Dag 52 - Out of control!
De senaste veckorna har varit tuffa eller egentligen de senaste månader. Inte tuffa på hemmaplan för där har jag ju världens bästa maken. Nej utan det stället man tillbringar vardagarna på. Det stället som ger en pengar för den tiden för att man ska kunna ha tak över huvudet och mat på bordet liksom. Jobbar på att lösa situationen men sådant tar tid. Samt tålamod som är en av mina svagare sidor :-) Många av de kollegor jag stått närmast har slutat och i veckan sa två till upp sig...
Lägg till 3 lingonperioder under 7 veckor som oroar och tar musten ur mig. Börjar på allvar tro att jag kommit in i förklimakteriet. Kan det stämma vid 41 år? Plus makens värsta månad i livet typ med dubbla pencillinkurer, cortison, diverse akut-, doktor- samt tandläkarbesök. Och formen har inte varit på topp dvs energin. Sista två veckorna har jag precis orkat släpa mig till jobb och gymmet. Medans min största fallgrop as always kosten har gått åt skogen. Det märks på många sätt - orolig mage, svullen, ännu mindre energi, viktuppgång, snurr i huvudet m.m.
Denna veckan har det varit många funderingar och jag började på ett megalångt inlägg här i bloggen igår. Ibland bra att lufta sina tankar i skriven form tycker jag. Plus ha maken som är bästa bollplanket. Efter alla funderingarna så vaknade jag i morse beslutsam att nej nu jäklar får det vara nog. Visst det jag enda kan veta med säkerhet är att fler svackor kommer här i livet men nu får jag ta tag i denna. Vill inte att det ska sluta med +18 kilo och träningen på hyllan som förra gången jag hade en major jobbsvacka. För min professionella roll är otroligt viktigt för mig. Jag vill känna att det jag gör bidrar, att jag utmanas och utvecklas.
Är väl som alltid med ens livspussel dvs när en stor bit haltar så påverkar det andra bitar. Och min första pusselbit som krashar när jag krisar är kosten. Framförallt jag tar till min snuttefilt dvs SOCKER. Men nu är det dags att dra i handbromsen rejält. För jag har ingen kontroll längre!!! Det eskalerar för varje dag som går och vi pratar inte om en chokladbit. Vi pratar om mängder. Därför blir det sockerstopp fram till Frankrike först. Det är 36 dagar tills vi åker så maken och jag har gjort en pakt. Fram till dess så är det fokus på bra kost och träning där socker/snask inte har någon plats. Vi gör detta tillsammans för att vara i bästa möjliga form till cyklingen.
Dock har det hjälpt jättemycket med PT Online och coach Olga. Nä inget kul att läsa hennes feedback på min kost de senaste veckorna:-) Men hey jag står i alla fall för vad jag gjort. Och om jag inte haft detta så hade jag ju spårat ur ännu mera. Nu har jag ändå haft en plan att följa som håller mig någorlunda på banan de senaste veckorna. Fast allt är inte gloom... Jag har väldigt nöjd med att jag inte är så kräsen längre utan vågat testa så många nya rätter och recept från Mammafitness. Många har varit väldigt goda och jag har fått mer kläm på hur mycket jag bör äta för att hålla mig mätt i förhållande till min träning.
Det sistnämnda är jag också himlans nöjd med. Jag är starkare och rörligare än någonsin. Jag ser min utveckling i vilka vikter jag kan köra med eller vilka övningar jag klarar av. Plus krämporna är mindre med hälen, axeln och svanskotan. Så stolt! Jag har inte missat ett träningspass och genomfört varenda till max! Har även kommit igång hyfsat med pendelcyklingen till jobb igen även om jag bangar när det regnar för mycket. Men jag känner mig starkare på cykeln tom maken vart imponerad häromdagen när vi cyklade hem tillsammans. Tidigare har han varit haren och jag har fått kämpa. Inte nu längre. Jag har mycket bättre flås, starkare ben och vågar framför allt ta i för jag vet att jag orkar. Härligt!
