Något vi inte pratat om på länge
Igår reflekterade jag över en sak som inte diskuterats på ett tag i denna bloggen nämligen sockersug, nedräkning till sockerdagar, "uppräckning" av antal sockerfria månader etc. Anledningen är att igår var det ju den 28 sep och det är exakt 3 månader tills jag fyller år. Den dagen har jag satt upp som ett riktmärke för eventuell sockerdag. Detta betyder också att jag varit sockerfri i över 3 månader.
Tror inte jag kommer köra 5 dagar i sträck (eller 4 som det blev sist) och min prioritering kommer se annorlunda ut baserad på förra gångens lärdom. Men tror det blir lite tårta på min dag och dessert på nyår. Plus lite godis för the heck of it. Eller inte för vad sjutton vet jag som händer just det och vad jag känner för. Jag håller det öppet helt enkelt.
Det jag vet är följande:
För första gången i mitt liv har jag inget direkt sockersug och det har aldrig inträffat i mitt snart 39-åriga liv. Kommer ju ihåg hur jag knapprade sockerbitar, drack oboy med betoningen på oboy, käkade kalaspuffar och frysta kanelbullar, smögåt godis och choklad - allt jag kunde komma över i rasande tempo när jag var väldigt liten. Och det beteendet har jag alltid levt med.
Inte längre och det är himla skönt! Är övertygad om att det beror på min kostomläggning dvs mycket mindre kolisar och mer fett/protein. Och jag märker direkt när jag käkar något kolhydratstinnt att då kommer ett litet sug smygande. Men det är kanske knappa 5% utav hur det har varit tidigare och går över relativt snabbt.
Plus att jag faktiskt också jobbar mycket med mitt beteende och hur jag reagerar på olika situationer. Jag äter tex inte längre mina känslor och stress. Då använder jag träningen till utlopp och jag älskar det. Vidare så ja jag faller dit och käkar pizza eller pommes eller rostmackor eller chips någon gång. Men det är inte varje vecka och det är mycket jag undviker helt såsom socker, släta bullar, ostbågar, frukt, coca-cola, chokladmjölk mina sk triggers.
Men framför allt så älter jag inte längre när jag äter det utan jag get over it! Dvs ja jag åt då får jag står för det och sköta kosten bättre vid nästa dag. Varken mer eller mindre. Jag använder inte mig själv som en slagpåse för eventuella misstag för att just den dagen åt jag en rostad fullkornsmacka med ekologiskt Bregott och till det dricker jag vatten. Aldrig mer för det enda det leder till är att jag vill tröstäta och det är ju ett steg i rätt riktning - not.
Och jag sätter det i perspektiv. Tänk så jäkla långt jag har kommit!!! Innan var det vitt bröd med konstgjort margarin med sockersötad marmelad med varm chokladmjölk till. Och jag kunde äta 6 st mackor i ett nafs och ändå vara hungrig. Nu äter jag till 95% bra mat dvs rena produkter, närodlat, ekologiskt, bra fetter. Och till 5% så syndar jag enligt vad jag anser vara acceptabelt (dvs inget socker men kanske pommes). Detta är en av mitt livs största segrar och jag är jäkligt stolt över min prestation!
Jag säger till mig själv: Bra jobbat tjejen and keep it up!!!
Tror inte jag kommer köra 5 dagar i sträck (eller 4 som det blev sist) och min prioritering kommer se annorlunda ut baserad på förra gångens lärdom. Men tror det blir lite tårta på min dag och dessert på nyår. Plus lite godis för the heck of it. Eller inte för vad sjutton vet jag som händer just det och vad jag känner för. Jag håller det öppet helt enkelt.
Det jag vet är följande:
För första gången i mitt liv har jag inget direkt sockersug och det har aldrig inträffat i mitt snart 39-åriga liv. Kommer ju ihåg hur jag knapprade sockerbitar, drack oboy med betoningen på oboy, käkade kalaspuffar och frysta kanelbullar, smögåt godis och choklad - allt jag kunde komma över i rasande tempo när jag var väldigt liten. Och det beteendet har jag alltid levt med.
Inte längre och det är himla skönt! Är övertygad om att det beror på min kostomläggning dvs mycket mindre kolisar och mer fett/protein. Och jag märker direkt när jag käkar något kolhydratstinnt att då kommer ett litet sug smygande. Men det är kanske knappa 5% utav hur det har varit tidigare och går över relativt snabbt.
Plus att jag faktiskt också jobbar mycket med mitt beteende och hur jag reagerar på olika situationer. Jag äter tex inte längre mina känslor och stress. Då använder jag träningen till utlopp och jag älskar det. Vidare så ja jag faller dit och käkar pizza eller pommes eller rostmackor eller chips någon gång. Men det är inte varje vecka och det är mycket jag undviker helt såsom socker, släta bullar, ostbågar, frukt, coca-cola, chokladmjölk mina sk triggers.
Men framför allt så älter jag inte längre när jag äter det utan jag get over it! Dvs ja jag åt då får jag står för det och sköta kosten bättre vid nästa dag. Varken mer eller mindre. Jag använder inte mig själv som en slagpåse för eventuella misstag för att just den dagen åt jag en rostad fullkornsmacka med ekologiskt Bregott och till det dricker jag vatten. Aldrig mer för det enda det leder till är att jag vill tröstäta och det är ju ett steg i rätt riktning - not.
Och jag sätter det i perspektiv. Tänk så jäkla långt jag har kommit!!! Innan var det vitt bröd med konstgjort margarin med sockersötad marmelad med varm chokladmjölk till. Och jag kunde äta 6 st mackor i ett nafs och ändå vara hungrig. Nu äter jag till 95% bra mat dvs rena produkter, närodlat, ekologiskt, bra fetter. Och till 5% så syndar jag enligt vad jag anser vara acceptabelt (dvs inget socker men kanske pommes). Detta är en av mitt livs största segrar och jag är jäkligt stolt över min prestation!
Jag säger till mig själv: Bra jobbat tjejen and keep it up!!!
Kommentarer
Skicka en kommentar