Vilsen och lugn samtidigt
När jag gick in och läste mina mail imorse hade jag ett tråkigt sådant. Nämligen att min finaste PT-Malou är sjukskriven på obestämd tid :-( Usch blev så ledsen för jag vill ju att hon ska må bäst i världen för det förtjänar hon!!! Även om jag blev erbjuden en säkert alldeles utmärkt ersättare så är det inte det jag vill ha.
Det är inte därför jag den senaste tiden tränat med PT-Malou. Jag har ju velat fortsätta träna med henne för att vi har så kul ihopa. Varje pass är en överraskning, vi har satt diverse rekord ihopa, vi har övat, övat, övat på olika övningar. Vi har haft en unik dynamik och liksom tagit fram det bästa ur varandra för att uppnå otroliga resultat. Åh jag saknar redan våra pass ihopa!!!
Eftersom jag nu har så mycket kunskap inom träning, vet vad jag kan och är motiverad att uppnå de resultat jag vill ha så känner jag att en ny PT just nu inte är något för mig. Jag har ju också fullt upp med Itrim och min viktminskning, med TRX utbildning och kettlebells att det mer än räcker och blir över. Därför lägger jag PT-passen på hyllan just nu och så får jag se vad som händer i framtiden. Dock har jag en märklig känsla i kroppen.
Jag är lugn i mig själv och övertygad om jag klarar mig alldeles utmärkt on my own. Men jag känner mig lite tom och vilsen idag för jag är så ledsen för PT-Malou. Jag kommer sakna henne något grymt (nä hon försvinner ju inte från jordens yta men ni förstår nog vad jag menar). Jag kommer sakna hennes välkomnande leende när hon möter mig i gymdörren. Jag kommer sakna hennes lite hemlighetsfulla leende när hon vet att hon ska utsätta mig för något "intressant" :-) Jag kommer sakna hennes glada och stolta skratt när jag sätter en utmaning. Jag kommer sakna hennes pepp, berömmande ord och vårt snickesnack.
Kort och gott: Jag saknar dig redan PT-Malou och jag önskar dig allt det bästa på denna jord!!!! Du är värd att må bäst och att ta hand om dig!!! Och är det något jag kan göra om det så tveka aldrig att ringa, skicka sms, maila eller vad - I will be there in a heartbeat!!!
Det är inte därför jag den senaste tiden tränat med PT-Malou. Jag har ju velat fortsätta träna med henne för att vi har så kul ihopa. Varje pass är en överraskning, vi har satt diverse rekord ihopa, vi har övat, övat, övat på olika övningar. Vi har haft en unik dynamik och liksom tagit fram det bästa ur varandra för att uppnå otroliga resultat. Åh jag saknar redan våra pass ihopa!!!
Eftersom jag nu har så mycket kunskap inom träning, vet vad jag kan och är motiverad att uppnå de resultat jag vill ha så känner jag att en ny PT just nu inte är något för mig. Jag har ju också fullt upp med Itrim och min viktminskning, med TRX utbildning och kettlebells att det mer än räcker och blir över. Därför lägger jag PT-passen på hyllan just nu och så får jag se vad som händer i framtiden. Dock har jag en märklig känsla i kroppen.
Jag är lugn i mig själv och övertygad om jag klarar mig alldeles utmärkt on my own. Men jag känner mig lite tom och vilsen idag för jag är så ledsen för PT-Malou. Jag kommer sakna henne något grymt (nä hon försvinner ju inte från jordens yta men ni förstår nog vad jag menar). Jag kommer sakna hennes välkomnande leende när hon möter mig i gymdörren. Jag kommer sakna hennes lite hemlighetsfulla leende när hon vet att hon ska utsätta mig för något "intressant" :-) Jag kommer sakna hennes glada och stolta skratt när jag sätter en utmaning. Jag kommer sakna hennes pepp, berömmande ord och vårt snickesnack.
Kort och gott: Jag saknar dig redan PT-Malou och jag önskar dig allt det bästa på denna jord!!!! Du är värd att må bäst och att ta hand om dig!!! Och är det något jag kan göra om det så tveka aldrig att ringa, skicka sms, maila eller vad - I will be there in a heartbeat!!!
I hear you, sister!
SvaraRaderaJag har inte heller riktigt bestämt mig...
I know you do :-)
Radera