Fortsätt till huvudinnehåll

Att säga hejdå!

När jag promenerar på luncherna så brukar tankarna poppa upp. Igår var det något som slog mig. Att våga släppa taget om det förflutna är svårt. Men om man inte gör det kan man då leva i nuet? Och kan man då skapa sig en framtid? Jag lever nog mycket i rädslan att återgå till hur det var då. Det vill säga rädslan att gå upp alla kilon, att sluta träna, att leva på skräpmat och socker, att må dåligt, att ha ont, att vara orkeslös, att...

Men om jag inte släpper den rädslan kan jag då egentligen gå vidare? Om jag ältar och analyserar för mycket kan jag då njuta av mitt liv så som det är idag? Eller så som det kommer bli imorgon? Är jag idag verkligen samma människa som jag var för 1/3/8 år? Har jag inte kommit längre än så? Har jag inte jobbat som tusan på att bryta gamla mönster och skapa nya? När är jag då klar och trygg i "min förvandling"?

Jag brukar säga till andra när de hänger sig fast i situationer/beteenden/vad någon sagt: "bara släpp det" och "lägg inte energi på det". Är det inte dags då att lyda sina egna goda råd fru Jensen? För om jag lägger så mycket energi vid att hålla fast då tar det ju energi från andra saker som är bra mycket mer positiva. Visst kommer jag trilla ner i en grop här och där - det är livet. Men jag är ju en helt annan människa idag. Jag tänker och agerar annorlunda. Jag prioriterar annorlunda. Jag mår annorlunda. Jag är annorlunda!

Ja jag har mitt bagage och ryggsäck men vem har inte det? Hallå jag har kommit så långt på min resa att det är inte ens lönt att titta i bakspegeln längre. Det är det förflutna. Idag är idag och imorgon är imorgon. Vem vet vad för spännande saker som väntar då? Jag är ju inte min vikt eller min byxstorlek eller X antal träningspass/veckan. Jag är inte en fd tjockis eller mitt sockerberoende eller en soffpotatis.

Jag är inte längre rädd att bli så stor igen som jag var för idag lever jag ett helt annat liv. Jag är jag! Jag är ju Tina. Jag har ett sockerberoende men jag är inte det. Förstår ni vad jag menar? Att ofta säger man jag är diabetiker men är det din egentliga identitet eller "bara" en sjukdom som du har? Jag har varit en överviktig och inaktiv person men det är ju inte min identitet idag. Tina idag är:

  • en aktiv, sund och hälsosam människa
  • en individ med livsglädje och omtänksamhet om andra
  • en person som gillar att laga mat och som oftast gör väldigt bra matval
  • en som triggas utav socker men som kan hantera det
  • som mår bra av frisk luft och gillar att promenera och cykla
  • en människa som älskar livet
  • en lugnare och trygg själ som lyssnar på sin kropp, sin knopp och sitt hjärta
  • en positiv, pigg och färgstark person som tar plats
  • en kvinna i sina bästa år och som är rätt så välbehållen :-)
  • en person som älskar att träna
  • en människa som kan inspirerar andra
  • en helt unik individ
  • ...

Idag är det dags att säga hejdå till det som varit. Idag är det dags att säga hejdå till Tina anno 2005. Idag är det dags att säga hejdå till att vara rädd. Idag är det dags att säga hejdå till identiteten utav övervikt och sockerberoende. Idag är det dags att säga hej till "dagens Tina". Idag är det dags att säga hej till att fortsätta att vara aktiv och hälsosam. Idag är det dags att säga hej till förbättringar kroppsligt och knoppsligt med utgångsläge idag. Idag är det dags att säga hej till nuet och framtiden. Idag är det dags att säga hej till mig själv som den suveräna människa jag är!

Kommentarer

  1. Du funderar inte på att skriva en bok? Kloka ord som jag nog ska läsa igen!

    kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojdå nä det har jag inte funderat på - har du ett bra förlag i tanke? Kram!

      Radera
  2. Med de orden kan du inte misslyckas.
    Bra skrivet.
    Eva

    SvaraRadera
  3. Hej levnadsglada Tina! :) Du och Sara Rönne delar förstaplatsen, mest kloka kvinna. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack fina Nellie - du är uppe med oss på pallen :-) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur går jag vidare?

Funderat länge på hur jag ska ta mig närmre ett av mina mål för i år dvs det där med att komma i mina fina klänningar igen. Jag har ju kommit så otroligt långt sedan jag började på denna hälsoresan för snart 10 år sedan. Holy crap är det så länge sedan jag vägde in på över 125 pannor, inte tog mer än typ 200 steg per dag och åt skräpmat och socker varje dag!!! Jag är så stolt över hur jag förändrat mitt liv men det är ju en livslång uppgift. Och det känns som för varje år, månad, vecka och dag lär jag mig något om mig själv och hur min kropp samt knopp funkar. Plus att jag fortsätter bygga mitt facit för mig!

Körde ju tidigare i år Itrim Fokus för att komma igång med träning. Då det bestod av 3 inspirationsföreläsning och 9 PT Small Group tillfällen. Och träningen funkar ju strålande nu men fråga inte om armhävningarna och Ica-Klassikern bara... Nu är jag redo för nästa steg - att ta tag i maten. Eller snarare planeringen av min mat och portionsstorlekarna. Att äta lagom portioner, gö…

Nu är jag sur!

Ja min kropp is amazing men just nu är jag lite sur på den... Kämpar som en galning med att träna, jaga steg, sova bra, äta bra, undvika socker. dricka morgonshots med gurkmeja och jag vet inte allt. Nähä men då visar vågjäveln bara på massa plus och andra i hushållet (nämner inga namn men vi är ju bara två då det är han som jag delar säng med...) får minus trots pizza och ingen träning.

SUCK säger jag! Och nä kom inte med skit i vågen eller du som tränar så mycket borde kunna unna dig eller whatever. Nä det är bara denna kroppen som är helt fantastisk på att lägga på sig kilon och behålla dem. Jag är som en kackerlacka och kommer överleva alla den dag Armageddon comes to town. Och då kommer denna...


PS! Fast igår bröt jag ihop fullständigt och tryckte i mig en massa kakor. Jo för det hjälper ju fru Jensen det hjälper jättemycket. NOT! Idag back on track!

I will own the beach!

Igår när jag "bara skulle" till Synsam för att justera mina glasögon så jag faktiskt ser på höger öga också så råkade jag go a little crazy. Hade först en tanke att hitta en ny bikinitopp för oftast det som är lättast för mig att hitta än den där underbrallan. Och jag måste ha en topp med lite mellanrum mellan tuttarna dvs så lite tyg som möjligt för annars får jag bara värmeutslag som kliar något fruktansvärt. Nog om mina krämpor och kroppens egenheter och över till shoppingen...

Gick först in på Change som ligger precis bredvid Synsam. Har aldrig varit därinne tidigare för att haft känslan att det inte finns något som passar denna kroppen ändå. Men hittade något att prova och då var det som något flög i mig. Blev så jävla trött på min inställning att nä jag vill inte prova för det kommer aldrig passa. Eller jag ska köpa en riktigt fin bikini när jag nått min målvikt eller när jag gått ner x antal kilo eller nästa sommar minsann när jag är i min livs form ska jag köpa. Och …