Jobbigt med sötsug

Varför kan man bli så frestad av gotter som man egentligen inte är ett dugg intresserad utav? Mitt sötsug är ju som natt och dag om man jämför för ett år sedan. Då hade jag planerat mina sockerdagar i detalj, pratade knappt om något annat och kunde prick på dagen hur många dagar som vart kvar.

Så är det ju inte längre. Ja min födelsedag är den 28 dec dvs om 27 dagar. Och ja kanske det blir tårta och choklad eller inte. Vet faktiskt inte utan tar det som det kommer. Men den sista 2 veckorna känner jag att nu börjar det dra i sockertarmen igen...

Olika anledningar har jag kommit fram till. Dels så inför julen är det ju mer frestelser och mys. Överallt - hemma med julmingel och bjudningar, på jobb när leverantörer börjar visa sin uppskattning, ute i affärer bjuds det på pepparkakor och choklad etc. Då påminns man ju hela tiden om att javisstja socker socker socker.

En annan anledning är i mitt fall känslor och stress. Jag gick från att vara en människa som var relativt anonym i lilla Hjärup till löpsedel i Expressen. Missförstå mig rätt här nu. Nej jag har inte fått hybris och tror jag ska bli bästis med Bindefeld. Men de sista två veckorna har det dels vart stressande att göra sig redo för att vara med på en sådan resan och sedan hantera utfallet.

Till exempel urval av före bilden - får ju ångest och en käftsmäll utav det foto att ja så såg du faktiskt ut och tänk om du trillar dit igen? Hitta outfit och fotograferingen - hur kommer bilderna bli? Till att se sig själv på löpsedeln etc vilket jag inte hade en aning om. Till allt prat om artikeln - både privat, jobb och offentligt. Till att förstå att det är jag på efter bilden. Till att helt plötsligt bli sedd som en kostexpert och bli synad i varje detalj och att helt okända människor tror sig vet alla om mig och mitt liv...

Mycket att ta in helt enkelt och många känsloturer. Alltifrån stolthet, pinsamhet, öppenhet, ångest, nervositet, glädje, frustration, ledsamhet - you name it. Och vad har alltid varit medicinen för det tidigare? Jo socker socker socker. Kom så långt häromkvällen att jag helt desperat letade igenom typ hela huset. Har bett maken gömma det som vart kvar från julminglet. Godis som jag egentligen inte är ett dugg sugen på men som helt plötsligt verkar oemotståndligt.

Om jag hittade det? Jajamensan i det lilla medicinskåpet i städskåpet... Ojojoj så nära jag var. Tog fram Hariboburken med skakiga händer och ett lyckorus i kroppen att jag hade hittat min bästa vän (jo eller hur). Öppnade locket och kände sockerdoften överväldiga mig. Snusade ner i bruken och nästa slickade på godiset men med sista unsen viljestyrka så slängde jag igen burken och in med det i skåpet igen.

Men ni kan tror jag tänkte på det hela kvällen och trösten blev en extra skiva börd. Nä absolut inte optimalt och totalt onödigt men va fasiken jag är inte mer än människa. Vågade inte berätta för maken att jag letat men måste göra det ikväll för I got sugar on my mind. Ikväll ska det kastas i soptunnan för jag kan inte ha det hemma!

Kommentarer

  1. Ojojo, bra kämpat att du stod emot. Utan att ha samma sockerberoende som du, så har jag stått med godis I munnen, stannat upp, tänkt efter, och spottat ut. Det känns som ett bra val. Just ikväll, tre dagar för mens, brottas jag med humörsvängningar, sockersug och lätt irritation. Kymigt, jag vet. Därför gör jag nu mitt godis: upphettad mjölk (för att i mitt huvud så dör laktosen då) i med kakao och kanel. Och sen när det svalnat häller jag i lite sötningsmedel. Det är så gott! Vet inte om du "får" dricka det, och kanske jag gjorde sitt sug VÄRRE (förlåååååååt!) men i mitt huvud så fungerar det.

    Jag har börjat läsa "Hjärnkoll på vikten". Den är mycket intressant, och jag har redan börjat ändra på tankesättet. Och så är DU en enorm inspiration, förstås!

    Keep up the good work!

    <3<3<3
    Sofia

    SvaraRadera
  2. hej, jag har precis börjat min resa bort från sockerberoendet. Känns skönt, men tusan vad läskigt det är samtidigt.

    SvaraRadera
  3. @Sofia - åh vilket bra boktips. den får jag införskaffa imorgon och börja läsa. Är ju mycket hjärnspöke dvs man måste ändra inställning etc. Tack för att du alltid finns fär och peppar!!! Kram Tina

    SvaraRadera
  4. @Sandra - välkommen hit och grattis till att du tagit första steget med sockret. Tror jag förstår vad du menar med läskig men samtidigt skönt. Vi får heja på varandra och stötta. Lycka till!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

12 veckor med Itrim

Återträff på Aleris

5 månader sedan min Gastric Bypass