Dag 67 - Nystart!
Fick en kommentar häromdagen på bloggen att det "var kul att jag delade med mig utav både det positiva och negativa". Och att det kändes "som många andra bloggare bara skriver om det positiva". Tack Ulrika! Visst finns det en blandning utav bloggare men jag tror många börjar t.ex. att blogga när de startar ett viktminskningsprojekt/hälsoresa. Efter ett par veckor sinar inläggen och då brukar det inträffa samtidigt som när det inte går så strålande längre...
Jag gör mitt bästa för att blogga om hur min hälsoresa - både på gott och ont. Dels för att dela med mig till andra i samma situation och dels som min egna dagbok. Vissa dagar känns det som inget är omöjligt, vissa dagar är det jäkligt kämpigt och det känns som allt går åt skogen, vissa dagar sätter jag upp nya mål för att bryta dem nästa och vissa dagar är det bara en helt vanlig dag där livet rullar på. Ibland blir jag trött på mig själv och ibland skrattar jag åt alla mina projekt. Va fasiken igår bloggade jag om att inte äta socker fram till Frankrike för att tre dagar senare sitta med handen i godispåsen bokstavligen...
Men det är väl så det är - livet. Det går hit och dit. Ena dagen ska man ta sig till A för att nästa dag väljer man C istället. Tror inte jag är så ensam om detta även om det kan verka väldigt hattigt. Tror snarare att det är igenkännande eller det hoppas jag för även om jag vill vara speciell så vill jag inte vara så speciell :-) Fast ibland undrar jag hur hjärnan funkar för ena dagen är jag så övertygad om att nu jäklar för att nästa dag tänkt amen lite gotter skadar ju inte... Hur funkar ni? Hoppar ni också på t.ex. utmaningar att köra plankan varje dag i 30 dagar för att dag 4 hoppa över och när det är dag 22 så är det - plankan what?
För mig är midsommardagen lite som 1 januari dvs alldeles utmärkt för en nystart. Har haft en alldeles för lång period utav helt felaktiga val. Det känns i hela kroppen och syns. Börjar närma mig 90 kilos sträcket igen och det är bara inte okej! Nu väljer jag att ta itu med hårdhandskarna för att komma tillbaka på banan annars kommer det barka käpp rakt åt helvetet. Det är dags och nu finns inga ursäkter. Jo jag vet men tanke på vad jag skrivit här ovan så kan du ju nu tänka att jaha ska hon nu köra hårt i 3 dagar för att sedan...
Den som lever får se men jag är övertygad att nu är det dags. Kommer inte lista exakt att jag ska göra si eller så här. Fast jag vet ju innerst inne vad som funkar för mig och det är nolltolerans mot det vita sockret. Detta kommer bli viktigare än någonsin för att jag ska "överleva" mitt nya jobb som jag startar om 5 veckor. Så det är bara att följa "Olgas program" vad det fäller kost och träning plus igår hängde jag på mig stegräknaren igen. Har märkt att den där vardagsmotionen har sakta men säkert försvunnit. Inga krav på 10 000 steg per dag utan mer nu är det dags att step it up. Hänger du med?
Kost: Grönt som en gräsmattan
Träning: Vilodag från gymmet men har varit ute och luftat stegräknaren
Mentalt: Nu jäklar...
Jag gör mitt bästa för att blogga om hur min hälsoresa - både på gott och ont. Dels för att dela med mig till andra i samma situation och dels som min egna dagbok. Vissa dagar känns det som inget är omöjligt, vissa dagar är det jäkligt kämpigt och det känns som allt går åt skogen, vissa dagar sätter jag upp nya mål för att bryta dem nästa och vissa dagar är det bara en helt vanlig dag där livet rullar på. Ibland blir jag trött på mig själv och ibland skrattar jag åt alla mina projekt. Va fasiken igår bloggade jag om att inte äta socker fram till Frankrike för att tre dagar senare sitta med handen i godispåsen bokstavligen...
Men det är väl så det är - livet. Det går hit och dit. Ena dagen ska man ta sig till A för att nästa dag väljer man C istället. Tror inte jag är så ensam om detta även om det kan verka väldigt hattigt. Tror snarare att det är igenkännande eller det hoppas jag för även om jag vill vara speciell så vill jag inte vara så speciell :-) Fast ibland undrar jag hur hjärnan funkar för ena dagen är jag så övertygad om att nu jäklar för att nästa dag tänkt amen lite gotter skadar ju inte... Hur funkar ni? Hoppar ni också på t.ex. utmaningar att köra plankan varje dag i 30 dagar för att dag 4 hoppa över och när det är dag 22 så är det - plankan what?
För mig är midsommardagen lite som 1 januari dvs alldeles utmärkt för en nystart. Har haft en alldeles för lång period utav helt felaktiga val. Det känns i hela kroppen och syns. Börjar närma mig 90 kilos sträcket igen och det är bara inte okej! Nu väljer jag att ta itu med hårdhandskarna för att komma tillbaka på banan annars kommer det barka käpp rakt åt helvetet. Det är dags och nu finns inga ursäkter. Jo jag vet men tanke på vad jag skrivit här ovan så kan du ju nu tänka att jaha ska hon nu köra hårt i 3 dagar för att sedan...
Den som lever får se men jag är övertygad att nu är det dags. Kommer inte lista exakt att jag ska göra si eller så här. Fast jag vet ju innerst inne vad som funkar för mig och det är nolltolerans mot det vita sockret. Detta kommer bli viktigare än någonsin för att jag ska "överleva" mitt nya jobb som jag startar om 5 veckor. Så det är bara att följa "Olgas program" vad det fäller kost och träning plus igår hängde jag på mig stegräknaren igen. Har märkt att den där vardagsmotionen har sakta men säkert försvunnit. Inga krav på 10 000 steg per dag utan mer nu är det dags att step it up. Hänger du med?
Kost: Grönt som en gräsmattan
Träning: Vilodag från gymmet men har varit ute och luftat stegräknaren
Mentalt: Nu jäklar...
Du är en kämpe, så fortsätt att kämpa / Kram M
SvaraRaderaTack Margaretha - ditt pepp betyder mycket för mig!!!
Radera