Dag 81 - Är stolt över 2½ minut

Imorse vart det dags för Studio S och löpbandet igen. Kände mig stark så tänkte att nu jäklar får jag utmana mig själv och inte vara en fegis. Och har förstått att intervallträning är the thing to do. Så jag joggade var 5 minut dvs gick 1-4 och joggade 4-5 minuten.

Utmanade mig när det var 2 ½ minut kvar av mina 45 minuters test dvs jag har ju som mål i mars att 2 morgnar per vecka ska jag köra på löpbandet i 60 minuter varav att jag ska komma så långt som möjligt under de första 45. Tillbaka till utmaningen - jogga (eller i mitt fall är det faktiskt springa så fort jag kan vilket för en annan är jogg...) de sista 2½ minuterna. Vilket jag klarade!!!

Är så himla stolt över mig själv. Både att jag orkade springa så mycket och att jag vågade. Det sistnämnda är nämligen det som sätter upp lite spärrar för en. Dvs de negativa tankarna att en fetknopp som jag kan inte och vad ska de andra i gymmet tycka. Men idag sket jag i det och tänkte att om jag ska nå mitt mål så får jag gå utanför min comfort zone.

Vågar du gå utan för din bekvämlighetszon?

Kommentarer

  1. Hallåj Tina, brukar faktiskt läsa din blogg för jag det är så roligt att se att din passion för träning växer och att du biter ihop och kör på. Själv är jag träningsnarkoman som ser löpning som meditation. Ingen kallar på mig, ingen kan få min hjälp om min hjärna går in i pauseläge. Jag hejar på dig och din LCHF à la Tina!!!!
    Tjohopp från Annika Björk

    SvaraRadera
  2. Hej Annika!

    Kul att höra ifrån dig. Hoppas allt är bra!

    Tack för din kommentar - så sant. Jag kan idag ärligt säga att jag älskar att träna och mår så himla bra utav det. Lugn i kroppen :-)

    Ha det så gott!

    Kram Tina

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Fin å rolig blogg du har! Jag äter lchf jag med och tränar en hel del, har många kg kvar att gå ner men kämpar på. Att gå utan för sin bekvämlighetszon är ganska svårt, speciellt när man som jag är överviktig, å speciellt på gymmet, jag tyckte att alla tittade å jag antog att de funderade på hur en sån som jag skulle orka. Första dagen på gymmet skakade mina knän å händer, tur min syster var med, hade inte satt min fot på ett gym på två år så det var nervöst, men det släppte och nu skiter jag högaktningsfullt i vad alla tycker för jag - om nån - ska väl vara där!;)

    Ha en bra dag!

    Mvh Åsa

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

12 veckor med Itrim

Återträff på Aleris

5 månader sedan min Gastric Bypass