Dag 59 - Bryter samman och går vidare
Har sedan en tid känt mig stressad och irriterad. Och efter helgen när jag varit som ett åskmoln inombords så satt jag mig ner igår och sa till mig själv - Va fan håller du på med? Varför så irriterad på allt och alla? Vad är det som trycker dig?
Jag är en rutinmänniska och tycker om att planera. Och jag kan hantera mycket stress men i balans. Tex när jag jobbade typ 24-7 så vart privatlivet begränsat till minimum för man orkade inte mera. Och skulle det vara något socialt fick det planeras in. I och för sig är jag väl alltid sådan och inlärningsprocessen pågår fortfarande att få balans i livet. Man kanske inte lär sig på några få månader...
Eftersom jag är så van vid att köra 180 alltid så istället för jobb ersätter jag det då med andra saker. Tycker jag är så duktig som jobbar mina 40 timmar i veckan och så. Men nä då lägger vi på husbygge, massa sociala aktiviteter, 6 timmars träning per vecka, fest för 100 pers, bloggen, viktnedgångpress, mat som ska lagas plus en massa annat. Konstigt då att man känner sig stressad och otillräcklig Jensen.
Mycket är otroligt positivt tex huset. Men just nu känns allt för mycket. Jag får helt enkelt prioritera denna veckan känner jag. Okej när festen är avklara i helgen så får man lite tid tillbaka. Träningen mår jag bra av men igår och idag har tiden gått åt fest och hus. Men känner jag behöver röra på mig för att få ner stressen. Så imorgon tar vi oss i kragen och kör BodyAttack!
LCHF-mat denna veckan får bli lite si och så. Men jag håller mig till challengen att ingen pizza etc. Även om detta hade varit situationen för 2 månader sedan så hade jag just nu haft en pizza och ostbågar i magen. Idag har jag parmaskinka, räksallad, brieost, peppersweets och ciabatta (ja det sista godkänns ej men va sjutton jag är människa).
Viktstressen känns jobbigast eftersom vågen visade på plus sist och jag fasar för fredag. Är övertygad om att jag gått upp och att det går utför. Varför målar man alltid fan på väggen och varför skulle det vara så farligt??? Men jag vill inte vara fet längre och det känns som alla andra är smala eller gå ner en massa fast de inte gör hälften av det jag gör för att gå ner. Tror bara inte att jag pallar en motgång här och är rädd att då ryker alla intentioner om att inte äta fast food och snask. Usch noja noja noja.
Tar väl lite tid att lära en gammal hund att sitta men nu ska jag tagga ner och ta ett djup andetag och tänk prioritera Jensen. Allt ordnar sig och varför är det så hemskt då? Hur stressad är du och vad gör du för att få balans i livet?
Jag är en rutinmänniska och tycker om att planera. Och jag kan hantera mycket stress men i balans. Tex när jag jobbade typ 24-7 så vart privatlivet begränsat till minimum för man orkade inte mera. Och skulle det vara något socialt fick det planeras in. I och för sig är jag väl alltid sådan och inlärningsprocessen pågår fortfarande att få balans i livet. Man kanske inte lär sig på några få månader...
Eftersom jag är så van vid att köra 180 alltid så istället för jobb ersätter jag det då med andra saker. Tycker jag är så duktig som jobbar mina 40 timmar i veckan och så. Men nä då lägger vi på husbygge, massa sociala aktiviteter, 6 timmars träning per vecka, fest för 100 pers, bloggen, viktnedgångpress, mat som ska lagas plus en massa annat. Konstigt då att man känner sig stressad och otillräcklig Jensen.
Mycket är otroligt positivt tex huset. Men just nu känns allt för mycket. Jag får helt enkelt prioritera denna veckan känner jag. Okej när festen är avklara i helgen så får man lite tid tillbaka. Träningen mår jag bra av men igår och idag har tiden gått åt fest och hus. Men känner jag behöver röra på mig för att få ner stressen. Så imorgon tar vi oss i kragen och kör BodyAttack!
LCHF-mat denna veckan får bli lite si och så. Men jag håller mig till challengen att ingen pizza etc. Även om detta hade varit situationen för 2 månader sedan så hade jag just nu haft en pizza och ostbågar i magen. Idag har jag parmaskinka, räksallad, brieost, peppersweets och ciabatta (ja det sista godkänns ej men va sjutton jag är människa).
Viktstressen känns jobbigast eftersom vågen visade på plus sist och jag fasar för fredag. Är övertygad om att jag gått upp och att det går utför. Varför målar man alltid fan på väggen och varför skulle det vara så farligt??? Men jag vill inte vara fet längre och det känns som alla andra är smala eller gå ner en massa fast de inte gör hälften av det jag gör för att gå ner. Tror bara inte att jag pallar en motgång här och är rädd att då ryker alla intentioner om att inte äta fast food och snask. Usch noja noja noja.
Tar väl lite tid att lära en gammal hund att sitta men nu ska jag tagga ner och ta ett djup andetag och tänk prioritera Jensen. Allt ordnar sig och varför är det så hemskt då? Hur stressad är du och vad gör du för att få balans i livet?
Det är just precis detta det handlar om, det är när livet ser ut precis som du beskriver det som allting "skiter" sig!! Det är då man verkligen måste focusera, ja du vet se sig själv som smal och allt det där... det är ju enkelt när inget annat stör. Ta en funderare nu och se till att klara av dagar med stress. Jag tycker du är helt fantastisk!!!
SvaraRadera