Är jag nöjd?

Denna frågan har jag ställt mig själv flera gånger den senaste tiden. Speciellt eftersom motivationen att sköta kosten inte riktigt funnits där. Har därför jobbat på att besvara frågan: varför? Och jag tror att svaret är att jag är nöjd! Och vad menar jag med det? Har jag inget mer att sträva efter utan nu ska jag bara vara nöjd med nuvarande tillstånd...

Nej inte riktigt. Men vet du vad jag har insett de senaste dagarna när jag filosoferat. Att jag har landat och jag är jäkligt nöjd med vad jag åstadkommit. Jag har gått från en individ som levde på socker och skräpmat och som inte ens hittade till gymmet eller ägde träningskläder och som hade ont överallt och var deppig till en individ som numera älskar träning och som hellre shoppar träningskläder än vanliga kläder som är glad för det mesta och som mår jäkligt bra förutom den förbaskade svansen (men jag ser ljuset) plus att kosten är mycket mycket bättre.

Vidare tror jag att jag har landat i min viktminskningsidentitet dvs det är inte min fokus längre. Javisst hade jag inte tackat nej till att väga något med en 7:a först men tydligen är jag inte tillräckligt motiverad utav det för att faktiskt göra något åt saken. Det jag är motiverad att göra är att utmana mig själv träningsmässigt och testa mina träningsgränser. Och det som motiverar mig att sköta kosten är att vågen inte ska gå åt fel håll dvs det motiverar mig mer att inte väga något på 90 igen. Och framför allt för att jag mår så jäkla bra när jag inte äter skräp.


Känns som vi människor (speciellt tjejer) hela tiden intalar oss själva att om vi bara går ner 10 kilo, om vi bara tränade sit-ups, om vi bara struntade i godiset, om vi bara hade tid, pengar och ork så... Det vill säga "bara syndromet" som kommer göra en lyckligare, smalare, och som gör att man hittar drömprinsen. Varför? Livet går ju inte i repris precis så härmed har jag bestämt mig för att sluta med det där. För jovisst om jag går ner 10 kilo till så kommer jag i ett par mindre byxor och joho den största av mina ursäkter - men tänk vilken träning jag kan göra om jag bara gick ner lite till. 


HALLÅ Jensen du kan numera hitta byxor som passar och träningen... Där blir det ett ännu större HAAALLLÅÅÅ! Jag kan fan göra 100 marklyft och 100 burpees på en halvtimme, jag har kört militärträning i -16, jag gör olympiska lyft som knappt något vet vad det är, jag kan helsvinga 16 kg kettlebell, hur många går upp kl 06 de flesta dagarna för att ta sig till gymmet och jag löptränar. Jag kan fasiken göra vad jag vill under mina träningspass. Bara jag fortsätter med min envishet :-) Och det oavsett vikt! Jag har helt enkelt slutat noja för jag vet att jag kommer aldrig bli så stor igen eller sluta träna - jag har verktygen och kunskap samt viljan.


Jag är också väldigt nöjd med att mina hälsoresultat var kanon. Fattar ni att 77% utav de 50 anställda där jag jobbar klarade i princip inte av kondistestet som var att cykla i 10 minuter!!! Hallå mer än hälften är typ 10 år yngre än mig, smala killar och jag lilla rundisen hamnade i topp dvs väldigt bra kondition!!! Fick mig att inse att det inte alltid är utsidan som avgör ens resultat dvs att bara för att jag inte är en smalis betyder det inte att jag inte är vältränad. Dessutom perfekta blodvärde- Väldigt stolt över mitt resultat! Plus jag har inte varit sjuk en dag sedan början på oktober förra året (fast just nu ligger maken vrålförkyld nerbäddad i sängen så...).

Är också nöjdare med min kropp och insett att nä jag kanske aldrig kommer att få en 6-pack men hur många tidigare överviktiga snart 40-åringar har det. Jag är jäkligt nöjd med att min mage är hyfsat platt. Och nej ännu älskar jag inte mina bubbliga lår och bak men kan tycka de är fina i tex mina nya jeans. Eller mina fladdriga armar men fasiken där är ju muskler också. Därför har jag bestämt mig för att vara jävligt nöjd med min kropp. Den är mycket mindre, jag har muskler och 99% färre krämpor.

Plus att en stor bonus är att jag kan hitta kläder i vanliga affärer nu. Jag har också lärt mig (finally) att alla har problem med att veta vilken storlek är rätt i en/ett affär/märke. Och att det kan skifta från byxa till byxa eller från säsong till säsong. Därför kommer jag hädanefter skita i exakt vilken storlek jag får på mig. Huvudsaken jag får på mig kläderna, är bekväm och tycker jag är fin men inga mer svarta tält för fru Jensen. Ännu en sak att vara nöjd med! Dessutom är jag stolt och nöjd med mig själv att jag klarade av min kostrådgivningsutbildning. Jag menar från en konnässör utav skräpmat och godishyllorna till en brud som vet vad hon talar om dvs vad kosten gör med min kropp och hur jag kan må bättre. Det är stort för mig!

En annan sak jag har bestämt mig för att sluta med är att jämföra mig med andra tjejer. Varför gör vi det? Det första jag gör när jag träffar någon är att jämföra mig. Nä hon har smalare lår men jag har plattare mage eller jaha bara för att du är så smal så ska du inte tro eller jaha men jag har snyggare tuttar eller nänä men jag är i alla fall smart eller whatever. SLUTA!!! Bara tråkigt och jag är för fasiken inte vän med någon pga deras utseende. Och den enda som drabbas är jag själv och det är bara jag som mår dåligt. Så här är jag inte nöjd men jag jobbar på det. From nu inget jämförande!

Så för att besvara frågan igen - jag är jäkligt nöjd med mig själv, mitt liv och mina prestationer! Jag kommer fortsätta jaga resultat vad det gäller träningen men nu slutar jag jaga kilo. Livet är för kort för det och oavsett vad den visar så mår jag väldans bra och if you don´t mind me saying jag tycker jag ser jäkligt fräsch ut för att fylla 40 i år :-) Och vet ni vad? Nu när jag har kommit till denna insikten och landat så är det helt plötsligt enklare att också sköta maten - strange det där hur det funkar...

Kommentarer

  1. Du är SÅ bra!

    Kram
    Joanna

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt inlägg och så väldigt väldigt sant! Du är helt grym och har gjort en otroligt resa och träningsglädjen kommer ta dig genom alla dina utmaningar.
    Kram, C

    SvaraRadera
  3. You Rock Girl/Women! Så glad att jag lärt känna dig!!!
    KRAM Rebeca

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma finaste Rebeca!!!! Kram

      Radera
  4. Vad får du allt klokt ifrån som kommer ur dig? Men de bästa av allt är att allt klokt du får ur dig får en annan att tänka om omvärdera på hur man ser på saker. Du är helt enorm Tina. Och du är sjuuukt duktig och framför allt SJUKT SNYGG... 40 BIG NO NO inte en dag äldre än 25 :p. KRAM <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte - det bara kommer :-) Tack så jättemycket för din kommentar! Kram

      Radera
  5. Rätt tänkt. "Bara-syndromet" är livsfarligt att hänga kvar vid, det tar aldrig slut. Du är en fantastisk tjej som gjort en fantastisk resa. Gissa hur många som är avundsjuka på dig!!!!!/Kram Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack Margaretha! Men visst är det synd att vi är avundsjuk? Så tråkigt och tänk på all tid och energi vi slösar!!! Nä slut med det tycker jag! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hur många burpees?

Recension av tyngdtäcke

Har du en hinklista?