Fortsätt till huvudinnehåll

Att säga hejdå!

När jag promenerar på luncherna så brukar tankarna poppa upp. Igår var det något som slog mig. Att våga släppa taget om det förflutna är svårt. Men om man inte gör det kan man då leva i nuet? Och kan man då skapa sig en framtid? Jag lever nog mycket i rädslan att återgå till hur det var då. Det vill säga rädslan att gå upp alla kilon, att sluta träna, att leva på skräpmat och socker, att må dåligt, att ha ont, att vara orkeslös, att...

Men om jag inte släpper den rädslan kan jag då egentligen gå vidare? Om jag ältar och analyserar för mycket kan jag då njuta av mitt liv så som det är idag? Eller så som det kommer bli imorgon? Är jag idag verkligen samma människa som jag var för 1/3/8 år? Har jag inte kommit längre än så? Har jag inte jobbat som tusan på att bryta gamla mönster och skapa nya? När är jag då klar och trygg i "min förvandling"?

Jag brukar säga till andra när de hänger sig fast i situationer/beteenden/vad någon sagt: "bara släpp det" och "lägg inte energi på det". Är det inte dags då att lyda sina egna goda råd fru Jensen? För om jag lägger så mycket energi vid att hålla fast då tar det ju energi från andra saker som är bra mycket mer positiva. Visst kommer jag trilla ner i en grop här och där - det är livet. Men jag är ju en helt annan människa idag. Jag tänker och agerar annorlunda. Jag prioriterar annorlunda. Jag mår annorlunda. Jag är annorlunda!

Ja jag har mitt bagage och ryggsäck men vem har inte det? Hallå jag har kommit så långt på min resa att det är inte ens lönt att titta i bakspegeln längre. Det är det förflutna. Idag är idag och imorgon är imorgon. Vem vet vad för spännande saker som väntar då? Jag är ju inte min vikt eller min byxstorlek eller X antal träningspass/veckan. Jag är inte en fd tjockis eller mitt sockerberoende eller en soffpotatis.

Jag är inte längre rädd att bli så stor igen som jag var för idag lever jag ett helt annat liv. Jag är jag! Jag är ju Tina. Jag har ett sockerberoende men jag är inte det. Förstår ni vad jag menar? Att ofta säger man jag är diabetiker men är det din egentliga identitet eller "bara" en sjukdom som du har? Jag har varit en överviktig och inaktiv person men det är ju inte min identitet idag. Tina idag är:

  • en aktiv, sund och hälsosam människa
  • en individ med livsglädje och omtänksamhet om andra
  • en person som gillar att laga mat och som oftast gör väldigt bra matval
  • en som triggas utav socker men som kan hantera det
  • som mår bra av frisk luft och gillar att promenera och cykla
  • en människa som älskar livet
  • en lugnare och trygg själ som lyssnar på sin kropp, sin knopp och sitt hjärta
  • en positiv, pigg och färgstark person som tar plats
  • en kvinna i sina bästa år och som är rätt så välbehållen :-)
  • en person som älskar att träna
  • en människa som kan inspirerar andra
  • en helt unik individ
  • ...

Idag är det dags att säga hejdå till det som varit. Idag är det dags att säga hejdå till Tina anno 2005. Idag är det dags att säga hejdå till att vara rädd. Idag är det dags att säga hejdå till identiteten utav övervikt och sockerberoende. Idag är det dags att säga hej till "dagens Tina". Idag är det dags att säga hej till att fortsätta att vara aktiv och hälsosam. Idag är det dags att säga hej till förbättringar kroppsligt och knoppsligt med utgångsläge idag. Idag är det dags att säga hej till nuet och framtiden. Idag är det dags att säga hej till mig själv som den suveräna människa jag är!

Kommentarer

  1. Du funderar inte på att skriva en bok? Kloka ord som jag nog ska läsa igen!

    kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojdå nä det har jag inte funderat på - har du ett bra förlag i tanke? Kram!

      Radera
  2. Med de orden kan du inte misslyckas.
    Bra skrivet.
    Eva

    SvaraRadera
  3. Hej levnadsglada Tina! :) Du och Sara Rönne delar förstaplatsen, mest kloka kvinna. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack fina Nellie - du är uppe med oss på pallen :-) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dag 70 - Förlängt abonnemang på Mamma Fitness

Idag förlängde jag mitt abonnemang på PT Online och Mamma Fitness Sweden. Har tänkt på det ett tag och pratat igenom med maken. Jag trivs ju så himla bra med träningspassen som Olga planerar till mig, receptbanken är suverän, jag får bra feedback/pepp plus jag behöver ha koll på kostintaget samt vikten (på ett lagom sätt). Sen att jag inte har kunnat hålla tassarna ifrån socker är ju en annan sak - då kan man ju inte skylla på någon annan att resultaten uteblir. Jag signade upp för 6 månader så då blir det till mitten på januari ungefär. Speciellt bra när jag kommer börja nytt jobb i slutet på juli för då brukar man ju ha svårt att behålla rutiner etc.

Kost: Gröna vågen...
Träning: Cykelpendling och promenad
Mentalt: Lite seg men glad. Börja kännas att man behöver semester :-)

Kassar, matlagning och stålplattor!

Jag är nu inne på min fjärde vecka med Viktväktarna och jag är väldigt positivt överraskad. Självklart är den stora boosten att stålplattan visar på viktminskning. Hittills 3,6 kg ner och imorgon är det dags för nästa invägning. Följ mig på Instagram så får du ta del av resultatet :-) Men jag vågar liksom inte hoppas på något resultat eller ha några förväntningar. Känner dock hur kroppen förändras och blir mindre här och där. Hoppas bara jag har styrkan och motivationen att fortsätta om ett bakslag skulle komma.

Men jag har bestämt med mig själv att jag fortsätter denna vägen hela abonnemangstiden dvs till november oavsett. För det kommer gå upp och ner och detta kommer ta tid. Påminn mig om detta när jag surar över uteblivna resultat... Jag får även jobba mycket med hjärnspökena att jo det går att äta så mycket mat om du gör bra val och samtidigt gå ner i vikt. Men det är en tankevurpa för mig och något jag får påminna mig själv om flera gånger per dag.

Fast å andra sidan är ju det j…

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…