Recap utav Tjejmilen

Så nu när jag är hemma igen och har tillgång till en dator tänkte jag att jag skulle summera min upplevelse utav Tjejmilen - mitt livs första lopp och min livs första mil!!! Jag är så himla stolt över mig själv och gör mitt bästa för att verkligen ta in allt. Men måste ju påminna er och mig själv hur det hela började...

Det var ju i slutet på april detta året som jag deltog på Blogger Boot Camp i Stockholm och vann ett av Running Sweden priserna. Läs om min då något besvikelsefyllda upplevelse: http://www.butterflytina.com/2012/04/lopning-med-running-sweden.html. Så i slutet på maj tog jag mina första stapplande steg på träningsprogrammet. Om du glömt det så hittar du det inlägget här:
http://www.butterflytina.com/2012/05/min-livs-forsta-joggingrunda.html

Men nu tillbaka till helgens äventyr. I fredags så hängde Lotta och jag på låset för att hämta ut min nummerlapp och goodie bag. Trots det var kön redan lång och regnet öste ner. Men jag fick min livs första nummerlapp som jag nervöst bar runt på i ryggsäcken hela dagen medan vi shoppade lite. Laddade på fredagskvällen med thaimat (kyckling och lite ris) och med Nikes träningsevent på Clarion hotel (mer om det i ett annat inlägg).

Måste säga att jag fick till min uppladdning dvs bra mat i magen, en god natts sömn, en bra frukost på äggröra och bacon, druckit bra med vatten dagen innan och på morgonen men inte för nära inpå. Ingen träningsvärk eller skröfs med kroppen utan den kändes bra. Och på med bekväma kläder. Vid lunchtid åkte Lotta och jag till Karlaplan med tunnelbanan och hittade till tävlingsområdet på Gärdet.

Regnet öste ner, lerigt som tusan och massvis med folk. Vilket lättade lite då starten gick 13.00. Jag skulle inte starta förrän 14.15 så då passade jag på att käka en banan och fixa sista toabesöket i den långa raden utav BajaMajor :-) Bytade om till löparskorna och lämnade över ryggsäcken med överdragskläder till bästa Lotta. In i startfållan, uppvärmning med SATS och sen gick startskottet.

Jag är så jäkla stolt över hur jag genomförde loppet! Jag var totalt fokuserad och i min zon. Bara matade på steg för steg och försökte att inte bry mig om alla andra runt omkring. Dock kan jag bli jäkligt irriterad på att många deltagare som gick gjorde det i bredd och i vänsterfilen fast tydlig skyltning att gående ska hålla till höger. Men jag lyckades skaka det av mig direkt och bara återgå till att hitta min rytm, min takt och fokusera på min teknik och andning.

Banan var mycket mer backig än vad jag trott. Tänk på att jag övat i flacka Hjärup :-) Men det var kanske inte så dumt ändå att gå i backar i två veckor på Grekland... Mest kändes backarna i knäna speciellt utför. Men jag gick inte ett enda steg! Bara sprang och sprang. Ibland fortare ibland saktare men jag stannade inte. Inga toabesök eller vattendrickande bara ett steg efter det andra. Kollade av pulsklockan vid varje kilometerskylt och hejade på mig själv.

Helt genomblöt, lerig upp till knäna gick jag i mål på tiden 1:25:44 och det är jag himmelens stolt över!  Sprang första kilometern på lite över 7 minuter och det är rekord för mig. 5 kilometern avverkades på 42:30 och det är också rekord. Jag har ju bara tränat i 3 månader och första tiden var det 30 minuters pass med blandad jogg och snabb gång. Jag har aldrig tidigare ställt upp i ett lopp så allt var nytt för mig plus att jag inte sprungit en mil tidigare. Och att jag har ju lite junk in the trunk att släpa på :-)

Vet ni hur jäklar skönt det var att ta av sig de genomblöta kläderna (tydligen den regnigaste och lerigaste Tjejmilen någonsin och då måste jag springa...), trycka i sig ostkaka med sylt, dricka vatten och high-fiva med Lotta efter målgången? Inte att glömma att få av sig de blöta och leriga skorna och byta till torra strumpor och skor? Steppade  nämligen i en isvak vid 8 km så tårna domnade bort men bara att fortsätta....

Känner mig lite sliten i kroppen och har grym träningsvärk i låren (framsida och utsidan) plus att knäna är lite ömma. Och är hungrig hela tiden fast ändå inte på ett skumt sätt. Kommer jag göra det igen? Nej Tjejmilen skippar jag - been there done that liksom. Men fråga mig igen nästa år så kanske jag kan tänka mig att springa en mil igen... För jag kommer faktiskt fortsätta med löpningen men i min egen takt och på mina villkor :-)

Måste också tacka Running Sweden dvs Lisa som gav mig priset så jag inte hade något val att börja springa och till Deri som hjälpt mig med anmälan och träningsprogram! Tack till PT-Malou som peppat och övat teknik med mig! Ett enormt tack till Lotta som stötta mig i helgen! Tack till alla er därute som peppat och hejat! Och ett stort tack till mig själv för att jag aldrig ger upp!!!

In i startfållan nu med fina Running Sweden tröjan på...

Lottas första foto på en frusen, helt slut, vrålhungrig och galet glad bloggerska

Samlat mig lite och modellar lite...



 Fasiken vad jag är glad att det är över :-)

Lera, lera, lera 

Tiden

Har aldrig pushat mig så mycket och här är beviset

Kommentarer

  1. Du är så himla duktig! Jag sprang också mitt livs första lopp i år (Malmömilen) men jag pallade inte att springa hela vägen som du. Är SÅ imponerad av dig! Jätteduktigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Sara! Jag är väldigt stolt! Hoppas allt är bra med dig!

      Radera
  2. Jag som var skitnöjd över mina avklarade 5 km du har ju för 17 sprungit dubbelt så långt! Heja dig och grattis till ett väl genomfört lopp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är himla stolt och tänkte mjölka - jag har sprungit en mil - länge :-) Tack Heléne!

      Radera
  3. Ing-Marie i Åkarp3 september 2012 kl. 21:04

    Du ÄR fantastisk!! Så roligt att få läsa allt du delar med dig av. Läser... och gråter... lyckotårar! Även om inte grät av lycka när du sprang över mållinjen, så gjorde jag det nu (bara genom att läsa)!!! GRATTIS, otroligt bra kämpat! Du är BÄST!!

    kram /Ing-Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Ing-Marie tack så jättemycket för din fina kommentar!!! Ja jag njuter faktiskt fortfarande utav min bedrift är är fortfarande löjligt stolt :-) Ha det så bra! Kram

      Radera
  4. Härligt jobbat!! Det var verkligen inte trevligt att bli sådär blöt och lerig men GIVETVIS ska du göra det igen..=)
    Jag sprang i startgrupp 7 och jag förundrades över dessa som gick i vägen! (eller förbannades)visst är det konstigt att man inte visar mer respekt för de som verkligen jagar en tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja blev så trött på rent ut sagt kärringar i alla åldrar som gick i bredd, till vänster, stod och pratade i telefon och jag vet inte allt. Antingen ställer du upp för att ta dig runt så snabbt som möjligt eller för att bara gå men följ då reglerna för sjutton!!!

      Radera
  5. Grattis, sprang också och det värsta var lervällingen efter mål
    Visst har vi varit duktiga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jisses vilken lergrop det var! Ja det var vi verkligen!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass