Slut i rutan!

Alltså det här med att hålla sig till matplanen och inte känsloäta gör mig totalt slut i rutan. Huvudet värker, kroppen är trött, psyket är slitet och jag vill helst bara ligga hemma i sängen i fosterställning. Jag känner mig helt enkelt lite skör. Tänker inte ge upp and give in men yikes detta tar all mental kraft som finns att uppbåda i denna knopp och kropp. Fast för första gången i mitt liv tänker jag inte lämna över känslorna till maten och äta mig lugn. Jag fixar detta men kanske ska lyssna lite på kroppen och ta det lugnt...