En kaka blir enkelt fler

Jag kan inte äta lite godis eller en kaka eller en bit choklad. Precis som en alkoholist inte kan ta en drink kan jag inte äta sockerstinna godsaker utan att få sug på mer. Innan detta året åt jag något sött och sliskigt varje dag om inte fler gånger om dagen. Jag kan inte hindra mig utan vill bara ha mer och mer. Och ofta tryckte jag i mig utan att reflektera över det hela eller ens egentligen känna smaken. Men suget var där konstant. Och allt detta ätande gjorde att jag mådde så dåligt ändå fortsatte jag.

Nu går det faktiskt bättre och bättre efter 3 månaders avgiftning men det betyder inte att det är oerhört tufft ibland och suget kommer och går. Oftast när jag är trött, hungrig, stressad och när jag frestas. Som idag. Karlen och jag körde en runda i eftermiddags och hamnade i Bara för att titta på en kompis nyköpta hus. Hans förärldrar var där och naturligtvis ska det bjudas på fika -suck. Tur jag ätit ett äpple i bilen för värsta sockerkakan med chokladglasyr placerade mitt framför mig ;-( Hmm vad gott det är med ett glas vatten...

Och så kommer standard-trugandet - jamen en liten bit kan du väl ta? Nej tack och här brukar jag skylla på laktosen för det är lite mer legitimt. Jamen vi har chokladpudding och den är gjord utan mjök. NEJ jag vill inte ha chokladpudding, vatten blir så bra. Varför kan folk inte bara acceptera ett nej och att för mig är det inte okej med en kaka för då är jag tillbaka på ruta 0. Man frågar ju inte en alkoholist och denne inte bara ska ha en sup.

Och varför kan inte ett nej accepteras? Är det för att då får de som äter dåligt samvete eller vad är det med oss som gör att tacka nej till godsaker är inte riktigt rumsrent utan trugande som faktiskt är oerhört påfrestande för en som verkligen kämpar mot ett beroende. Nästa gång ska jag nog säga att jag är allergisk mot socker. För det är ju det jag är för jag mår så dåligt av det. Det borde funka eller?