rejält och jag klarade det!!! Svanskotan skrek lite men inte så farligt utan jag kunde köra på. Eller t.ex. att göra en kullerbytsliknande rörelse över axlarna har ALDRIG skett i min värld tidigare. Nu har jag gjort det. Okej inte det mest graciösa på jorden men jag vann över min skalle och vågade!!!

Det är högsta vinsten för mig denna helgen! Så jäkla stolt över mig själv hur jag har lyckats förändra min kropps rörlighet. Och jag tänker fortsätta på den banan med PT-Katarina för det finns ju en del kvar att jobba med även om jag har kommit oerhört långt. Något som dock måste läggas till mer nu är styrkan. Det är ju inte så lätt att bygga upp samtidigt som man viktminskar. Inte så att jag blivit svagare för jag har ju sett till att behålla min muskelmassa. Men jag är definitivt inte starkare och nu gäller det att få upp vikterna på the bells.

Och det är ju också i linje med de tankarna jag redan har där målet på 100 kilo i marklyft hägrar. Så bra att veta att jag redan har noterat en av mina svagheter och känner mig motiverad att jobba på det. Lätt egentligen för jag älskar ju styrketräning och tunga lyft - it´s my thing helt enkelt. Framför allt är det överkroppen som jag behöver stärka dvs bål (mage/rygg), bröstet, armar och de där förbaskade axlarna. Mina ben är ju starka eftersom de har burit runt på all extra vikt...

Fast tillbaka till mer om helgen. Skrev ju sisådär där mitt positiva är framför allt min rörlighet och att jag känner mig säker dvs jämför mig inte längre med att "alla andra har...". Och jag kände mig laddad att göra mitt yttersta men snart så dippade det rejält. Alla motiveras ju olika men jag motiveras definitivt inte utav "ni är värdelösa", "det duger inte", "om det inte passar så är dörren där", "vi skiter i om ni har några skador" dvs bryta ner och bygga upp metoden. Kanske funkar i lumpen eller nåt men för mig blir det ett tecken på osäkerhet och överlägsenhet som gör att då bryr jag mig inte längre.

Jag vet vad jag kan som coach och vet att jag är en grym instruktör. Jag vet att jag ser mina deltagare och kan deras namn, att jag stöttar/motiverar/peppar dem på bästa sätt, att jag anpassar efter deras förutsättningar dvs alla ska kunna vara med på mina pass. Det får jag höra efter varje pass och tyvärr tappade jag det under helgen dvs lusten att visa det för det är ju faktiskt därför man är där att bli godkänd som coach. Jag skulle varit mer mig själv helt enkelt. Och självklart kan jag slipa på min teknik - man kan alltid förbättras!!! För nej jag hade inte övat som jag skulle inför helgen. That´s on me. Dock lite svårt när man inte vet riktigt vad som förväntas utav en såsom att den tekniken som man fick lära sig på grundutbildningen nu byts ut mot en annan teknik för att det är nästa nivå.

Okej lite svårt att öva på den och bli godkänd när man aldrig hört talas om den. Kanske jag som är dåligt påläst i sådana fall. Och helt klart ska det finnas en standard och den ska vara hög. För man vill ju att det papper/den stämplen man får efter avklarad utbildning ska vara värd något dvs vem som helst ska inte klara det. Det köper jag till fullo men som sagt alla motiveras olika. Jag känner dock att jag har gjort mitt bästa utifrån förutsättningarna och är helnöjd med mig själv oavsett slutresultat.

Blev jag godkänd? Nej det blev ingen utan nu väntar teoretiska frågor som ska besvaras och ett träningsprogram ska sättas samman. Plus alla skulle hem och öva på den nya tekniken samt filma och skicka in. Vi ska även få personlig feedback via mail på helgen. Förutom teknik, styrka så vet jag att något jag också måste fortsätta att jobba med är min mentalitet utav "jag kan inte". Märkligt för jag vet ju att jag kan och har bevisat det gång på gång. Men grodorna poppar ur munnen automatiskt dvs första reaktionen är fortfarande - nej jag kan inte. Kanske inte så konstigt egentligen för det tar väl lite tid att slipa bort år utav undanflykter och förnekelse...

The story continues och nej jag är inte en person som ger upp. Det om något har jag bevisat de senaste åren... Så utifrån den feedback jag får så får jag helt enkelt ta ställning till om jag vill ha mitt Spartan-diplom hard enough för att kämpa. Svårt för jag tror det inte är så enkelt att nöta hemma för sig själv då det inte finns någon annan än en själv som kan korrigera. Önskar det hade funnits en coach i närheten för då hade jag helt klart kunnat tänka mig att köra typ 1 pass i veckan med kb-teknik. Betty - du får öppna upp ner i Skåne!!!

För det jag tycker har varit det mest fantastiskt med helgen dvs alla underbara deltagare där vi tillsammans pushat och coachat varandra till att bli bättre. Jag kände direkt att jag utvecklats även om hjärnan till sist pyser över utav alla info och till sist kan man inget... Så stort tack till alla deltagare och till coacherna Chris, Betty, Johanna och Geir för denna helgen!!! Oavsett resultat är vi alla vinnare för att vi inte gav upp och genomförde eldprovet!!!

Bodde på Hotell Nostalgi mitt i ett bilmuseum... 


Bodde i Volvo-rummet... 

Hotellet låg fint i hamnen även om jag såg det bara för några minuter per dag

Fint hus där bl.a. Turistbyrån ligger 

Enter into the gym!

Snatch-testet - totalt 6 minuter...

Öva, öva, öva 




Våra coacher: Betty, Johanna, Chris och Geir

Jerk-testet i 6 minuter där jag var först ut tillsammans med Marie med 4 coacher stirrande



 Lite sällsynt vila för teorin är minimal. Tror vi hade typ en timme sammanlagt på två dagar...


Vi körde ett Activo-pass med Betty. Jättekul men som vanligt så ligger min puls så jäkla lågt. Ibland undrar jag om jag har någon... Ser ni mig? (Foto lånat utav Erik (en av deltagarna)).

Det obligatoriska gruppfoto där jag tyvärr inte hann byta till Spartan-tröjan!
(Foto lånat utav Geir).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...

Hur många burpees?