Stress och ångest över..

  • alla kilon som samlats på kroppen igen. Typ 10 kilo det senaste halvåret!
  • att jag inte kan sluta äta strunt
  • att jag inte kan stoppa mitt beteende
  • deppigheten och känslan av offer/tycka synd om/hopplöshet tagit över min kropp och hjärna
  • att min hjärna är så knäpp - ena sekund fast besluten och i nästa inte ens i närheten
  • vad vågen visar och hur kroppen känns
  • att inte ha någon inspiration att blogga
  • att inte känna sig bekväm i sin egna kropp
  • att jag aldrig lär mig att jag kan inte äta som andra eller snarare att jag äter ju inte som andra. Ja vissa kan äta en chokladkaka och vara nöjd men det är ju inte jag. Snarare 10 chokladkakor senare tar jag en kort paus innan jag sätter igång igen...
  • kläder som inte passar eller sitter tajt
  • att jag en vacker dag ska äta ihjäl mig
  • att inte riktigt orka med mina vänner
  • att ha tappat orken för kroppen är i sockerkoma och ska släpa på extra vikt igen
  • att jag inte skött träning som jag vill och mår bäst av
  • förkylningar, magsjukor och allergier avlöser varandra - tar det aldrig slut?
  • min jobbsituation
  • att jag inte kommit gång ordentligt med cykelpendlingen och cykelsemestern tickar närmare
  • att jag inte orkat bry mig om vårt hus som gror igen eller min egen kropp. Tänker tur jag är gift så jag kan raka benen nästa höst eller nåt...
  • att övningar som jag började behärska nu är tuffa igen pga alla kilon
  • att nu är värmeutslagen tillbaka - mellan brösten och armhålorna pga extra fett
  • att jag skäms över att jag lagt på mig så mycket igen. Är jobbigt, genant och pinsamt :-( Vill helst stänga in mig, inte träffa någon och fortsätta äta...
  • att känna stress och ångest över allt!
Samtidigt så känner jag mer och mer att nu är jag trött på detta. It is what it is - get over it. Det räcker och det gäller att börja gräva sig upp ur gropen igen. På onsdag sätter jag igång och skönt igår med insikten att: skit i vad vågen visar - du ska bara fokusera på att sköta kosten och träningen i 12 veckor. Vad som försvinner eller inte försvinner från kroppen är en annan sak. Jag ska bara se till att äta enligt kommande kostschema - stick with the program!

Fick oväntad inspiration från en repris utav ett Masterchef-avsnitt på dumburken. En deltagare sa: "Get busy living, or get busy dying." Citat från denna film. Så sant! Jag kan fortsätta på denna banan och resultat blir faktiskt min död. Ja det kan låta drastiskt men det är så det känns när ens matberoende tar över kropp och knopp. Eller så ser jag till att motivera mig själv att välja livet. Att aldrig ge upp trots nattsvarta hål. Det är dags att återta makten och att sysselsätta sig med att förändra till det bättre än att trösta sig med skit och mår ännu sämre.

Kommentarer

  1. Det finns ju en hel del kopplingar mellan olika grejer om man läser igenom ditt inlägg så jag tror att du är på god väg - men behöver den sparken i rumpan som du får av ditt kommande kostschema. Lycka till - och STICK with the program!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp det finns det! Tack Pernille för ditt pepp!

      Radera
  2. Heja dig Tina - du är fantastisk / Kram M

    SvaraRadera
  3. Nu sätter du igång och gräver dig ut diket Tina! Spana in frågan på min blogg idag, den kanske kan ge dig inspiration. :) STOOOOOR KRAM

    SvaraRadera
  4. Många gånger när något går snett eller på annat sätt är påfrestande är det lätt att vända sig till t ex mat. Jag hoppas därför att det som är runtomkring snart löser sig eller i alla fall börjar lösa sig så att du kan koncentrera dig mera och mera helhjärtat på din kropp.
    Det är svårt, det är tufft men du är på god väg vännen. Ge inte upp! Stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp jag med Alice och svaret är jobb... Men nu kör jag för fullt igen med ny fokus! Tack för ditt pepp! Kram

      Radera
  5. Känner igen mej i så mycket av det du skriver...Om några dar är du på g igen-tror Olga kommer köra hårt med dej och kanske behövs strukturen?Jag har lätt att tappa fokus när en förändring är på väg,om jag tex bestämmer mej för sockerfri månad from mån så vräker jag i mej fram tills dess-som separationsångest eller nåt?!Du är stark Tina,du kommer ta dej upp igen,och när du är inne i bra rutiner igen kommer det bara rulla på...Kör så det ryker!!!/L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket L och visst är det skönt att veta att man inte är själv!

      Radera
  6. Tufft, ingen är värd att må så. Funderat på att släppa taget om din eviga jakt & fokus på mat & träning mm & istället göra något helt annat & fokusera på det inre - tex genom terapi hitta grunden till allt & få ett förhållningssätt till att hitta balansen i ditt liv. Oavsett - lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte riktigt vad du menar med eviga jakt & fokus när bloggen handlar just om min hälsoresan dvs det är ju urval i mitt liv som behandlas här och långt ifrån allt. Och tror mig jag har aldrig jobbat så hårt med mina tankar och inre någonsin därav reflektionen i bloggen. Utan jag fortsätter med att hitta balansen i mitt liv i en salig blandning och det är det jakten handlar om.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

12 veckor med Itrim

Hur många burpees?

5 månader sedan min Gastric Bypass