Rapport från dag 16

En sak som märks (i alla fall när det gäller mig) när man äter lite kolhydrater/dra ner på onyttig mat är att känslorna svallar. Känns som de sitter utan på skinnet. Och allt blir mycket större och KÄNNS. Framför allt stress och negativitet. Det är väl för att man inte har maten som snuttefilt.

Det vill säga jag är definitivt en känsloätare. Jag äter när jag är stressad, arg, irriterad, frustrerad, uttråkad och som belöning. Plus att man är lat dvs en människa väljer det som är enkelt och snabbt. Då funkar det väldigt bra med pizza och ostbågar.

Men nu tillhör ju inte det plus lite annat 152 dagars challengens kostcirkel. Den består liksom av ägg, grönsaker och proteindrinkar. Vad tar man till då? Träning, träning, träning! Plus man bör nog förvara nära och kära att de närmaste dagarna kan bli lite berg och dalbana. Efter en tid så brukar det ju stabilisera sig. Maken undrar nog hur många dagar det tar :-)

Kommentarer

  1. Ja, visst blir det så uppenbart när man plockar bort snuttefilten?! Hur lätt det varit att ta till den. MEN det är bra att känna! Dessutom är det ju också så att sockret ger en allmän melankoli och orkeslöshet. I alla fall något jag märkt med erfarenhet från "rena perioder" och "återfall". Det gäller att hitta rätt forum för känslorna dock. Håller med dig om att träning är fantastiskt. Har varit på boxercise och fått utlopp för en hel del i kväll...
    Ha en bra vecka! //sara

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

12 veckor med Itrim

5 månader sedan min Gastric Bypass