Hjärnspöken och en dålig vinnare!

Bloggerskans födelsedag idag och det ska ju firas med träning. Här kan du se hur jag firade ifjol: http://www.butterflytina.com/2012/12/varldens-basta-kalas-nagonsin.html Dock vet jag inte om det var det bästa beslutet för jag har kört rätt hårt i en vecka nu och kroppen vart trött. Men all träning är bra träning om du gör det med kvalite. Så jag fokuserade på de kroppsdelar som inte fått jobba så mycket och anpassade övningarna.

Hjälpte att jag hade med bästa Camilla och Rebeca. Camilla var vår guide då detta är hennes återkommande lördagspass och tur vart väl det för jag kände mig lite lost. Gillar inte riktigt när man typ ligger ovanpå varandra för att utföra en övning. Speciellt inte när man ska böka fram en matta, eller stepbräda, eller viktskivor etc. Dock är Functional Toning ett himla bra koncept med styrka och rörlighet så jag förstår varför man fastnar för det.

Fast tar nog ett par gånger att få flyt i det och tyvärr blev det inget flyt i dagens pass då musiken strulade m.m. Men hey så lätt ger jag inte upp. Nytt försök på nyårsafton - måste bara hitta en glitteroutfit :-) Dock dök gamla hjänspöken upp igår och idag på träning som måste bearbetas. Så det är bara att ta tjuren vid hornen... Vad jag menar? Jo att på detta lördagspass så är det många stammisar. Och innan passet stod de och "skojade" om att förra gången hade en rookie tagit en stammis-plats etc. Jag skriver skojar för det var egentligen på allvar för det märktes i hetsen att komma först in och säkra sin plats...

Men så är det ju på många pass och jag själv vet ju med mig att jag gillar en specifik plats på det passet etc. Det var mer att det tryckte på fel knapp idag och jag blev osäker och kände mig utanför. Det kastade mig tillbaka till när jag började träna 117 kilo tung och kände mig helt helt helt felplacerad och utanför. Just när man stod utanför salen och väntade på att komma in. Kändes som alla andra undrade va fan man gjorde där och hur det skulle gå för tjockisen. Dumheter för jag har lika stor rätt idag som då att ta plats men ibland är det som hjärnspökena är programmerade i hjärnan och utlöses utav specifika ord/lukter/scenarios. Ungefär som man är under hypnos och tror man är en kacklande höna på kommando :-)

Ett annat sådan spöke dök upp igår på cirkelpasset. Vi skulle värma upp med burpees och efter ett tag kom instruktören fram till mig och sa - gör så här och så visade hon att jag skulle hoppa. Blev nästan lite förnärmad för jag tycker att jamen numera gör jag ju burpees utan att kravla mig upp på ett knä i taget. Eller att när vi vid en station skulle kliva upp och ner på ett väldans högt trappsteg. Jag sa till träningskompisen Rebeca att tänk för ett år sedan kunde jag inte göra detta (var nämligen med på ett liknande pass på samma ställe). Då kom instruktören igen och pushade på mig att öka svårighetsgraden.

Efteråt murrade jag till Rebeca att jag tyckte det var "onödigt" med de kommentarerna. Och då säger denna kloka kvinnan något helt rätt till mig. "Hon vet ju inte vad du kunde innan eller inte. Och hon ser inga begränsningar i din kropp eller storlek utan snarare gör hon ju helt rätt som pushar dig till nästa nivå för att hon tror att du kan göra det." Så jäkla rätt och jag måste släppa det hela. Det vill säga jag måste börja utmana mig själv i att ta övningar jag i trygg i till nästa nivå och inte hela tiden play it safe. Jag har en annan kropp nu och en annan styrka. Dags att ta det till nästa nivå helt enkelt. För övrigt ska jag säga att det var en jätteduktig instruktör som jag gärna tränar för igen. Är redan inbokad på fler pass!

Och till sist dagens sista hjärnspöket som handlar om att jag är en dålig vinnare. Och alla spökena handlar om just självförtroende i träningsvärlden. Jag har kommit en otroligt lång väg men har en bit kvar att vandra. På julafton tränade jag i Lomma. Ett jättekul pass med massa glada människor. Det var två tävlingar under passet. Mitt in - jägarvila - vilket jag stod i nästan 3 minuter innan jag fick ge upp. Detta är ett nytt rekord för mig och det var inte många kvar när mina ben gav vika. Och sista tävlingen var plankan vilket jag vann med 5 minuter.

Dock och här kommer det... Innan plankan sa instruktörerna att vi fick stå på tå eller knä allt utifrån våra förutsättningar. De sista som var kvar var jag på knä och en vältränade kille på tå. Till sist gav han upp så jag vann. Men det kändes inte rätt för mig för han hade ju gjort det på tå och jag på knä. Även om jag aldrig klarat så länge på tå för det är rätt många kilon att hålla uppe i 5 minuter. Så jag sa att det var ju inte riktigt rätt men då sa en annan på passet "var nu inte en dålig vinnare". Hmm helt rätt för vi gjorde ju tävlingen utifrån våra förutsättningar medan jag bara ser svart/vitt i det sammanhanget och jämför enbart tekniskt korrekt utför med tekniskt korrekt. Om ni hänger med mig :-)

Så det har varit en lärorik träningsvecka där mer än kroppen har motionerats. Det är även hjärnan och självförtroendet som fått sig en omgång. Bra wake up call för just dessa spökena vill jag jobba extra mycket med nästa år. Fast mer om det i ett annat inlägg. Nu har jag en födelsedag att fira och vill inte ha några sura miner. Just nu soffhäng och ikväll ska maken överraska med 3-rätters någonstans i Lund - spännande!

Här kan ni se Jensen i "sitt hörn" i Lomma apropå det där med att paxa plats... Plankmästarinnan i sitt esse :-) Bilden är lånad utav Lomma träningens facebooksida.

Vinsten...

...var ett gratis pass så det har jag redan utnyttjat :-)

Kommentarer

  1. Grymt jobbat bruden, både för muskler och hjärna!!! Bra att tänka till och även ventilera när man själv hamnar i sin "lilla" värld i huvudet.
    Du Rockar bästa vinnaren!
    Kram Rebeca

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Rebeca det där snurret :-) Kram

      Radera
  2. Dessa hjärnspöken...men så bra att uppmärksamma dem så de kan bemästras. GRATTIS på födelsedagen i efterskott Tina! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag jobbar på det! Tack Nellie! Kram

      Radera
  3. Hjärnspöken är intressanta - och lärorika. Den största förändringen du har gjort det senaste året är att du SER dem som just hjärnspöken, du analyserar var de kom ifrån, du bearbetar din egen reaktion, du accepterar och går vidare. I stället för att skjuta undan och döva dem som du tidigare har gjort. Det är helt fantastiskt att få läsa om och jag lär mig mycket. Grattis, Tina!

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig i det där att känna sig fel och att andra ska tänka och tycka att man inte passar in. Spöken man måste jobba bort.....många gånger. Ses vi på BBC2014?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ibland poppar de upp när man minst anar... Nej tyvärr inte :-(

      Radera
  5. En sådan kämpe du är! Du ger dig aldrig och jag blir alltid så inspirerad och glad av att läsa din blogg.
    Grattis i efterskott.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

Varför är jag öppen med min Gastric Bypass?

Jag är tillbaka...