Har aldrig hänt förr...

... att jag har varit hemma en hel vecka från jobb eller skola i mitt liv. Inte ens när jag har opats för blindtarmen, eller när lillebror har varit sjuk, eller när pappa gick bort eller hur dåligt jag än har mått. Kanske lite idoti men då har ju jobbet också varit en flyktväg.

Numera lyssnar jag verkligen på min kropp. Men idag är också första dagen jag inte har feber sedan i söndags och första dagen jag inte blir svimfärdig av att sitta upp i soffan. Så det har inte ens varit tänkbart att släpa sig till jobbet. Vill inte heller sprida smittan bland kollegorna för då kanske den kommer tillbaka till mig igen.

Det finns alltså hopp men det blir ingen rugby imorgon med ABC. Kanske åka förbi och titta men inte att delta. Tur för de andra deltagarna för jag hade nog glänst på rugbyplanen eller not...