Kost: Enligt plan bla en jättegod kikärtssoppa och ikväll räkor med ris.
Träning: Intervaller på crosstrainern hemma plus lite rörlighetsträning.
Mentalt: Beslutsam och jag ska göra detta!
Lägg till 3 lingonperioder under 7 veckor som oroar och tar musten ur mig. Börjar på allvar tro att jag kommit in i förklimakteriet. Kan det stämma vid 41 år? Plus makens värsta månad i livet typ med dubbla pencillinkurer, cortison, diverse akut-, doktor- samt tandläkarbesök. Och formen har inte varit på topp dvs energin. Sista två veckorna har jag precis orkat släpa mig till jobb och gymmet. Medans min största fallgrop as always kosten har gått åt skogen. Det märks på många sätt - orolig mage, svullen, ännu mindre energi, viktuppgång, snurr i huvudet m.m.
Denna veckan har det varit många funderingar och jag började på ett megalångt inlägg här i bloggen igår. Ibland bra att lufta sina tankar i skriven form tycker jag. Plus ha maken som är bästa bollplanket. Efter alla funderingarna så vaknade jag i morse beslutsam att nej nu jäklar får det vara nog. Visst det jag enda kan veta med säkerhet är att fler svackor kommer här i livet men nu får jag ta tag i denna. Vill inte att det ska sluta med +18 kilo och träningen på hyllan som förra gången jag hade en major jobbsvacka. För min professionella roll är otroligt viktigt för mig. Jag vill känna att det jag gör bidrar, att jag utmanas och utvecklas.
Är väl som alltid med ens livspussel dvs när en stor bit haltar så påverkar det andra bitar. Och min första pusselbit som krashar när jag krisar är kosten. Framförallt jag tar till min snuttefilt dvs SOCKER. Men nu är det dags att dra i handbromsen rejält. För jag har ingen kontroll längre!!! Det eskalerar för varje dag som går och vi pratar inte om en chokladbit. Vi pratar om mängder. Därför blir det sockerstopp fram till Frankrike först. Det är 36 dagar tills vi åker så maken och jag har gjort en pakt. Fram till dess så är det fokus på bra kost och träning där socker/snask inte har någon plats. Vi gör detta tillsammans för att vara i bästa möjliga form till cyklingen.
Dock har det hjälpt jättemycket med PT Online och coach Olga. Nä inget kul att läsa hennes feedback på min kost de senaste veckorna:-) Men hey jag står i alla fall för vad jag gjort. Och om jag inte haft detta så hade jag ju spårat ur ännu mera. Nu har jag ändå haft en plan att följa som håller mig någorlunda på banan de senaste veckorna. Fast allt är inte gloom... Jag har väldigt nöjd med att jag inte är så kräsen längre utan vågat testa så många nya rätter och recept från Mammafitness. Många har varit väldigt goda och jag har fått mer kläm på hur mycket jag bör äta för att hålla mig mätt i förhållande till min träning.
Det sistnämnda är jag också himlans nöjd med. Jag är starkare och rörligare än någonsin. Jag ser min utveckling i vilka vikter jag kan köra med eller vilka övningar jag klarar av. Plus krämporna är mindre med hälen, axeln och svanskotan. Så stolt! Jag har inte missat ett träningspass och genomfört varenda till max! Har även kommit igång hyfsat med pendelcyklingen till jobb igen även om jag bangar när det regnar för mycket. Men jag känner mig starkare på cykeln tom maken vart imponerad häromdagen när vi cyklade hem tillsammans. Tidigare har han varit haren och jag har fått kämpa. Inte nu längre. Jag har mycket bättre flås, starkare ben och vågar framför allt ta i för jag vet att jag orkar. Härligt!
Kost: Enligt plan bla en jättegod kikärtssoppa och ikväll räkor med ris.
Träning: Intervaller på crosstrainern hemma plus lite rörlighetsträning.
Mentalt: Beslutsam och jag ska göra detta!
Kommentarer
Skicka en kommentar